Förlorat en kär vän, min katt Spookie!


Någonstans känns det som om allt jag håller riktigt kärt bara rycks i från mig. 2005 förlorade jag min rara, fina underbara mormor. 2009 så förlorade jag min älskade mamma som jag var så beroende av och som betydde allt för mig. 2014 så blir min älskade vän, ögonsten, livskamrat, beskyddare och övervakare till katt så svårt sjuk att jag tvingades avliva henne. Detta hände för bara tre dagar sedan. Min katt Spookie har funnits med mig i drygt 14 år och plötsligt finns hon inte mer och det känns så tomt. Innan jag flyttade till min egna första lägenhet så hade jag bestämt mig för att när jag får egen lägenhet så ska jag skaffa katt. Spookie fick jag en tid efter jag flyttat till min lilla etta i Hässelby av min älskade lillebror. Spookie kom från trassliga förhållande och min bror kunde inte ta hand om henne av olika orsaker, så jag fick henne av min bror. Detta var under år 2000. jag gav Spookie ett varmt och kärleksfullt hem hos mig och hon har i sin tur varit min beskyddare och övervakare under alla dessa år. Spookie bekräftade mig så mycket varje dag på olika sätt. Jag var hennes matte den bästa människa som fanns för henne, det märkte så tydligt. Jag var verkligen utvald. Jag och mitt katt hade ett väldigt speciellt band mellan oss. Hon kände långt innan jag kom hem att jag var på väg, hon väntade alltid på mig när jag var borta, hon mötte mig alltid i hallen och välkomnade mig hem genom att kasta omkull sig på golvet, ligga där och spinna och rulla runt. Hon spann när hon fick mat för att hon var så glad i det. Hon uppskattade när jag pysslade om henne även om hon inte alltid tyckte det var kul att klippa klor, bli petad i öronen, eller tvättad i rumpan, när hon var så tjock att hon inte nådde själv att tvätta baken. Men hon visste att jag gjorde det för att hjälpa henne inte för att vara dum. Det var heller inte så kul att bada men hon stod still och lät mig göra klart utan att försöka fly även om hon alltid sökte flyktvägar med blicken.

Min katt älskade när jag klappade henne och om jag satt i soffan och fram till där hon låg för stunden och klappade på henne en stund och pussade så började hon spinna högt. När jag sedan slutade och gick tillbaka till soffan och satte mig så kom hon alltid direkt efter och la sig bredvid mig i soffan. varenda gång gjorde hon så. Det bästa av allt var att hon alltid så fort jag slog mig eller gjorde mig illa kom hon rusande till mig som ett skott, spelade ingen roll vad hon höll på med för stunden, när hon hörde mig skrika till och sedan stå och kvida av smärta kom hon springande, satte sig bredvid mig, tittade ängsligt och frågande på mig. Hur gick det matte? Ät du okej? Varje gång fick jag lov att klappa henne och tala om att jag var okej och att det gick bra. Hon avvek inte från min sida förrän jag hade klappat henne och sagt det. Hur många katter gör så? Spookie var så speciell och kunde ta lyra med tassarna när man slängde till henne godis, hon spann så otroligt högt och hon var så mån om mig hela tiden.

I söndags blev min älskade katt Spookie svårt sjuk. Antagligen var det sköldkörtelproblem som gått för långt. Så långt att de hade börjat påverka lever och njurar. Hon fick en stroke liknande symtom i söndags morse, hon kunde inte lyfta upp huvudet och titta på mig samtidigt som huvudet vreds lite snett åt ena sidan. På väg till veterinären så började hon bukandas och flämta som en hund. Trodde det var stressymtom men hon slutade aldrig flämta mer än korta stunder. Hon fick stora problem med andning på slutet. Hon hade extrem kalium brist vilket antagligen orsakade neurologiska problemen med huvudet och så hörde de blåsljud på hjärtat på henne, vilket kan ha gett henne en propp i ena lungan och därför hade hon så tungt att andas. Dessutom hittade de sten i ena njuren . Hon hade ju en knöl på ryggen också som hon haft ganska länge men vet ej vad det var, sedan hade hon en avslagen tand i munnen som var infekterad. De verkade aldrig ha kommit fram till någon specifik orsak till vad som egentligen hände men det var många saker på en gång samtidigt som la av. Hon hade ju också haft diarré i några dagar som precis hade blivit bättre. De röntgade lungorna och de såg bra ut och de röntgade buken och tyckte de såg något stopp i tarmen men framför allt hade om en massa luft i buken. Lämnade kvar Spookie på sjukhuset vid 17.30 tiden och då såg hon mycket piggare ut tyckte både jag och Jennie men de ville ha kvar henne för observation under natten. Hon fick vara på IVA. Dagen efter var det meningen att de skulle ta Sköldkörtelprover och låta en Neurolog titta på henne, men så blev det inte.

Jag pratade med veterinären sista gången 23.00 på söndagskvällen och då hade de lagt henne i en syrgastub, hon var blå om tungan för att hon inte syresatte sig ordentligt och hade svårt att andas. Veterinärer påstod att hon låg där och led och var jättedålig. Då kändes det som det var bättre att hon fick somna in. Allt gick jättefort och jag ville inte låta henne ligga där och lida. Hon var jättesjuk min älskade gamla katt. Det var ett svårt beslut och det gör så ont i mitt hjärta. Hann ju inte komma dit och ta farväl av henne. Jag har förlorat mitt älskade lilla bebis. ;(

Spookie är den finaste present jag någonsin fått i hela mitt liv och ingen annat djur i hela världen kan ersätta henne. Hon var min första katt och hon kommer alltid finnas i mitt hjärta. jag hoppas också att hon förstår att jag gjorde det bästa för henne när jag beslöt mig för att låta henne somna in. Jag hoppas hon inte tycker jag var dum som lämnade henne där. Har även dåligt samvete för att jag inte var där hos henne när hon fick somna in. Kanske hade varit tryggt för henne. jag hade velat vara där men hade ingen möjlighet att ta mig dit kommunalt med buss efter 23.00 en söndagskväll.  Sedan känns det lite som om jag gjorde det värre för henne när jag drog iväg med henne till veterinären eftersom hon inte hade problem med andningen innan vi åkte, hon hade bara svårt med huvudet och att lyfta det. Tror andningsproblemen utlöstes av att hon blev stressad men att det inte var den direkta orsaken. Antagligen hade det kanske kommit ändå men inte så där fort.

Ska ändå försöka hålla modet och humöret uppe eftersom det snart är jul, men det känns ganska tungt. Håller dessutom på att bli sjuk och det gör de inte lättare.

Spookie du fattas verkligen här hemma, vi saknar dig både matte, Jennie matte och Mynta.  Matte älskar dig min fina underbara goa katt och jag glömmer dig aldrig.

GOD JUL!

Jul Spookie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s