Älska hela mig om du ska vara min vän!

Nu måste jag skriva av mig lite om något som för mig är väldigt viktigt. Dessutom är det jag tar upp nedan något jag råkar ut för mer eller mindre dagligen. Jag är trött på att bli missförstådd, inte tagen på allvar och dumförklarad hela tiden.

Det är så här att jag Marie är lätt att tycka om, men jag är en ganska svårt människa att vara vän med. Jag har ADHD och en diagnos inom Autism spektra. Dessa funktionsnedsättningar är osynliga och syns inte utanpå, men de märks av på lång sikt. Dessutom är funktionsnedsättningarna konstant, men blir bara till ett hinder i vissa situationer. 

Dessa gör att jag är annorlunda som människa och kommer aldrig bli som alla andra, jag tänker annorlunda, jag reagerar annorlunda, jag har ibland helt annorlunda åsikter än andra människor. Jag har också ett ganska annorlunda sätt att uttrycka mig och lägga fram saker på. Jag är väldigt rak, tydligt och direkt på men mina åsikter. Jag är bara rent ärlig med vad jag tycker, använder ofta en bestämd ton när jag uttrycker något och säger alltid direkt vad jag tycker och tänker. Oftast mer än som ibland är socialt lämpligt. Men det här är jag. 

Mitt sätt att vara på är något som provocerar folk otroligt mycket har jag märkt, när jag reagerar på när andra uttrycker något eller när jag svarar vad jag tycker. Varför har jag alltid haft väldigt svårt att förstå men jag har kommit på att det kan bero på jag alltid sticker ut och sällan tycker som alla andra och att jag är just sådan som andra inte vågar vara. Jag törs säga och uttrycka mig rakt på, jag är alltid helt ärlig och uppriktig jämt, jag gör flera saker som andra aldrig ens kommer på tanken att göra eller törs visa upp eller säger saker andra aldrig ens vågar nämna att det tycker, trots att det håller med mig många gånger. Det är för att man varken vågar eller så tycker man att så beter man sig inte eller så gör man inte det är olämpligt och ohyfsat.

Då blir man arg och i stället dumförklarar man mig på olika sätt, beskyller mig för en massa saker, anklagar, attackerar och hoppar på mig för både det ena eller det andra och även för saker jag varken har påstått eller har gjort i stället. Så är det plötsligt jag som gör något olämpligt, jag som beter mig illa, jag som håller en otrevlig ton, jag som gör fel, jag som inte ska  yttra mig, jag som kapar samtalsämnen, jag som skapar dålig stämning, och jag som inte slutar att tjafsa. Allt vänds plötsligt emot mig, Man vänder kanske sin eventuella avundsjuka, sin irritation över sin egen feghet och sin misstro på sig själv emot mig och gör om det till att det är jag gör fel och är korkad i stället.

***

Här nedan citerar jag mig själv lite från undersidan ”Om mig” här i bloggen (se mer där om ni vill veta mer om vem jag är, mina intressen, mina drömma och mina värderingar i livet) för att hjälpa er att förstå hur jag bättre hur jag fungerar:

”Som jag skrev tidigare så har jag ADHD eller rättare sagt så har jag egentligen bara ADD och så har jag Autismliknande tillstånd, vilket jag fick eftersom jag inte uppfyller tillräckligt med kriterier för Asperger Syndrom. Har alltså drag av Asperger Syndrom kan man säga. Jag har också Dyslexi. Läsningen är svårast.

När man har ADHD så har man uppmärksamhetsstörning i form av koncentrationssvårigheter och inlärningssvårigheter, man är väldigt impulsiv och hyperaktiv. Jag är dock inte särskilt hyperaktiv. Förutom dessa grund kriterier så är alla väldigt olika och har olika sorters problem och olika sorters svårigheter med olika sorters saker. Det en person har mer svårt för, har en annan inget svårt för alls. Så det skiljer sig väldigt mycket från individ till individ, men ofta är det mycket saker som folk med ADHD har samma svårigheter med också men i olika grader då i stället.

Läs mer om ADHD här: http://attention-riks.se/npf/adhd/

När man har Asperger Syndrom eller Autism liknande tillstånd som jag, så har man svårt att vara delaktig i sociala sammanhang, svårt med social kommunikation, man har klumpig motorik, man har specialintressen och man har svårt att förstå och använda det sociala språket i kontakt med andra. Man har säregna och ovanliga sinnesintryck. Man har lätt att hamna i tvingade rutiner. Även människor med Asperger Syndrom kan ha svårigheter i olika grader.

Läs mer om Asperger Syndrom här: http://attention-riks.se/npf/aspergers-syndrom/

Jag har en blandning av dessa två. Jag har både inlärningssvårigheter och koncentrationssvårigheter. Jag är väldigt impulsiv vilket gör att jag ofta slänger ur mig saker innan jag hinner tänka eller agerar så fort att jag själv inte alltid hinner med att uppfatta vad jag gör. Jag har svårt för att förstå det sociala språket i kontakt med andra vilket visar sig genom att jag ofta alltid kan verka väldigt hård och rak. Speciellt på Facebook när jag skriver på andras logg eller i grupper och på gilla sidor. Många uppfattar det som om jag verkar elak och har en väldigt tråkig och hård ton när jag skriver eller pratar. Jag är bara sådan att jag säger ofta alltid rakt ut direkt vad jag tycker och tänker i stället för vad som kan vara socialt lämpligt. Jag tror på ärlighet, uppriktighet, sanning och på att man ska vara rak och tydlig i stället för att vara falsk, ljuga, komma med lögner och låtsas tycka något jag inte tycker för att inte såra andra.

Nu vet jag att man inte alltid behöver säga allt man tycker och tänker rakt ut hela tiden, men för mig är det svårt att gå och hålla en massa åsikter inom mig speciellt om det är något som irriterar mig eller gör mig upprörd. Dessutom måste jag säga och uttrycka saker medan jag kommer ihåg det för annars försvinner det lika fort som jag tänkte på det. Därför jag ofta kan avbryta i andras samtal för väntar jag har jag glömt vad jag ville säga när ni blivit klara och det är väldigt frustrerande för mig. Sedan om jag mot förmodan kommer på vad jag ville säga, vilket inte händer så ofta, utan för det mesta är det totalt bortblåst, då har folk bytt samtalsämne för länge sedan.

Men när jag uppfattas som hård i det jag skriver eller säger så behöver det inte alltid betyda att jag är ute efter att vara det eller att jag vill såra någon eller vara taskig och elak på något sätt. Ofta märker jag inte själv vilken ton jag använder när jag pratar eller hur jag skriver. Jag är inte alltid så bra på att formulera mig snyggt, jag vet inte hur jag ska lägga fram saker på ett bra sätt så då gör jag det på mitt sätt.

Jag inte alltid så bra på att vara finkänslig och lägga fram saker till andra på ett bra sätt. Detta märks speciellt i sammanhang där jag inte har tid att tänka igenom det jag ska skriva eller säga först. Som i grupper, på gilla sidor, muntliga samtal och även ibland när jag kommenterar andras statusar på Facebook. Om ni märker att jag använder en hård ton, påpeka det då direkt, fråga om jag är medveten om i situationen ifråga vilken ton jag använder just då. Visa mig också hur jag låter så jag får höra det själv. Det kommer göra att jag förstår hur jag låter och kanske lättare kommer ihåg att tänka på det en annan gång. Man kan ju inte ändra å något man inte är medveten om. Till slut kommer det räcka med att man säger, nu har du den där tonen igen oh då vet jag det och kan ändra ton. Men just i ögonblicket då jag använder tonen så hör jag det inte själv. Så detta behöver jag verkligen hjälp med.

Allt detta med hårda toner skapar ofta stora missförstånd mellan mig i kontakt med andra människor, för jag kan ibland skriver en sak och mena en helt annan, medan folk tolkar och uppfattar det på ett tredje sätt. Det gör att folk bryter med mig för att de tycker jag både ger och slår samtidigt och tycker att jag är helt dum i huvudet. Det är ganska jobbigt att ofta behöva försvara mig och förklara mig hela tiden när folk tolkar mig på fel sätt. Därför är det bättre då att fråga mig hur jag menar och berätta att jag tolkar dig nu så här, men du kanske menar något helt annat? Lyssna först på vadd jag svarar och om det verkligen stämmer som just du upplevde mig just för tillfället. Känns det fortfarande inte bra efter det, då strunta i mig. om du tycker det är värt det. Gör så i stället för att ta föregivet att jag verkligen menar det precis så som jag har sagt eller skrivit det och som du har tolkat det. Eller i stället för att bara bli arg, kränkt, sårad och bara ignorera mig. För många gånger slutar det med att du bryter upp med mig helt i onödan. Det mesta går faktiskt att lösa, reda ut och få en rätsida på.

Jag har också en tendens att lätt känna mig påhoppad och anklagad när folk säger åt mig någonting. Det gör att jag ofta går till motattack och till självförsvar. Det märks tydligt när jag fortsätter att skriver samma saker om och om igen i en tråd på Facebook. När folk till slut blir irriterade över det och fortsätter tråden med att hoppa på mig personligen på riktigt för att man tror att jag är knäpp, vill idiotförklara mig för att försöker jävlas, så fortsätter jag att försvara mig och skriver ännu mer med samma sak om och om igen. Om man slutar skriva till mig i tråden så slutar jag känna behov av att försvara eller förklara mig och då behöver jag inte skriva mer. Det är en sak att tänka på när det gäller mig.

Sedan är jag sådan också att jag ibland har svårt att förstå saker som för många är väldigt självklara. Då måste jag fråga mycket. Det har gjort att jag ofta uppfattas som att jag gör mig dum, retas eller beter mig som en idiot. Det handlar inte om något av det utan om att jag faktiskt inte förstår och att jag frågar för att jag vill veta. Att jag inte förstår saker kan ha och göra med att jag inte är speciellt allmänbildad, jag har kort arbetsminne och glömmer snabbt saker jag har hört och lärt mig. Jag har också brist på mitt ordförråd vilket gör att jag har svårt att förstå och veta vad många svårare ord betyder.

Att inte förstå saker kan ibland bli väldigt frustrerande för mig, jag blir arg och irriterad när jag inte förstår. Ännu argare blir jag när jag dessutom inte förstår varför jag inte förstår vissa saker. Så om jag i något sammanhang brusar upp och blir arg, upprörd eller irriterad så handlar det ofta om att jag inte förstår. Då får man förklara på ett enkelt och tydligt sätt så att jag förstår. Det är ingen idé att bara sitta och säga exakt samma mening om och om igen till mig tio gånger i rad, för ibland förstår jag i alla fall inte vad du menar. Det är bra att säga samma sak flera gånger till mig när du ska förklara något, men formulera om det varje gång med nya ord. Till slut förstår jag vad du menar och det kommer du då att märka. När jag äntligen förstår vad folk menar, så blir det en oerhörd lättnad för mig. Gör man så behöver man kanske bara säga samma sak tre gånger i stället för att upprepa det tio gånger och jag fortfarande ändå inte förstår helt och fullt ut vad du menar.

När ni sedan tror att jag har förstått be mig upprepa det ni har sagt till mig, då hör ni direkt om jag har förstått eller inte. Ibland händer det också att jag drar till med en jämförelse fråga för att få bekräftat att jag verkligen har förstått vad du menar. Det underlättar mycket för mig att göra så. Nu menar inte jag att du alltid ska göra så här jämt utan detta är när du hamnar i diskussion med mig och du märker att jag kanske börjar bli upprörd, jag ställer om samma fråga hela tiden och jag börjar upprepa samma saker jag sagt flera gånger.

Ibland handlar det inte om att jag inte har förstått vad du säger, när jag upprepar samma sak flera gånger, det handla om att jag inte fått bekräftat av dig att det är vettigt eller rätt, det jag står och säger eller att jag inte fått klart för mig att du har hört och förstått vad jag har sagt. Har jättesvårt att läsa av kroppsspråk samtidigt som jag lyssnar på någon som pratar med mig. Har även svårt att läsa mellan rader. Detta är ett gått råd och något att tänka på för dig som känner mig och som inte känner mig så jättebra.

Jag känner mig ofta väldigt dum och korkad när jag inte förstår saker. Jag ibland skäms jag faktisk över när jag inte förstår saker. Det blir liksom liten av en förnedrande situation på något sätt för mig. Känner mig ofta idiotförklarad av andra när det uppstår missförstånd för en sak som jag inte har förstått. Men det betyder också att andra inte förstår mig och hur jag fungerar och på vilket sätt de ska ta mig på. Så det försöker jag alltid att tänka på.

Ibland händer det också att jag egentligen har förstått väldigt väl hur det ligger till och att det är bara just så det fungerar och så här det är och att det inte går att ändra på eller att göra något åt det. Spelar ingen roll hur mycket jag än vänder och vrider på det. Men då betyder det att för mig är det fortfarande så himla ologiskt att jag får det bara inte att gå ihop och det skapar ett visst kaos i mitt huvud. Det gör att då kan jag bara inte släppa taget om det och därför lugnar jag inte heller ner mig på en gång. Egentligen handlar det nog om att jag ändå inte riktigt har förstått hur det fungerar eller så är det antingen jag som inte kan förstå eller så går vissa saker helt enkelt inte att förstå eller förklara hur hur ologiskt det än verkar. Jag vet faktiskt inte.

Nu begär inte jag att bara alla andra ska ha respekt för mig och förstå mig och hur jag fungerar. Självklart ska ju jag lika mycket respektera andra också och det gör jag. Men genom att berätta hur jag fungerar eftersom jag har funktionsnedsättningar så kanske det kanske underlätta för andra och ge dem en viss förståelse för mina klumpiga handlingar och uttalanden i många sammanhang. Men det betyder inte att jag alltid får göra vad som helst, uttrycka eller påstå precis vad jag vill och kräva att ni måste acceptera det. Ingen är felfri och alla är vi bara människor.

För mig skulle det underlätta om människor i min närhet kunde vara mer tydlig mot mig, förklara bättre och på ett lätt och enkelt sätt säga saker så att jag förstår. Hjälpa mig genom att visa mig mer hur saker och ting ska vara eller fungerar. Tala om för mig när jag gör rätt och fel på ett konstruktivt sätt utan att bli anklagande eller bli på hoppande. Jag behöver den hjälpen så att jag lär mig hur man ska vara i sociala sammanhang, vad man kan säga och inte, hur man ska bete sig och förhålla sig i olika situationer och så vidare. Hjälp mig att lära mig det, så kanske jag skulle slippa hamna i konflikter med folk så ofta. Önskar att det fanns kurser i sådant här, där jag kunde få lära mig hur man ska förhålla sig till andra i sociala situationer.

Övriga svårigheter hos mig är att jag har svårt att tolka och förstå skämt och ironi ibland. Jag kan också ha lite svårt att känna empati och jag har också en tendens att reta mig på småsaker, brusar lätt upp och blir lätt irriterad. Jag har sällan samma intressen som andra människor och gillar inte samma saker som andra och tycker inte som alla andra”

***

Det är sådan här jag är och fungerar, detta är jag och så här kommer jag alltid att vara för jag tänker inte hålla på och låtsas vara något jag inte är för att det ska passa andra eller låtsas tycka något jag inte tycker för att vara som alla andra. Jag kommer alltid vara den som sticker ut i mängden. Men detta gör jag inte för att jag vill jävlas med folk utan det är bara sådan jag är och fungerar helt enkelt.

Jag vill att om man ska vara min vän ska man tycka om hela mig och inte bara acceptera vissa bitar av mig som att jag är glad, snäll, omtänksam, kärleksfull, social, rolig, hjälpsam, har smittsamt skratt, har humor och skrattar åt mig själv, är händig, praktisk, ambitiös, duktig och en mysig tjej.

Jag kräver inte att man måste gillar allt jag gör, men jag vill ha respekt för den jag är och förståelse för att det är så här jag fungerar i stället för att dumförklarad mig för att jag är annorlunda, inte tycker som andra, inte gillar samma saker som alla andra eller tänker på ett annat sätt. Har man tålamod, ger sig tid att försöka lära känna mig, förstår mig, försöker se hur jag fungerar och lära sig hur man ska tackla mig i vissa situationer så blir det inte svårt att acceptera mig precis som jag är. Om man inte klarar av detta så får det vara, då behöver man inte vara min vän för det här sättet att vara på råkar faktiskt också vara jag och tillhör min personlighet.

Med det inte sagt att jag inte är öppen för att lära mig saker om hur relationer och den sociala språket fungerar. Lär mig nästan varje dag nya saker om social kommunikation, men förstår det inte alltid och klarar inte alltid av att följa det falska, lögnaktiga sociala samspelet folk ofta kör med. Detta på grund av att jag är för ärlig och dessutom passar jag inte in i detta. Det är samma sak som att försöka trycka in en pusselbit på fel ställe. Den passar inte hur mycket man än försöker.

Jag klarar bara inte av att vara på de sätt som folk tycker att jag ska vara på hur mycket jag än försöker i vissa situationer. För att jag ska kunna bete mig på de sättet folk vill att jag ska vara på, så måste jag först försöka förstå sättet jag ska vara på och varför jag ska vara på just detta sätt. När jag vet det måste jag sedan lära upp mig på hur jag ska göra för att vara på just det sättet. Efter det kan jag vara som folk vill.

Om jag däremot inte förstår innebörden av sättet jag ska vara på, hur jag ska vara eller varför jag ska vara på ett visst sätt, eller inte får ihop logik i sättet jag ska vara på, kan jag inte lära mig de heller. Så det är en lång och svår process för mig att försöka vara något jag inte är. Jag har så svårt att förhålla mig till det sociala samspelet. Speciellt när jag blir tvungen till det för att det är så det fungerar och så man ska vara eller så man bör säga eller uttala sig. Jag vill inte vara som alla andra för då är jag inte mig själv. Jag är alltid mycket noga med att alltid vara precis den jag är. Så enkelt är det.

Jag vill bara att man ska lära sig att vända allt negativt ni ser hos mig till något positivt, i stället för att blir irriterad på mig, dumförklara mig, se att mitt funktionshinder ADHD har massor med bra egenskaper som man borde ta vara på i stället hos mig. Se listan nedan.

 

Tack för mig.

//Marie

 

Annonser

Så här är det!

Egentligen hade jag tänkt videoblogga det här men känner att det inte blir något kul att sitta och titta på mig när jag babblar så jag skriver i stället. Bättre att videoblogga när jag har något att visa upp. Tänkte jag kunde visa upp min fina gamla assistent någon gång om ni vill se det? Sedan kommer ju snart en ny kökets box också.

Varje gång jag bloggar så ber jag om ursäkt för att jag är så dålig på att blogga och för att det var så länge sedan jag skrev något. Det handlar verkligen inte om att jag är dålig på att blogga eller skriva. Utan faktum är att jag gör ju inte så mycket på dagarna så jag har sällan något att skriva om. Jag sitter ju mycket hemma för att jag är ju sjuk. Antingen är det magen som fullständigt kommer i obalans eller så har jag migrän. Är det inte det så har jag ont någonstans eller så mår jag skit för att jag har min mens. Nu sista tiden har det varit ryggen som bråkat. Den har faktiskt hållit på nu i tre omgångar och strejkat på kort tid. Börjar bli så trött på detta. Jag har inget annat att skriva om oftast än att klaga på min hälsa eller skriva om mina sjukdomar. tror inte ni tycker det är så kul att läsa.

Jag sitter som sagt mycket hemma. Gör lite nytta när jag kan och orkar, ser mycket på tv, läser, sitter och pratar i Facebook grupper, ligger och vilar och så. Det är inte mycket att skriva om, därför blir det inte att jag skriver på flera veckor.

Sedan sist har jag varit hos ta tandläkaren på årlig kontroll och hon skickade mig till tandhygienisten för att ta bort en massa tandsten mellan tänderna. Har varit där i två omgångar. Har varit och lämna prover för kontroll av mina järn värden och de såg bra ut så det var skönt att höra. Inte sjunkit igen ännu i alla fall.

Har bytt ut mitt D vitamin till en annan sort och så har jag höjt dos på min ena sköldkörtelmedicin. Fungerar bra faktiskt. Allt detta är egentligen inget kul för er att läsa om men har inte så mycket annat att berätta. I morse vaknade jag med migrän, så är lite seg i huvudet idag av min medicin.

Igår fick jag ett ilsket utbrott här hemma då jag försökte få ihop ett Christel puzzle i form av en fjäril så var så svårt. Fattar inte varför jag ger mig på detta när det är så svårt. Har iofs lyckats bygga två saker som en anka och en London buss. Hade tidigare köpt en större variant i form av en gris men den lyckas jag inte bygga. Den här gången köpte jag en fjäril på en blomma och två katter. Fick inte ihop blomman så till slut exploderade jag. Jag blev så arg igår att jag sa att jag inte ville se sådant där pussel mer. Jennie skulle gå och lämna tillbaka kattpusslet som inte är öppnat. Känns inte så kul då jag hade velat bygga den och letat efter just dessa. Fjärilen är ju öppnad så den får vi väl försöka sälja, lika så grispusslet. Ankan är ju redan byggd och även bussen så dessa får jag se hur jag gör med. Går ju att ta isär och jag har ju kartongerna kvar till dem. Får låta bli att ge mig på sådant som jag inte klarar av att bygga tror jag. Det är helt enkelt för svårt.

Just ja…

Jag har faktiskt fyllt år också sedan jag bloggade sist. Hade en fin födelsedag. Åt lunch med min bror först och sedan åkte jag vidare för att fika med min bästa kompis. Jag och Jennie åt god middag och sedan avslutade vi kvällen med min hembakta minitårta. Fick några presenter av Jennie på morgonen. Två DVD boxar och en Stig Helmer docka från Åberg museet. Av min bror fick jag lego som jag redan hade så han skulle byta den. Av min kompis fick jag ett jättefint handduks sett i grönt. Blev bjuden både på lunch, fika och middag under den dagen. Blev en lyckad dag men vädret var inte så fint tyvärr.

Har också varit på graven först med min bästa kompis och sedan ganska kort efter var jag där själv, sedan var jag även där en gång med en annan kompis. Blev inte att jag åkte dit under allhelgonahelgen dock.

Har varit på Bak och Chokladmässan i Älvsjö med min bästa vän. Det var kul. Tog inte just några bilder och köpte ingen choklad. Blev annat godis i stället. Men hade en fin dag ändå.

Jag och Jennie var på Vegovision en vegomässa som Djurens Rätt anordnade. Vann biljetter till det. Där fick man smaka mycket gott och fick mycket bra information om vegetarisk/vegansk mat. Det gick ganska fort där så efter det åkte vi till Sickla köpkvarter. Gjorde lite ärenden.

Vi har också varit på musikalen Billy Elliot igen. Köpte biljetter till den och såg den en gång till. Första gången var vi där på genrep och då hade vi superdåliga platser och såg inte ansiktsuttryck. Nu såg vi mycket bättre. Faktiskt så var det längst fram som vi satt.

Ja det var väl allt jag hade att skriva om för denna gång. Som sagt nu vet ni varför jag inte skriver så ofta om det nu är någon som läser min blogg?

//Marie

Två Vloggar!

Här är två stycken Vloggar som jag har gjort. Den ena handlar om att jag köpt mig en spinner och den andra visar jag upp min kökets box som jag prenumererar på. Kul att videoblogga men svårt med bara en selfiepinne och Iphone och utan redigeringsprogram. Prenumerera gärna på min kanal på youtube. Lägger inte upp videos så ofta men då och då.

Spinner

Kökets box

Synundersökning!

Idag tisdag den 26 september hade jag tid för synundersökning hos min optiker. Jag hade fått brev från optikern med posten där det följde med en kupong som erbjuder mig undersökningen för 50 kr. Tycker jag var helt okej då det annars kostar 345 kr om man inte köper glasögon för då är det gratis. Jag tycker att min optiker har tjatat ganska länge på att jag ska komma och göra ny undersökning. Förra gången när jag köpte mina nuvarande glasögon, så hann jag nästan bara precis avbetala dem färdigt så fick jag mejl om att de tyckte det var dags att komma och kolla synen igen. Jag liksom men jösses. Kändes som jag knappt hade hunnit använda mina nya glasögon. De kan ju heller inte tillåta att man fortsätter använda sina gamla bågar utan varje om om det visar sig att synen har ändrats måste man köpa nya bågar. Så därför tycker jag verkligen inte det var dags för en ny undersökning. Jag bokar tid när det passar mig i stället. Har dessutom inte råd att hålla på och köpa nya glasögon stup i ett eller vart annat år. De tycker ju att man ska kolla synen vartannat år. Visst om det bara handlat om att komma synen och inte nya brillor varje gång.

Så jag gick ur deras utskick via mejl till slut för det blev för mycket och för tjatigt då jag fick mejl en gång i veckan om att det var dags att kolla synen. Känner som sagt att jag bestämmer själv när jag tycker att jag ska kolla synen. Men får fortfarande post från dem. Så hade jag fått brev med den här kupongen och tänkte att det kan jag väl nappa på. Det betydde även att jag fick synundersökningen för 50 kr oavsett om jag skulle behöva nya glasögon eller inte. I vanliga fall får man synundersökningen gratis om man köper glasögon. Annars koster det som sagt 345 kr.

När jag kommer in till söder och är ute från tunnelbanan och går på gatan fram så kommer jag på att jag glömt kupongen hemma. Tänker att det kanske fixar sig ändå på något sätt så jag fortsätter och kommer till min glasögonbutik. När jag kommer dit så berättar jag att jag har fått kupongen men glömt den hemma. De säger att det måste ha kupongen om jag ska få synundersökningen för 50 kr. Annars får de inte in sidan pengar. Då blev jag irriterad och sa att jag betalar inte 345 kr om jag inte behöver då jag har kupongen som ligger hemma på hallbordet för att jag glömde den. Det var i alla fall omöjligt att ta 50 kr för undersökningen utan kupong, så jag hade att välja på och betala 345 kr för undersökningen eller boka om tiden. Då blev jag sur och sa att jag bokade ju tiden endast för att jag hade fått kupongen och jag har ju redan suttit och åkt hit. Dessutom håller ju ni på och tjatar hela tiden om att man ska kolla synen. (Genom post och mejl) Sa även att det är ju ni som skickat ut kupongen så då borde ni väl kunna ta betalt 50 kr ändå. Nä, den måste blippas vilket var så viktigt så de skulle få hela summan pengar ändå om än inte från mig. Det hjälpte inte vad jag än så, betala eller boka om vad det som gällde. Kände mig som en idiot. Alla omkring oss, personal som kunder hörde ju och märkte av vårt samtal. Då vände jag på klacken och gick därifrån.

Lyckades i alla fall behärska mig och började inte skrika trots att jag blev arg även om rösten kanske höjdes en aning på mig för att vi diskuterade.

Tycker det var otroligt löjligt att de inte kunde göra undantag. Det är tydligen viktigare för dem att få sina pengar än göra det bästa för sina kunder.  Man är ju för tusan inte mer än människa och alla kan glömma en kupong. Tycker det är konstigt att man inte fick den digitalt också. Kanske hade fått det om jag hade haft mejl från dem. Vet inte? Eller så var det ett erbjudande som endast skickades ut via post. Vägrade i alla fall att betala 345 kr när jag inte behövde och hade ingen lust att boka om tiden heller just då, för jag ville ju egentligen göra undersökningen när jag var där på tiden jag bokat. Så oavsett om jag bokat om tiden så blev det ändå snopet och rätt konstig att gå därifrån utan synundersökning.

Nu får jag se om jag bokar ny tid senare eller kanske byter ställe. Kommer inte göra något idag för jag är för irriterad på dem. Måste låta detta rinna av mig lite så jag kan släppa det först. Kupongen gäller i alla fall till och med 31 oktober så jag behöver inte bestämma mig idag.

Vad hade ni gjort i min situation? Vad tycker ni om detta att det bara var tvungen att ha kupongen?

//Marie

Ingen bra dag!

Idag när jag vaknade har ryggen satt igång och bråkat igen. Har precis varit bra ett kort tag men nu har det kommit tillbaka igen. Hade inte alls så ont så länge jag låg kvar i sängen men efter jag gick upp blev det bara värre och värre. Jag måste erkänna att jag blir lite rädd när det gör så ont och ryggen är låst så att jag knappt kan röra mig. Speciellt eftersom jag inte vet vad som händer och vad det beror på. Vet bara att det går över och att det sitter väldigt långt ner i ländryggen. Gör ont på gränsen mellan ryggen och rumpan och dessutom i mitten och strålar ut på vänster sida. Känns nästan som det är svanskotan som gör ont eftersom det blir värre att sitta. Kan man få inflammation eller något i svanskotan tro? Har i alla fall tagit två Citodon och väntar på att det ska verka. Tar en väldigt tid bara. Men tur att jag alltid har dessa tabletter hemma i alla fall. Har också smörjt med ett starkt liniment. Är säng liggandes idag. Så tråkigt. Känner mig ledsen och det är jobbigt och blir trött av att ha ont.

Är också besviken för jag och Jennie skulle åka till en Telia butik och kolla erbjudanden på Iphone. Behöver byta upp mig till en lite bättre telefon då jag bara har Iphone 5 och den bara strular. Haft den inne på service men de hittade inget fel på hårdvaran. Inte ens batteriet var det fel på. De sa att det kan vara i mjukvaran felet sitter om det är något fel. Jag tror att den kanske håller på att lägga av bara för att den börjar vara gammal redan och har gjort sitt. Har iofs bara haft den i två år men teknik blir ju fort gammalt då utvecklingen går så otroligt fort framåt. Den håller på att coola helt enkelt. Jag och Jennie får väl åka förbi till veckan i stället när ryggen är bättre. När den nu tänker ge sig. Jag vill gärna ha Jennie med då jag själv inte är så bra på att förstå villkor, fylla i enkäter och hänga med på vad som sker och vad det gör. Är en sådan som lätt kan blir lurad. Tror jag inte Telia lurar sina kunder iofs men ändå.

Måste också åka iväg och lämna nya blodprover för sköldkörteln i veckan. Har ju börjat äta en ny medicin för sköldkörteln och måste kolla hur värdena ter sig i och med det. Måste ju också se om jag behöver höja eller sänka något av medicinerna jag äter eller om dosen är bra. Har några saker jag skulle vilja göra men fortsätter ryggen bråka lär jag inte komma hemifrån överhuvudtaget. Så vi får se. Just nu kommer jag ju mig knappt till toaletten. I alla fall inte utan värkmedicin i kroppen. Men då blir jag så extremt flummig i stället. Men bättre det än att ha ont. Fast inget av det är ju särskilt bra egentligen.

Har ju också tänkt baka bröd en dag, men då måste jag först åka iväg och handla lite olika mjöl och socker plus jäst. Älskar att baka och nu var det länge sedan jag gjorde det. Både jag och Jennie börjar vara väldigt trött på köpebröd så därför tänkte jag fixa lite hembakat matbröd. Är så mycket godare. Vill också baka lite bullar så jag har i frysen. Bara ett problem, jag har så liten frys och den är redan ganska full. Så vi får se hur mycket jag bakar. Kommer börja med matbröd när jag nu behagar att baka.

Nu ska jag vila.

//Marie

 

 

En dag på Skogskyrkogården!

Idag hade jag bestämt att jag skulle åka till Skogskyrkogården och besöka mammas grav. Det var mammas födelsedag igår och hon skulle fyllt 62 år om hon levt. Åkte aldrig dit igår då det var sådant ruskigt väder. Men dagen blev inte som jag planerat.

Började med att bli irriterad redan hemma då jag skulle se ett tv program i efterhand medan jag åt frukost. Fick inte igång ChromeCast på uppspelningsprogrammet som är så omorderna att man inte kan starta det via mobilen utan måste göra på gammaldags sätt som att använda datorn och koppla in en sladd mellan tv och datorn. Orkade inte hålla på med det eftersom det tar en sådan tid. Så jag åt min frukost och gjorde mig i ordning för att åka iväg.

Det har varit fin dag men väldigt blåsigt. Jag hann bara komma till Gullmarsplan så stötte jag på nästa irritations moment. Var på väg längs bort på perrongen då jag skulle sitta längst bak i tåget. En kärring på perrongen gick mitt framför min rullator när hon var på väg mot tåget hon skulle gå på. Tittar bara rakt fram och såg sig inte för utan bara gick mot tåget och vi krockade och sedan får jag utskällning av henne för att jag är vårdslös och blir anklagad både för det ena och det andra. Visst jag är ibland bra på att pinna på med min rullator men jag såg henne innan vi krockade och insåg  innan att hon inte såg vart hon gick, men gick på ändå. Kärringar som inte ser sig för och går mitt framför min rullator får skylla sig själva tycker jag. Tänker dessutom inte tolerera att få utskällning när det var hon som inte såg sig för.

Klev på tåget och lugnade ner mig på vägen. När jag sedan kommit så långt efter en skön promenad förbi skogskapellet, att jag nästan var framme vid mammas grav på Skogskyrkogården så hör jag ett väldans oväsen. Då är det minst fyra stycken som går unt med kantklippare där. Så medan jag stod där på huk vid mammas grav och planterade blommor, tände ljus, gjorde fint och försökte få en stund till minne av mamma så hade jag fyra kantklippare runt omkring mig som förde ett förskräckligt oväsen. En kom dessutom så nära att det stänkte gräs på mig. Hon som klippte gjorde tecken som ursäkt åt mig i alla fall. Kan inte påstå att jag fick en lugn stund vid graven denna gång. Gick därifrån ganska fort för det var hemskt att vara där. Tände i alla fall ljus och planterade en ljung som jag hade köpt. Den andra lilla växten jag köpte fick vara kvar i sin kruka. Bilder kommer längre ner.

Promenaden tillbaka blev lugn och resan med tunnelbanan också tillbaka till Gullmarsplan. Förutom att min telefon stängdes av helt och blev alldeles svart. Trodde först att den dog på grund av batteriet var slut. Men när vi var framme i Gullmarsplan fick jag igång den igen. Bytte tåg och åkte hem till Stureby.

Det var den dagen på Skogskyrkogården.

//Marie

     

 

Reklam för Loppis överallt!

Suck! Just nu läser överallt på Facebook om att det är loppis både här och där. Har massor med loppis prylar att sälja. Flera lådor i källaren och kassar, men har varken körkort eller bil så jag kommer mig aldrig iväg någonstans på någon loppis. Dessutom kostar det alltid mer än det smakar då man måste hyra plats och bord för mellan 150 – 250 kr. Det är inte så stor chans att man går med vinst, med det man har att sälja, för man får vara glad om man lyckad tjäna in det man lagt ut.

Man hinner ju dessutom sällan sälja något när vissa loppisar har öppet så få timmar endast en dag dessutom. Jag menar ha öppet mellan 11-15 en dag så är det nästan ingen ide’ att åka dit. Man hinner knappt ställa ordning innan man ska plocka ihop igen då. Nu skulle ju inte jag göra som många andra som kommer samma tid som loppisen öppnar för att ställa ordning och börjar alltid plocka ihop en timme innan stängning. Tycker det är så fånigt att göra så om det inte är så att man har sålt av allt man hade med sig förstås. Då är det en sak. Men varför har man alltid så bråttom därifrån? Loppis är ju roligt och då ska man ju ta vara på varenda minut.  Man får komma en timme innan öppning och så plockar man ihop efter klockan slagit tiden då loppisen stänger. 

Skulle verkligen vilja stå och sälja av lite saker på loppis men har heller inget klaffbord att ta med mig eller en klaffstol. Vilket är smidigt att ta med. Man kan ju inte heller ställa sig utanför porten på gården och sälja för det skulle eventuellt endast bli grannarna som handlar.

Hade jag haft en eget hus med egen tomt hade jag ordnat loppis i garageuppfarten. Hade ändå inte haft någon bil så jag hade haft plats i garaget också. Praktiskt om det regnat. Ha loppis några helger hade ju varit perfekt. Men nu bor jag i lägenhet och har inte ens en egen uteplats. Jag önskar så att jag hade möjlighet att ordna en egen loppis.

Den skulle vara en helg, både lördag och söndag. På egen tomt förstås eller i en liten lokal som jag eventuellt hyrt, så jag slipper hålla på att ansöka om tillstånd och betala för det och grejer. Så skulle jag ha öppet mellan 10-17. Då hinner man få en chans att bli av med grejer plus att man kanske hinner tjäna en liten hacka. Skulle prismärka alla saker jag säljer så jag slipper få en massa frågor om vad det kostar hela tiden. Skulle se till att jag kan ta betalt med Swish så att människor inte behöver vara beroende av att ha lösa pengar för att kunna handla. Men skulle förstås ändå se till att jag hade bra med växel.

Sedan gäller det ju att marknadsföra också. Det skulle jag kunna hålla på och pula med på vardagarna. Göra flygblad att dela ut, göra affischer att sätta upp på anslagstavlor. Det är synd att man inte kan sätta upp något i tunnelbanan. Vet ej om jag hade orkat springa och lägga lappar i brevlådor, men sätta upp i portar hade jag nog gjort i alla fall. Sedan hade jag ju gjort reklam i sociala medier också på Internet förstås. Det måste man ju.

Nu låter det som om jag planerar att ha en permanent loppis någonstans men det hade jag inte tänkt, utan bara under en helg eller kanske två beroende på hur mycket grejer jag har kvar efter första helgen. Kostar ju att hyra lokal också men skulle leta upp det billigaste jag kunde hitta nära här där jag bor. Kanske kan man låna en lokal av min hyresvärd. Men som sagt blir svårare att fixa bord. Vill ju inte att det ska kosta mig något för då är det ingen ide. Vill inte hålla på med att kämpa för att försöka tjäna in det jag lagt ut. Vill bara bli av med grejer och få tillbaka lite pengar jag betalt när jag köpt grejerna jag vill sälja. Loppis ska inte kosta något för säljaren tycker jag. Man ska ju inte förlora på att sälja liksom.

Ja drömma går ju men att ha egen loppis blir nog aldrig till verklighet för min del i alla fall. Men det vore väldigt roligt i alla fall om det hade kunna bli möjligt. Men skulle ju vilja bli av med grejer förstås, men vill inte skänka bort det eftersom det är en massa porslins saker, väskor, skor, böcker, dukar och annan textil, och allt möjligt annat smått och gott. Har dessutom mer jag skulle kunna rensa ut och här hemma. Vi har så himla mycket saker. Så därför vill jag helst försöka sälja det på något sätt.

Skulle ju kunna sätta igång att sälja på Tradera igen men det är så himla mycket jobb med det. I alla fall i början då allt jag säljer ska fotograferas, sedan ska de mätas och vägas. Sedan ska man sitta på datorn och lägga in en och en auktion vilket tar en himla tid då man måste göra annonserna från grunden plus att man måste väga varje grej så man kan lägga in frakt kostnaden. Där måste man ta i beräkningen att saken väger lite mer med emballaget än utan också.

När något är sålt så ska det paketeras och då gäller det att man har emballage tillgängligt. Har lite grann som jag sparat men inga lådor som ofta behövs i alla storlekar. Ibland får man även beräkna om frakten om samma personer köpt flera saker av mig. Sedan ska man skriva adresser på paketen och åka med allt till ett postombud och skicka iväg det. Har inte långt till närmaste postombud men det är en bökig väg. Ganska lätt att ta sig till både Schenker ombud och DHL bud också men bussgods vet jag inte vart det är någonstans nu för tiden  så det blir krångligare. Har sällan så stora grejer men ibland vill folk att man skickar med bussfrakt. Det är lite beroende på var folk bor.

Så det är väldigt mycket jobb med att sälja på Tradera innan man fått upp alla annonser i alla fall, sedan blir det lite mindre men fortfarande rätt mycket att hålla på med. Särskilt de datumen auktioner tar slut. Speciellt om många auktioner tar slut samtidigt. Har sålt på Tradera för så jag vet. Jag gör iofs inte så mycket på dagarna så jag skulle kunna hålla på fixa med auktioner och sälja av saker den vägen men jag vet inte om jag ids eller orkar hålla på igen.

Min mamma och min moster hade egen loppis ute på Väddö under somrarna när jag var liten. Moster hade landställe på Väddö. De hyrde ju tomma hus och hade jättestor loppis i. De gick på auktioner under vinter halvåren och ropade in grejer som de sedan sålde på sin loppis under somrarna. De hade ett utrymme där de kunde förvara grejer under vinter halvåret i stan.

Grejer de köpte in, men frågan är om de någonsin lyckades tjäna in de som de la ut eller snarare om de gick plus och tjänade något extra? De betalade ju både lokalhyran för loppisen, hyrde bord och klädstänger tror jag och betalde för allt de som de ropade in, plus det som de betalde för förrådet de förvarade prylarna i under vintern. Men de hade jätteroligt i alla fall under somrarna och de hade öppet varenda helg. Ganska länge på dagarna också. Jag var för liten för att hjälpa till och tycka att det var roligt man att köpa saker på loppis gillade jag redan då. Från deras loppis fick jag det jag ville ha om jag råkade hitta något av intresse. Men de hade inte så mycket som jag gillade. Men det var roligt ändå att vara där med dem. I alla fall någon timme eller två men inte under hela dagen.

Det vår då det, nu är nu och det är som det är och blir som det blir.

//Marie