Saknar mamma!


Jag satt just och såg en film som heter ”I taket lyser stjärnorna” Jag har sett den filmen förut. Det är en svensk film som handlar om en 13 årig tjej som har en väldigt dålig relation till sin mormor och som förlorar sin älskade mamma i Cancer.Detta påminde mig om att jag faktiskt höll på att förlora min egen mamma i samma ålder faktiskt. Skriver om detta i min bok, men min mamma var alkoholist och när jag var i den åldern som flickan i filmen så försökte min mamma ta sitt liv. Hon klarade sig men det hängde på minuterna. Så jag är glad att jag inte var så ung när jag förlorade min mamma.

Mamma3

Det är i alla fall en tung och jobbig film, speciellt för den som vet hur det är eller var att förlora en förälder. Jag började faktiskt tänka på min mamma som jag förlorade för snart 6 år sedan. Finns fortfarande saker jag skulle ha önskat varit annorlunda före och efter hennes död och då pratar jag inte om mammas sjukdom och om hennes död för det hade skett ändå. Jag kan ju heller inte ändra på det som skedde eftersom mamma var väldigt sjuk, hon hade lungsjukdomen KOL. Men jag önskar så att jag och mamma hade pratat mer om hennes död, att hon hade frågat mig hur jag tänkte inför det och även berättat vad hon tänkte om det, önskar vi hade pratat mer medan hon levde och om vad som skulle hända efter att hon dött.Nu vet jag att mamma visste att jag var väldigt rädd för att förlora henne, så jag tror hon lät bli att prata med mig för att hon trodde att hon skyddade mig då. Sedan tror jag det var för svårt för henne att prata om det, för hon var säkert också rädd. Sedan vilken förälder vill lämna sina barn i sticket. Så jag förstår men jag önskar ändå.

Mamma & Jag

Önskar att vi hade planerat allt möjligt tillsammans och bestäm hur vissa saker skulle vara och bli rent praktiskt efter hennes död. Det hade gjort det en aningens lättare för mig och även min bror. Jag önskar också att mamma hade haft ork att förbereda antingen en present eller ett brev, som jag och min bror kunde ha fått från henne efter hennes att hon var borta. Det hade betytt mycket. Hade velat fått ett brev där hon skrivit och berättad mer hur hon kände det sista tiden inför sin död och om varför hon inte slutade röka och varför hon agerade som hon gjorde, när hon försökte dölja att hon var så sjuk på slutet, kanske att hon också skrivit om varför hon inte gjorde det hon borde ha gjort för mig och min bror på slutet. Nu vet jag en hel del svar ändå men det hade varit fint och välbehövligt att ha fått detta brev ändå. Jag hade velat att hon hade skrivit och gett mig lite råd inför framtiden utan henne, tala om saker jag ska tänka på och saker jag kanske ska göra för min egen skull. Skulle behöva fått läsa en rad om vad jag betyder för henne och hur mycket hon älskar mig även om jag redan vet det. Hade verkligen behövt denna sista bekräftelse från henne efter att hon gick bort.  Men så blev det inte för hon skrev hon aldrig något brev, hon gjorde inget annat heller för mig och min bror innan hon dog.

Mamma 3

Jag önskar också att jag hade hunnit få möjlighet att ta ordentligt farväl av henne innan hon gick in i sin koldioxid koma. Kanske hade det varit bra om jag varit hos henne också när hon drog sista andetaget. Men hon dog mitt i natten på sjukhuset i Södertälje och jag hade ingen möjlighet att ta mig dit då. Sedan borde jag ha åkt och sett henne en sista gång efter att hon dog också, men när jag fick frågan på begravningsbyrån så sa både jag och min bror bestämt nej till det. Tror det hade varit bra att få den bekräftelsen på att hon verkligen var borta. Samtidigt är jag glad för att jag slipper bära på den bilden av mamma inom mig. Även om jag kan tänka mig att det bara hade sett ut som hon sov. Jag har aldrig sett en människa som är död förut så jag vet inte.

Jag och Mamma

Tyvärr kan jag ju bara önska allt detta. Inget kan ju någonsin bli verklighet, men det känns i hjärtat och gör ont när jag tänker på det och när man ser filmer där barn förlorar sina föräldrar. har man inte förlorat någon förälder så kan man inte sätta sig in och förstå hur det är. Man kommer aldrig över en förlust. Smärta och saknaden försvinner aldrig. men man lär sig leva med den och då blir det lättare och man mår bättre och kan gå vidare i livet. Men det kommer alltid stunder och tillfällen då jag saknar min mamma lite extra och idag när jag såg filmen så hade jag en sådan stund. Men nu efter jag skrivit denna blogg så känns det bättre. Så nu är det nog om detta.

Jag tänkte också berätta att jag just nu har en utställning på Högdalens bibliotek där jag ställer ut mina två böcker som jag släppt. Där kan du läsa artiklar från tidningar jag medverkat i och du kan även läsa dikter som jag har skrivit. Utställningen är öppen under bibliotekets öppettider och pågår fram till den 8 februari. Välkommen dit om du bor i Stockholm.

Affisch

20150110_123302

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s