Känns bättre!


Nu har det gått tre dagar och jag vill bara berätta att det känns bättre även om det inte känns bra. Blev väldigt chockad i onsdags när jag fick mailet från pappa. Förstod ju att han skulle bryta men var inte beredd på när det skulle ske. Men som sagt det värsta har lagt sig. Jag tänker fortsätta göra reklam för min bok och vara stolt över den.Men det känns tungt ändå ibland eftersom jag inte har några föräldrar kvar. Mamma dog för drygt fem år sedan i lungsjukdomen KOL och ja, min pappa vill inte veta av mig. Men det är som det är.

Inget som tidigare skett går att få ogjort och det är ju inte jag som gjort något fel egentligen det är ju min pappa som inte funnits där i mitt liv, det är min pappa som bestämde, det var min pappa som hotade med stryk, det var min pappa som gav mig smäll, det var min pappa jag var så rädd för när jag var liten. Jag har väl inte heller varit världens enklaste unge att uppfostra men tyvärr så blir man som man blir uppfostrad. Jag hade det svårt med mig själv och i skolan, var ensam och hade inga kompisar och hade svårt och jobbigt att hänga med i undervisningen.

Min mamma var inte heller någon ängel under min uppväxt då hon föredrog spriten före sin dotter. Hon älskade flaskan mer än mig. Hon fanns aldrig där under min tonår, den tiden då jag trädde in i puberteten. För henne var det bara hon och alkoholen. Pappa hade tagit lillebror med sig hem till sig, så jag hade inte ens honom att ta hand om, jag hade ingen, var helt ensam. Mamma hade flaskan och sin fullgubbe till karl.

Men mamma ändrade sig mycket när hon blev nykter, hon hittade tillbaka till livet igen, hon blev lycklig, hon började ställa upp för mig och fanns alltid där när jag behövde henne, hon försökte verkligen åtgärda tiden då hon inte fanns där för mig. Hon var världens bästa mamma innan hon dog. Det är jag henne evigt tacksam för och jag älskar henne gränslöst.

Vad gör pappa, han bryter med mig för att jag skrivit en bok där ett kapitel handlar om hur jag har upplevt honom under min uppväxt.
Jag trodde han hade förändrats skärsikt efter mamma gick bort men vad jag bedrog mig. Den människan kommer aldrig kunna ändra sig någonsin så jag tänker inte hoppas något mer. Bättre för mig att släppa honom helt. Jag har ett eget liv nu och jag klarar mig ändå. Dags att göra sitt bästa för att gå vidare. Göra framtiden så bra det går.

I onsdags så satt jag och svarade på lite frågor jag fått via mail från Dyslexiförbundet FMLS. De ska lägga ut en liten intervju med mig angående min bok på deras hemsida. Har dock inte kommit upp ännu, men när den gör det så kommer jag tipsa om den här. Sedan ska jag dit på onsdag denna vecka och lämna en bok som de kan ha på kansliet. Kommer förstås lämna lite flygblad också.

Jag kommer även att besöka några klasser i min skola då jag ska berätta om min bok. det ska bli spännande. 🙂 När vet jag inte ännu, men någon gång under hösten blir det i alla fall. Ska bli kul.

//Marie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s