Tillägg i andra upplagan av min bok


Jag har ägnat största delen av denna dag att sitta och fixa till några små fel i boken och så har jag även lagt till en sak som jag tycker är väldigt viktig och som handlar om min komma ut process. Här kommer då en redigerad version av det jag skrev i förra inlägget.

Tillägg i andra upplagan av boken!
Nu hade jag kommit fram till den punkt då det var dags att komma ut ur garderoben. Jag började med att berätta för min mamma och hon tog det jättebra förutom att hon blev en liten aning besviken över vetskapen att hon aldrig skulle kunna få några barnbarn. Det var ju för tolv år sedan och då visste varken hon eller jag att man visst kan skaffa barn fast man lever med någon av samma kön. Jag hade heller ingen aning om jag ville ha några barn eller inte då. Nästa person jag berätta för om min läggning var min lillebror. Jag skrev mail till honom. Så här svarade han på det:
”Det här hade du kunnat tala med mig om för länge sedan, men jag förstår att det är svårt. Jag känner ett par homosexuella människor och det stör mig inte det minsta. Du är min storasyster och dessutom världens bästa storasyster. Jag älskar dig. Vi kan väl prata om du vill? kram lillebror”
Dessa ord värmde mycket och än idag bär jag dem på en sliten lapp i plånboken.

Sedan berättade jag för min moster och hon svarade bara: Jaha! Hon blev inte ett dugg förvånad och hon sa att hon hade haft detta på känn länge om min läggning. När jag skulle berätta för min mormor så skrev jag faktiskt ett brev, det var enklast så och dessutom bodde hon i Umeå då. Jag var lite rädd för hennes reaktion eftersom hon är gammal och på hennes tid var det ju ganska fult att vara homosexuell. Mormor ringde mig och förklarade för mig att det var mitt eget val, att jag gör som jag vill med mitt liv och att man inte slutar älska sitt barnbarn bara för hennes läggning. Ja hon höll en lång predikan i telefonen om detta, sedan avslutade hon det hela med att säga. – Man kan ju ändra sig. Efter ett halvår sedan när mamma berättade för mormor att jag hade förlovat mig med min nuvarande sambo Jennie så blev mormor fullständigt chockad. Hon trodde naturligtvis att det bara var en tillfällig fas jag gick genom i livet.

Den sista jag berättade för var min pappa och det var jättejobbigt eftersom han inte gillar homosexuella och speciellt inte bögar. Han tog det förvånansvärt bra, men han ville ha bekräftat för sig ordentligt att jag verkligen inte attraherades av män. Jag tror ärligt talat det hade varit värre om min bror kommit och berättat samma sak faktiskt.

Men pappa hade svårt ändå första tiden att acceptera min läggning. Minns första gången jag och Jennie skulle åka ut till honom på Värmdö och hälsa på. Dagen innan vi skulle komma ringer han mig och säger till att vi inte ska komma och hålla varandra i handen när vi kommer till honom. Han var rädd att grannarna skulle se oss och han skämdes för mig. Vi bestämde oss faktiskt för att inte åka ut till honom den gången. Sedan har även kusiner och andra släktingar tagit min läggning väldigt bra. Det känns faktiskt ganska skönt.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s