Allting bara jävlats med mig!


Varför ska allting bara jävlas? Är det jag som just nu är för lättretlig eftersom jag snart ska ha min mens eller är det så att när en sak jävlas så fortsätter allt att göra det? Igår var jag på hörselkontroll, då jag har en liten hörselnedsättning på höger öra. Det slutade med att de ville att jag skulle undersöka öronen hos en öronläkare för att få veta varför jag hör så olika på öronen. Så jag kommer få en kallelse dit, så får vi se vad som händer sedan.

Efter besöket där så skulle jag åka till Nordiska museet och hämta ett ex av boken ”Judiska minnen” som de delade ut gratis i samband med minnesdagen den 27 januari. Då var det 70 år sedan förintelsen skedde. När jag ändå åkte dit hade jag tänkt fika i kaféet och sedan titta lite i shoppen. Men när jag kom dit fick jag veta att boken var slut. Ändå hade jag skrivit och frågat dagen innan hur många ex det fanns för att få ett hum om det fanns en chans att hinna få någon bok och för att slippa åka hela vägen dit för att få veta att boken är slut. Men jag fick inget svar. Blev så arg, men mest ledsen och besviken för jag hade så gärna velat haft en bok. Gick av mig ilskan därifrån samtidigt som jag ringde Jennie och skrek ur mig min besvikelse på henne. När vi äntligen la på hade jag hamnat borta vid Historiska museet. Jag skulle ju åka och besöka Jennie på jobbet och skulle ta buss 44 till Karlaplan egentligen från Nordiska museet på Djurgården. Jag hade blivit genomsvettig av den raska promenaden. Men där jag var vid Historiska museet gick bara buss 56. Då tänkte jag att jag åker med den till Wallenberg och byter till buss 76 till Ropsten där Jennie jobbar. När jag kom av så tänkte jag att jag går upp till Radiohuset och tar buss 76 där. Medan jag går ser jag buss 55 åka samma väg som jag gick vilket innebar att jag kunde ha suttit kvar på bussen en hållplats till och slupptit gå den långa backen upp och bli ännu svettigare. När jag äntligen kommer upp till hållplatsen vad ser jag. Buss 76 går inte längre förbi där. Nej, tänkte jag och blev helt gråtfärdig. Var dessutom väldigt hungrig också vid de laget. Vad faaan gör jag nu? Började komma i telefonen hur jag skulle ta mig till buss 76. Hittade att jag kunde åka buss 56 ner till Hakberget och byta till buss 76 där. Det gjorde jag men fick vänta en lång stund på bussen innan den kom och efter en lång tid kom jag äntligen till Jennie på jobbet och jag fick lite lunch av henne. Sedan rann ilskan och surheten av mig. Sedan hände inget mer den dagen.

Idag började det redan i skolan på engelskan. Jag kände mig lite små irriterad hela förmiddagen. Sedan tiden mellan engelskan och teckenspråkskursen ringde narkosläkaren och ställde frågor om mitt flås och min kondis. Det slutade med att de inte törs söva mig utan jag måste be min husläkare göra ett Arbets EKG test, så de kan se att jag inte har något fel på hjärta och lungor. Känns inget vidare att få höra att de inte kan söva mig för det innebär att om jag inte får narkos blir inget gjort i min mun. Sedan vet jag inte heller hur det kommer fungera för mig med att gapa, då jag är stel i käkarna och har ont. Det knäpper och jag har ibland svårt att gapa. ordentligt. Kanske måste kolla upp mina käkar också innan jag kan få tandvård. Om inte mina besvär beror på mina visdomständer och att det just nu är för trångt i munnen. Gör ont om jag gapar för mycket i alla fall.

När jag sedan kommer till teckenspråkskursen börjar jag känna att kursen går för fort fram. Läraren går för fort fram. jag har knappt hunnit lära mig det vi gick igenom förra gången och idag gick hon igenom en massa nytt. Hänger inte med när mina klasskompisar tecknar och speciellt inte när de bokstaverar. Inte heller kollar alla om jag hänger med. Man ska ju nicka lite för att bekräfta att man förstår. Känner mig dum och korkad när jag inte hänger med. Förstår att läraren måste gå fort fram eftersom kursen bara är sex gånger. Nästa gång är sista gången vi har en hörande lärare. Sedan kommer vi få en döv och hur det ska gå vet jag inte? Så det känns lite jobbigt med kursen. Jag är nog lite dålig på att visa att jag inte förstår också för jag sitter och låtsas hänga med märker jag,  för att inte verka besvärlig för mina klasskompisar som kommit längre. Sedan känns det inte som om alla är helt nybörjare som jag. Får väl försöka lära mig så mycket jag kan och sedan gå nybörjarkursen en gång till. Man kanske kan gå nybörjar kursen flera gånger om jag behöver.

Sedan väl hemma så skulle jag försöka hämta en teckenspråks app till min telefon och det gick bra men jag kan inte öppna appen för att det blir ett okänt synkroniserings fel. Då känner jag bara. är det meningen att jag ska gå denna kurs egentligen om man ska tro på ödet. Ja så känns det just nu men det kan ju förändras.

Inte nog med detta så är det LSS och boendestödet som jag hade svårt att förstå hur det tänker och jag och Jennie häll på att diskutera det en lång stund här efter att vi kom hem. Blir så irriterad när jag inte förstår saker. Så det känns som det är mycket nu och jag blir så trött, alla kraft rinner av mig och jag känner bara, nej, jag orkar inte.

Men allt reder sig väl och ordnar säkert upp sig. Nu har jag skrivit av mig lite i alla fall.

//Marie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s