Fysiskt sjuk jämt


Det är en sak jag gått och tänkt på. Det är otroligt att man nästan aldrig längre trots att jag snart bara fyller 41 år,  någonsin får känna mig helt frisk. Är jag inte förkyld på något sätt, så har jag ont någonstans. Är det inte höfterna, ryggen, axlarna eller nacken så är det knäna, käken eller andra leder i kroppen som bråkar med mig och gör bara så ont, eller så är det magen som är fullständigt ur balans för mig, har ju kronisk magkatarr vilket innebär att jag ibland inte kan äta så mycket, mår illa, kräks, har magsmärtor eller så har jag PMS och kraftiga  och jobbiga mensbesvär varje månad eller så ligger jag i migrän. Jag blir så trött av att ständigt ha ont. Det går faktiskt inte en dag utan att jag har ont någonstans mer eller mindre. Jag kan heller aldrig veta hur jag kommer att må från dag till dag eller hur ont jag kommer ha eller var. Det är lite frustrerande tycker jag för det gör att det blir svårt att planera saker. Mina krämpor förstör också mycket i min vardag och i mitt liv. Försöker verkligen leva som vanlig och göra sådant jag tycker om men ibland är det svårt att hänga med, vara social, ha roligt, hålla humöret uppe och få ändan ur vagnen och ta sig för något när man inte mår bra eller det gör för ont.

Ni tycker säkert att jag bara gnäller en massa men när man inte har det så här själv tror jag det är svårt att förstå hur det är. jag kan acceptera det och jag önskar verkligen ingen detta helvete faktiskt. Inte ens min värsta fiende. Det är ju tur att jag inte mår dåligt psykiskt också av detta utan tycker ändå jag är lugn, trivs med mig själv och jag gör alltid allting till det bästa, så gott jag kan. Men ibland får man gnälla lite, för annars skulle man aldrig orka. Bara man går vidare och tar nya tag och framför allt kämpar på och inte ger upp. Det gör jag inte heller.

Jag ska ta reda på vad som är fel med mig, för det är inte normalt att ha det som jag har. jag tänker inte ge mig förrän jag har en diagnos på mina besvär. har varit utredd hos reumatolog och där hittade man inget, nu för några veckor sedan har jag varit på Klinisk Genetik för att ta reda på om jag har en sjukdom som heter EDS. Man är bland annat väldigt överrörlig i alla leder, vilket jag är och extremt överböjlig också. Väntar på svar därifrån fortfarande.

Dessutom har jag bett min husläkare om att remittera mig till en ortoped som kan titta på mina knän. På sista tiden har jag haft så mycket besvär med dem och nu mera börjar det i viloläge. Dessutom svullnar knä lite ibland. Jag har också upplevt att jag inte haft så ont i viloläge men så har det blivit värre när jag gått upp och rört på mig. Får nästan kramp känns det som. Har även känt en lite svag domnade känsla o foten. Som när foten håller på att somna men den känslan har inte varat så länge åt gången. Jag hoppas få komma till en ortoped.

Ska börja äta ADHD medicinen Ritallin också, har tid hos psykiatrin nästa vecka, så vi får se hur det går. Sedan som jag bloggat om tidigare så skulle jag behöva gå till tandläkaren men det tar jag när jag känner mig redo för det.

Jag har ju också en sköldkörtelsjukdom, Hypotyreos heter det och jag äter Levaxin varje morgon men detta är minsta problemet för mig och tror inte detta påverkar mig så mycket faktiskt. Skulle jag sluta med medicinen skulle jag däremot börja må riktigt dåligt. Jag har ju för låg aktivitet i sköldkörteln och den producerar inte tillräckligt med det hormoner kroppen behöver på egen hand. Men så länge jag äter medicin och det fungera så mår jag bra.

Allt detta med mina besvär började runt 2009 då min mamma gick bort. Jag sörjde mig sjuk helt enkelt och efter detta blir det bara värre och värre ju äldre jag blir. Då börjar jag fundera, om jag mår så är redan nu kommer jag ens leva när jag är 70 år? Ibland känns det som om jag sakta, sakta bryts ner bit för bit, men så illa hoppas jag inte att det är. Tror nog bara det är min känsla faktiskt.

Mitt liv är som det är och jag har accepterat att jag alltid har ont, men jag behöver ju inte gilla det för det. Sedan går det ju att smärtlindra även om jag helst inte vill hålla på att stoppa i mig en massa piller jämt, men ibland blir jag så illa tvungen.

Jag slutar i alla fall aldrig hoppas på att det kommer bli bättre någon gång i livet även om jag har svårt att tro det. Men så länge det finns liv så finns det hopp.

//Marie

Annonser

4 thoughts on “Fysiskt sjuk jämt

  1. Robert! Om det är så att din syster faktiskt har EDS. så kan det vara så att din syster inte kommer att få lov att träna på ett reguljärt sätt. Tänk på att det finns syndrom o sjukdomar där man inte får träna mer än det man rör sig under en dag. Att leva med EDS är som att springa ett maraton varje dag. Ingen skulle fixa det. Därför att man behöver tid för kroppen att hämta sig innan man springer nästa maratonlopp. O en person som har EDS har inte kapasiteten att hämta sig ens på den tiden man vilar sig o sover under natten.

  2. Bästa sättet att ta reda på om du har EDS är att antingen bli remitterad eller själv beställa tid hos en expert i ämnet. Det finns en expert på området på sahlgrenska. Ring till dem o be få prata med henne. Kommer inte ihåg vad hon heter. Men hon kan tipsa dig om andra ställen som kanske är närmare för dig att ta dig. Den reguljära sjukvården är dålig på att ta reda på om man har EDS.

  3. Med risk för att upprepa mig. Anledningen att du har ont överallt är för att du är kraftigt överviktig och behöver träna. Har man en otränad kropp och en stillasittande livsstil får man ont i kroppen. Är man dessutom överviktig får man ännu ondare.

    Kram Lillebror

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s