Archive | oktober 2014

Min bok

Häromdagen kom jag på att min bok som jag har åstadkommit att skriva och som jag släppte för tre månader sedan, är det bästa jag någonsin gjort i mitt liv. Den är en av få saker som jag har lyckats riktigt, riktigt bra med i livet. Jag är så stolt över min bok och jag önskar så att min egen pappa kunde vara det också i stället för att inte vilja veta av mig. Min mamma skulle ha varit jättestolt över boken och min lillebror jag jag är jättestolt. Jag har även en moster och en kusin som är väldigt stolta över mig för vad jag har gjort. Det är inte lätt ska jag säga att skriva en bok, fråga mig inte hur jag har burit mig åt för det vet jag inte. Jag Marie Munther som nästan hela livet gått och trott att jag inte klarar av någonting och att jag är dum och korkad och inte vet någonting har lyckats skriva en bok. Jag har fortfarande knappt fattat att jag faktiskt har släppt en bok. Jag har lyckats med något riktigt bra i livet och jag är inte säker på att jag någonsin kommer kunna göra någonting bättre än min bok. Det skulle möjligen vara att skriva en bok till i så fall och släppa den kanske. För mig är i alla fall detta så stort och jag kan tala om att nu börjar det verkligen hända saker också runt omkring min bok. Jag börjar bli uppmärksammad, kan ni tänka er det?

Just denna vecka är jag med i tidningen Mitt, Söderort där man skriver om mig och min bok. Jag kommer antagligen vara med i Lättlästa nyhetstidningen och jag kommer att få bli månadens medlem i föreningstidningen Accent. Vet ännu inte när något av det kommer med i respektive tidning, då jag inte blivit intervjuad ännu. Jag kommer även vara med i tidningen HVB & LSS världen i en artikel om utställningen InsideOutside som jag medverkade i med min bok den 9-12 oktober. Där kommer artikeln främst handla om utställningen men det kommer vara en stor bild på mig och min bok vid mitt bord där jag satt under dessa dagar. Jag har tidigare haft med små notiser i både föreningstidningen Ögonblick och Läs & Skriv. Sedan finns det en kort intervju med mig på Dyslexiförbundet FMLS: s hemsida. Det känns så roligt att få synas även om det är på ganska åsidosatta ställen. Men det gör inget för jag delar så gärna med mig av mig själv och mitt liv. För jag känner att jag mår väldigt bra av att få göra det. Är det mycket uppskattat när människor delar med sig av sig själva?

Länk till intervjun på Dyslexiförbundets hemsida: http://www.dyslexi.org/tidningen-las-skriv/marie-ar-unik

Artikel söderort2

Ögonblick

Läs&Skriv

Mina mål då och nu!

Jag tänker spinna vidare lite på det är med mål i livet. Jag kan ju bara prata för mig själv men jag har faktiskt mål som jag redan uppnått i livet. Mitt första mål var att få egen lägenhet och klara av allt som det innebär och de målet har jag nått. Gissa om jag var en stolt Marie när jag fick min första lägenhet och jag klarade av första året som försöksobjekt och fick överta första hands kontraktet. Trots att mamma fick gå i borgen. så steg mitt självförtroende flera meter. Mitt andra mål i livet var att hitta ett fast jobb och tjäna egna pengar och det gjorde jag också, fick en lönebidragsanställning som receptionist på ett musikförlag. Även om det bara varade i två år och jag sedan fick jag sparken så hade jag haft ett riktigt jobb och tjänat mina egna pengar för första gången i mitt liv.

Nästa mål var att utbilda mig och bli något. Jag sökte två yrkesutbildningar och kom in på det ena men tyvärr klarade jag inte av utbildningen utan personlig assistent och lite personliga fördelar. Jag lyckades utbilda mig men kan inte jobba som det jag är utbildad till.

Nästa mål var att skaffa mig en sysselsättning, slippa vara isolerad hemma och det gjorde jag genom att ansöka om daglig verksamhet. Jag hade också som mål att skaffa mig en inkomst när jag blev ställd helt utanför samhället och tvingades leva på ingenting. Jag nådde mitt mål även om det inte blev som jag hade tänkt från början. Idag är jag sjukpensionerad och lever på sjukersättning.

Senaste målet var att bli färdig med min bok och släppa den. Det lyckades jag bra med och nu håller jag på att uppfylla ett mål till och det är att lär mig engelska och jag känner mig stolt över det. Nästa mål kanske blir att ta körkort men jag är inte säker på att jag få ta det när jag har ADHD och Autismliknande tillstånd.

Sedan har jag som mål att släppa fler böcker så småningom. Tror det är bra att alltid ha små mål i livet. Mål med inte allt för höga krav på en själv, så man inte klarar av att nå dem. Tror inte det är så bra att göra det allt för komplicerat för sig. Man ska inte  heller bli besviken om målet inte slutar helt som man tänkte sig från början. Når man sitt mål på ett eller annat sätt så ska man vare mer än nöjd med det tycker jag.

På tal om boken, så kommer jag vara med i lokaltidningen Mitt i Söderort nästa tisdag.

//Marie

Kan drömmar bli verklighet?

Jag drömmer som alla andra om många saker i livet, men jag har också vissa mål i livet som jag ska uppnå innan jag dör. Men frågan är om jag klarar av att nå dessa mål eller om det bara förblir en massa drömmar?

Det finns en massa platser jag skulle vilja besöka och se och några saker jag skulle vilja göra innan jag dör. Bland annat skulle jag vilja få möjligheten att resa runt i Sverige. Andra människor vill resa utomlands men jag vill se en massa platser i mitt eget land. Skulle vilja besöka norra Norrland, se norrsken, klappa renar och uppleva samisk kultur. Då vill jag se Kiruna, Gällivare, Jokkmokk, Arjeplog och Arvidsjaur.

Sedan vill jag åka Inlandsbanan och kryssa på Göta kanal gå i land i Söderköping. Jag vill uppleva västkusten, då främst Helsingborg och Göteborg. Var senast i Göteborg när jag gick i högstadiet typ åt. Sedan vill jag se Småland och då gärna Vimmerby och även besöka Öland. Kan också tänka mig att uppleva och se Hälsingland mer än jag gjort. Jag vill också åka tillbaka till min uppväxtstad Umeå och visa Jennie mina rötter. Sedan vill jag besöka Örnsköldsvik där mamma är född, träffa släktingar jag har som bor där omkring och på vägen stanna till i Ärlandsbro där mamma också bott. Det verkar finnas så mycket vacker och roligt att se i sitt eget land så det räcker. Men jag kommer aldrig ha råd till detta.

Min drömbostad!

Jag vill ha ett eget hus. Ett litet hus typ en enplansvilla på max 3 rum och kök med en källarvåning och en stor veranda och uteplats. I källaren där ska det finnas gillestuga, matkällare, tvättstuga, bastu och en jacuzzi. Ska finnas en öppen spis i huset, en köksö i köket och en swimmingpool på tomten. Vill inte ha en så stor tomt, behöver inte heller vara speciellt stor gräsyta men liten gräsplätt får det gärna vara. Ska finnas ett litet växthus, ett vedskjul och eventuellt en eldstad på tomten. Får gärna finnas något enstaka äppelträd, hallonbuskar och kanske ett jordgubb- och potatisland. Vill gärna ha morgonsol på verandan/uteplatsen. Även ett garage där jag kan förvara min cykeln och en moppe. Kan också fungera som loppis utrymme. Huset och tomten får gärna ligga nära en sjö. Vill helst inte ha närmsta grannen precis intill husknuten, men det får inte helt ödsligt med flera kilometer till närmsta granne. Ska finnas lokal kommunikation nära mitt hus. Ska inte heller ligga för långt från Stockholm. I detta hus vill jag leva i resten av mitt liv tills jag dör tillsammans med min Jennie och en massa djur. Ett eget hus för blir en evig dröm.

Jag ska släppa fler böcker innan jag dör har jag bestämt. Vad det blir för böcker vet jag inte ännu. har släppt två redan eller egentligen bara en, sedan har jag tryckt upp en diktbok. Älskar ju att skriva. Finns en dröm om att bli författare men då vill jag inte skriva deckare, inte skriva skönlitteratur, inte skriva romaner, inte skriva rysare/skräck utan om jag ska skriva, vill jag skriva biografier och berättelser baserad på verkliga händelser. Denna dröm kan jag nog kanske förverkliga. Har ett drömyrke till som jag skulle vilja göra och det är att bli journalist, men jag vill inte intervjua folk bara skriva reportage och artiklar. Men har inte gått gymnasiet så detta kan jag glömma.

Jag har också haft en dröm om att öppna en egen loppis. Älskar ju att själv gå på loppis och det skulle vara kul att driva en egen också. Men det ska inte vara någon stor loppis utan bara en garage loppis eller något. men det förblir nog bara en dröm

Skulle vilja äga en husvagn också så att jag kan ha den på en långtidscamping. Vore så mysigt att kunna tillbringa några veckor i en husvagn på en camping på somrarna. Skönt att komma från lägenheten ett tag. Man behöver lite miljöombyte ibland. Men drömma går ju alltid.

Ett mål som jag håller på att uppnå just nu är att lära mig engelska. Känns jättebra tycker jag och för mig är det viktigt att kunna språket, även om det tar sin tid att lära in. Nästa grej att uppnå kanske blir att ta körkort.

Undrar om dessa drömmar jag har någonsin kommer gå i uppfyllelse? Skulle inte tro det eftersom allt kostar pengar och det har inte jag så gott om, sedan om man kunde uppnå alla drömmar man har så finns det ju inget kvar att drömma om längre och det skulle bli ganska tråkigt i längden. Därför tänker jag inte försöka uppnå alla mina drömmar. Men jag kommer aldrig att slut att drömma. Finns det liv så finns det hopp.

//Marie

Hur ska jag göra?

Alltså jag vet inte hur jag ska göra, jag har verkligen beslutsångest. Jag står i ett vägskäl när det gäller min dagliga verksamhet. Jag går ju på Misa och har gjort det nu minst fyra år. Misa står för Metodutveckling, Individuellt stöd, Samhällsdeltagande och Arbetsdeltagande. De hjälper folk med funktionshinder att få vara delaktiga i samhället. Man ska helt enkelt få ha sin dagliga verksamhet ute i arbetslivet i form av en praktik utan några krav och all anpassning som behövs för enskild individ. På sommaren då det är semestrar har Misa sommaraktiviteter vilket är mycket uppskattat bland dem som både har praktik och inte har fått det ännu. Detta görs för att under sommaren går det inte att hitta så många praktiker och dessutom är personalen på Misa på semester i omgångar och finns inte på plats. Jag trivs jätte bra där och jag kämpade mycket hårt för att få komma dit.

Nu är det så att jag inte kan bestämma mig om jag ska vara kvar. Blir jag kvar, då måste de hitta en praktik åt mig och jag kan bara en dag i veckan då jag studerar engelska tisdags förmiddag och torsdags förmiddag och sedan har jag bassängträning på måndagar. Men i början av november är min period slut.  Då kommer jag ha måndagar tomma också.

Jag står mellan att bestämma om jag ska sluta på Misa och INTE ha någon daglig verksamhet alls eftersom jag är så mycket sjuk och har så ofta ont och så. Tänker att det kanske räcker med skolan men samtidigt betyder daglig verksamhet ganska mycket för mig, för jag behöver ha något att göra på dagarna. Vill inte bli isolerad hemma igen som jag varit tidigare och att byta daglig verksamhet för jag känner att egentligen blir det kanske för mycket att börja på en ny praktik samtidigt som jag har skolan. Måste ju ha tid att plugga också när jag inte är i skolan. Jag kan ju också vara kvar på Misa och de får leta en praktik på två dagar i veckan.

Den nya dagliga verksamheten skulle i så fall vara på DeCapo Hennet för gamla och det liknar stället jag var på praktik i två år i Årsta. Där trivdes jag ju jättebra och blev så uppskattad bland de äldre. Hade även jättebra kollegor och en har blivit en vän för livet.

Så jag vet inte hur jag ska göra? Egentligen vill jag ju inte sluta på Misa alls. Men på ett sätt kan du ju vara skön också med miljöombyte. Men när jag tänker efter så lutar det mer åt att gå kvar ändå faktiskt och låta dem söka ny praktik åt mig på två dagar i veckan. Behöver ju inte heller vara hela dagarna. Det blir ju nytt och ett litet miljö ombyte det också. Tror det får bli så.

http://www.misa.se/

En annan sak, jag har äntligen bestämt mig för att jag ska börja äta ADHD medicinen Ritallin. Jag tror det kan vara bra med tanke på att jag lätt och ganska ofta får kraftiga ilskna utbrott. Sedan tror jag det kan hjälpa mig att focuera bättre på engelska och kanske får jag lättare att ta till mig språket. Hoppas det i alla fall. Tror också jag kommer slippa vakna mitt i natten och inte kunna somna om för att hjärnan sätter igång och maler och maler tanker som en kvarn.

Jag var till Psykiatrin igår tisdag och de skrev ut Ritallin åt mig och så ville de att jag skulle gå och lämna lite blodprover så de kan se att jag är frisk. Det är viktigt att man är det när man ska börja äta centralstimulerande medicin. Viktigt att man har ett friskt hjärta också. På fredag eller det blir nog lördag så ska jag börja med medicinen. Har inte råd att hämta ut den innan och på fredag får jag pengar. jag måste känna att jag är lite nervös faktiskt på hur det ska gå, kommer det funka, får jag några biverkningar och så vidare?

hade ju egentligen bestämt mig för att inte äta medicin, för jag tänker lite så att har jag klarat mig utan medicin i 40 år så varför ska jag börja nu? Sedan blev jag tidigare varnad av min mamma och hennes sambo att inte börja med detta eftersom medicinen faktiskt är narkotika klassat. Jag har dessutom alkoholismen i familj och släkt så detta kan innebära att jag har missbruk i generna och kan ha lättare för att bli beroende. Men jag dricker ingen alkohol och använder inga andra droger heller. Sedan är det en väldigt lite dos det handlar om. Jag kommer dessutom börja med den lägsta dosen som är 20 mg och det är en långtidsverkande tablett som räcker hela dagen. Så det borde inte vara någon fara. har pratat med en vän som är pastor och som själv har ADHD och äter Ritallin och hon mår jättebra av medicinen och ar mycket hjälp av den. Hon rekommenderade mig varmt att börja med den i alla fall och det fick mig att äntligen bestämma mig, trots mammas varning.

Jag har varit idag och lämnat blodproverna, sedan ska jag på återbesök om två veckor till en sköterska som kommer att kolla blodtrycket och höra hur det går och om jag har några biverkningar och så. Det som känns lite svårt är, hur vet jag om medicinen fungerar? Läkaren på psykiatrin sa att det kan hända jag inte märker någonting av den låga dosen. Men man måste börja lågt innan man vet vilken dos jag ska ha. Jag hoppas verkligen det kommer fungera och att jag slipper bi effekter. Vi får se, spännande men nervöst och pirrigt är det i alla fall.

Jag kan ju säga så här, fungerar det inte med Ritallin så kommer jag inte äta någon medicin alls. Tänker inte testa Concerta. Men egentligen vet jag redan att antagligen kommer det att fungera för jag har provat en korttidsverkande Ritallin tablett förut när jag utredde min ADD. jag gjorde en övning på en dator, sedan fick jag en tablett som skulle verka i en halvtimme och sedan fick jag göra om samma övning och det gav resultat direkt. jag märkte själv också att jag blev mer koncentrerad och focuserad på det jag gjorde.
Så detta gjorde redan då att jag fick mersmak av medicinen. Men så kom mammas varning och jag blev tveksam. Nu lever inte mamma och jag har bestämt att jag väljer själv vad jag vill göra, det bestämmer ingen annan, även om jag förstås kan lyssna till andras råd men i slutänden är det ändå mitt val. Så nu har jag bestämt mig för att testa medicinen i alla fall så får vi se vad som händer. Mamma kanske vänder sig i graven men då får hon göra det, även om det blir svårt då hon är kremerad. Håll tummarna för att det kommer gå bra för mig i alla fall.

//Marie

Ritalin_Uno_Danish_Version

 

Helgen på uställningen InsideOutside på galleri So Stockholm i Kungsträdgården.

Jag bloggar nu om helgen på utställningen trots att det är en dag kvar. Det har varit roligt att få vara med i utställningen InsideOutside på galleri So Stockholm. Det är alltså Misa min dagliga verksamhet som anordnar utställningen för att det fyller 20 år detta år. Utställningen har varat mellan 9-12 oktober. Har dock en dag kvar och det är i morgon söndag. Helgen har varit okej, trots att det var väldigt mycket folk första dagen då det var vernissage. Jag har ett eget bord där jag har lagt mina flygblad, faktapapper och där det ligger blädder ex av min bok ”Mitt liv som unik” och min diktbok ”Känslor i natten” Jag har min dikt ”Att släppa en bok” uppsatt på fönstret plus en affisch i A3 format. Det sitter fast fyra affischer på framsidan av bordet. Bilder kommer längre ner på allt jag berättar om och på mig själv. Jag har faktiskt efter tre dagar sålt alla mina fem ex av boken. Första kvällen sålde jag två, andra dagen sålde jag en och tredje dagen två stycken. Nu har jag ingen kvar till i morgon men det kan jag inte göra något åt tyvärr. Det finns ju andra alternativ att köpa boken på och man kan även låna den på biblioteket om man vill läsa den, men inte har råd att köpa den. Har träffat mycket folk och det är väldigt roligt att få visa upp boken och mig själv som författare.

Första kvällen var det en tidning där som heter LVB LSS Världen. Fotografen tog många bilder på mig så vi får se vad som händer. Mejlade tidningen i morse och frågade vad de tänker göra med bilderna och meddelade att de gärna får intervjua mig om boken om de vill. Får nog inget svar förrän till veckan skulle jag tro.

Igår när jag gick hem från galleriet så tappade jag mitt halsband på något sätt. I alla fall hängde det inte kvar om halsen när jag kom hem. Det var en 40 års present som jag fått av Jennie min sambo. Det var köpt på Stadsmissionen till förmån för nyckelbarn och var ganska dyrt. Halssmycket ser ut som en liten nyckel. hade ett halssmycke till på samma kedja. det var en liten bergskristall inlindad i silvertråd som jag hade köpt på Naturhistoriska Riksmuseet. Jag hade inte tappat halsbandet i galleriet heller, så det måste ha hänt på vägen hem. Det är bara att hoppas på att det har hamnat i rätta händer och att upphittaren har lämnat in det någonstans typ polisen eller på hittegods om jag tappat det i tunnelbanan. Har anmält det till polisen i alla fall.

Jag har i alla fall fått lite besök till Galleriet. Jennie har varit där min sambo, även min lillebror och min svägerska, sedan har en nära vän varit där och en kompis. I morgon kommer några fler kompisar att titta in. Kul med lite respons från folk genom att de kommer, folk som man känner alltså. Bara en kompis som köpt boken resten har varit okända människor.

På försäljningen har jag tjänat in 136 kr totalt förutom att jag också har fått tillbaka det jag lagt ut när jag köpte böckerna från bokförlaget plus frakten förstås. Känns lite synd att jag inte har några böcker kvar till i morgon för jag hade kanske sålt ett par till då. Jag vågade inte lägga ut för fler eftersom jag inte visste om det överhuvudtaget skulle gå åt några. Jag ville ju inte förlora på det och därför tog  jag det säkra före det osäkra och beställde bara fyra och så hade jag en hemma kvar redan så jag hade fem stycken med mig. Hoppas folk inte tycker det känns besvärligt att behöva beställa den på Internet. Man kan ju gå till bokhandeln och be dem beställa hem den också eller så kan man beställa den via mig om man vill ha den signerad. Man kan också låna den på biblioteket om man vill.

Jag hoppas det blir en bra sista dag i morgon söndag. Nu kommer det lite bilder.

//Marie

025

024

022

017

 

014

013

10415616_1494346427483079_3299997293768840971_n

10426785_1494346404149748_8333830101073246522_n

010

 

Utställningen InsideOutside

Under denna helg är jag på utställningen InsideOutside på Galleri So i Kungsträdgården och visar upp min bok. Galleriet är öppet mellan 11-18 fredag-lördag. Jag kommer vara där idag fredag efter 14.00-18.00, lördag 11-15.00 och söndag 13-18. Galleriet ligger mitt emot Scenen i Kungsträdgården. Mellan kafé Opera och Vickan. Finns mycket roligt att se. Jag kommer skriva mer efter helgen och berätta hur det gått. Kommer även lägga in lite bilder. Men är ni i stan och har vägarna till Kungsträdgården så titta gärna in.

Välkommen!

Inbjudningskort 3

Fysiskt sjuk jämt

Det är en sak jag gått och tänkt på. Det är otroligt att man nästan aldrig längre trots att jag snart bara fyller 41 år,  någonsin får känna mig helt frisk. Är jag inte förkyld på något sätt, så har jag ont någonstans. Är det inte höfterna, ryggen, axlarna eller nacken så är det knäna, käken eller andra leder i kroppen som bråkar med mig och gör bara så ont, eller så är det magen som är fullständigt ur balans för mig, har ju kronisk magkatarr vilket innebär att jag ibland inte kan äta så mycket, mår illa, kräks, har magsmärtor eller så har jag PMS och kraftiga  och jobbiga mensbesvär varje månad eller så ligger jag i migrän. Jag blir så trött av att ständigt ha ont. Det går faktiskt inte en dag utan att jag har ont någonstans mer eller mindre. Jag kan heller aldrig veta hur jag kommer att må från dag till dag eller hur ont jag kommer ha eller var. Det är lite frustrerande tycker jag för det gör att det blir svårt att planera saker. Mina krämpor förstör också mycket i min vardag och i mitt liv. Försöker verkligen leva som vanlig och göra sådant jag tycker om men ibland är det svårt att hänga med, vara social, ha roligt, hålla humöret uppe och få ändan ur vagnen och ta sig för något när man inte mår bra eller det gör för ont.

Ni tycker säkert att jag bara gnäller en massa men när man inte har det så här själv tror jag det är svårt att förstå hur det är. jag kan acceptera det och jag önskar verkligen ingen detta helvete faktiskt. Inte ens min värsta fiende. Det är ju tur att jag inte mår dåligt psykiskt också av detta utan tycker ändå jag är lugn, trivs med mig själv och jag gör alltid allting till det bästa, så gott jag kan. Men ibland får man gnälla lite, för annars skulle man aldrig orka. Bara man går vidare och tar nya tag och framför allt kämpar på och inte ger upp. Det gör jag inte heller.

Jag ska ta reda på vad som är fel med mig, för det är inte normalt att ha det som jag har. jag tänker inte ge mig förrän jag har en diagnos på mina besvär. har varit utredd hos reumatolog och där hittade man inget, nu för några veckor sedan har jag varit på Klinisk Genetik för att ta reda på om jag har en sjukdom som heter EDS. Man är bland annat väldigt överrörlig i alla leder, vilket jag är och extremt överböjlig också. Väntar på svar därifrån fortfarande.

Dessutom har jag bett min husläkare om att remittera mig till en ortoped som kan titta på mina knän. På sista tiden har jag haft så mycket besvär med dem och nu mera börjar det i viloläge. Dessutom svullnar knä lite ibland. Jag har också upplevt att jag inte haft så ont i viloläge men så har det blivit värre när jag gått upp och rört på mig. Får nästan kramp känns det som. Har även känt en lite svag domnade känsla o foten. Som när foten håller på att somna men den känslan har inte varat så länge åt gången. Jag hoppas få komma till en ortoped.

Ska börja äta ADHD medicinen Ritallin också, har tid hos psykiatrin nästa vecka, så vi får se hur det går. Sedan som jag bloggat om tidigare så skulle jag behöva gå till tandläkaren men det tar jag när jag känner mig redo för det.

Jag har ju också en sköldkörtelsjukdom, Hypotyreos heter det och jag äter Levaxin varje morgon men detta är minsta problemet för mig och tror inte detta påverkar mig så mycket faktiskt. Skulle jag sluta med medicinen skulle jag däremot börja må riktigt dåligt. Jag har ju för låg aktivitet i sköldkörteln och den producerar inte tillräckligt med det hormoner kroppen behöver på egen hand. Men så länge jag äter medicin och det fungera så mår jag bra.

Allt detta med mina besvär började runt 2009 då min mamma gick bort. Jag sörjde mig sjuk helt enkelt och efter detta blir det bara värre och värre ju äldre jag blir. Då börjar jag fundera, om jag mår så är redan nu kommer jag ens leva när jag är 70 år? Ibland känns det som om jag sakta, sakta bryts ner bit för bit, men så illa hoppas jag inte att det är. Tror nog bara det är min känsla faktiskt.

Mitt liv är som det är och jag har accepterat att jag alltid har ont, men jag behöver ju inte gilla det för det. Sedan går det ju att smärtlindra även om jag helst inte vill hålla på att stoppa i mig en massa piller jämt, men ibland blir jag så illa tvungen.

Jag slutar i alla fall aldrig hoppas på att det kommer bli bättre någon gång i livet även om jag har svårt att tro det. Men så länge det finns liv så finns det hopp.

//Marie