Archive | februari 2015

Sju, sjukare, sjukast!

Måste skriv av mig lite. Nu har både jag och min sambo legat sjuka i två veckor. Fast jag ligger tre dagar efter. Börjar bli så sjukt trött på detta nu. Blir ju inte bättre. Har haft och har fortfarande delvis igen slemmade luftvägar, världens hosta, snutit mängder med snor, gult snor, har haft och har fortfarande ont i bihålorna och haft feber och huvudvärk om vart annat. Nu är jag så svag att jag knappt orkar vara uppe ur sängen. Jennie är lika dålig hon, men hon har ju astman också. Hon är också varit tjock i luftvägarna, hostar som en galning, har börjat nu först att snyta gult snor och fått ont i halsen som fått vita prickar, vilket ingen av oss haft på hela tiden och så har hon fått ont i bihålorna hon med. Även hon är svag och orkar inte speciellt mycket. Ingen av oss verkar bli bättre och det börjar bli så himla jobbigt. Jennie har kontaktat sin läkare hon var till i början av förkylningen då hon hade så tungt att andas. Hon måste få läkarutlåtande nu och sjukskrivning. Hoppas hon får träffa läkaren i början av veckan. Jag börjar misstänka att både jag och Jennie har åkt på bihåleinflammation och kanske behöver penicillin för att kunna bli friska. Antagligen kanske vi hamnat i en ond cirkel där vi håller på att smitta ner varandra hela tiden, vilket gör att vi aldrig blir bättre men jag vet inte.

Det är bara så tråkigt att ligga hemma hela tiden. Var ute på försök igår för att göra några ärenden, men trodde jag skulle dö. Höll på att hosta ihjäl mig och blev fullständigt slutkörd av det. Orkade bara ligga till sängs resten av eftermiddagen och kvällen igår efter det. Var för tidigt att gå ut.

Orkar inte göra något här hemma heller. Behöver städas här, bytas rent i sängen, diska och plockas men ingen orkar göra något, vilket gör att det blir bara skitigare och skitigare här hela tiden. Orkar knappt laga mat ens. Känns inget kul alls. Nätt och jämt att man orkar hålla sig själv ren.

Känner att nu får det faaan räcka alltså.

Den onsdag den 11 mars ska jag tillbaka till tandläkaren för att bli sövd och dr ut mina två visdomständer och laga alla mina hål och gamla lagningar. Då måste jag vara frisk. Men efter det kommer jag bli hemma flera dagar antar jag eftersom jag kommer ha ont, bli blå och svullen. Kommer inte kunna äta så mycket mer än flytande de första dagarna efter. Kommer gå bort flera skoldagar då. Varit borta två gånger från skolan nu och lär bli en gång till denna vecka då på tisdag. På torsdag har vi fått ledigt. Så kommer minst en dag gå bort veckan efter det också, då jag nog inte är så pigg dagen efter jag blivit sövd. Så då blir det ännu fler ligga hemma dagar.

Nu ska jag gå ut i köket och stoppa i mig något i magen. Kanske får lite mer energi av det, sedan ska jag lägga mig i soffan och glo på en film, för det är de enda jag orkar med att göra förutom att läsa.

/Marie

11026056_10153115574762520_1500943907671449587_n

PS: Håller på att få en stor norrbagge i pannan ser jag eller är det en svenne eller en finne?

 

 

Film tips: ”Prinsessa”

Idag vill jag bara tipsa om en svensk film som verkligen berör och är gripande även om det är en komedi. Den visar verkligen upp den riktiga verkligheten och på hur en människa som är annorlunda och sticker ut i mängden upplevs och blir behandlad av omgivningen. Se denna film om du får tillfälle.

202948981_2a2835f1-d181-4e41-819b-b2a2a00bc04d

Prinsessa!

Komedi från 2009 av Teresa Fabik med Zandra Andersson och Moa Silén. Även Marie Lundqvist har en roll i denna film.

Handling: I en hopplöst bonnig småstad någonstans i Sverige bor Maja, 18 år. Hennes högsta och enda dröm är att bli skådespelare. Hon vill stå i centrum, att alla ska se henne, den vackra människa hon är inuti. Det är bara lite svårt att se. Maja är kraftigt överviktig, klumpig och socialt missanpassad.

Erika Sohlman är 28 år och dokumentärfilmare från Stockholm. När hon träffar på Maja ser hon ett utmärkt tillfälle att skapa tragikomisk underhållning på Majas bekostnad. Lycklig över att äntligen få den uppmärksamhet hon förtjänar, tar Maja tacksamt emot chansen att bli filmad.

Vi får följa Maja och hennes kamp att förverkliga sina drömmar under sista terminen på gymnasiet, delvis filmat genom Erikas dokumentärkamera. Det är en komisk skildring med tragiska inslag. Fördomarna man möts av när man har ”fel” utseende. Svårigheterna att hitta en egen identitet mellan en egocentrisk mamma och en likgiltig pappa. Den försiktiga förälskelsen till Alex, en snygg, populär till synes ouppnåelig kille i teatergruppen. Men under en resa till Stockholm får Maja veta att även Alex bär på hemligheter och besvikelser…

Med tiden inser Maja att Erika kanske utnyttjar henne, och hon måste då fråga sig om uppmärksamheten är värd priset. Rollerna blir plötsligt ombytta när Maja inser att Erika behöver henne mer än tvärtom. Hon hittar till slut den styrka och självkänsla som behövs för att verkligen stå i centrum, på sina egna villkor.

202948981_b18384c4-6185-443d-aeb7-6a025165d01c

Så fungerar Jag Marie!

Nu tänkte jag skriva och berätta lite om mig själv och om hur jag fungerar. Som de flesta vet så har jag ADHD eller rättare sagt så har jag egentligen bara ADD och så har jag Autismliknande tillstånd, vilket jag fick eftersom jag inte uppfyller tillräckligt med kriterier för Asperger Syndrom. Jag har också Dyslexi.

När man har ADHD så har man uppmärksamhetsstörning i form av koncentrationssvårigheter och inlärningssvårigheter, man är väldigt impulsiv och hyperaktiv. Jag är dock inte hyperaktiv. Förutom dessa grund kriterier så är alla väldigt olika med olika sorters problem och olika sorters svårigheter med olika sorters saker. Det en person kan har mer svårt för har en annan inget svårt för alls. Så det skiljer sig väldigt mycket från individ till individ, men ofta är det mycket saker som folk med ADHD har samma svårigheter för också men i olika grader då i stället.

Läs mer om ADHD här: http://attention-riks.se/npf/adhd/

När man har Asperger Syndrom eller Autism liknande tillstånd som jag, så har man svårt att vara delaktig i sociala sammanhang, man har klumpig motorik, man har specialintressen och man har svårt att förstå och använda det sociala språket i kontakt med andra. Säregna och ovanliga sinnesintryck. Lätt att hamna i tvingade rutiner. Även människor med Asperger Syndrom kan ha svårigheter i olika grader.

Läs mer om Asperger Syndrom här:
http://attention-riks.se/npf/aspergers-syndrom/

Jag har då en blandning av dessa två. Jag har både inlärningssvårigheter och koncentrationssvårigheter. Jag är väldigt impulsiv vilket gör att jag ofta slänger ur mig saker innan jag hinner tänka eller agerar så fort att jag själv inte alltid hinner med att uppfatta vad jag gör. Jag har svårt för att förstå det sociala språket i kontakt med andra vilket visar sig genom att jag ofta alltid kan verka väldigt hård och rak. Speciellt på Facebook när jag skriver på andras logg eller i grupper och på gilla sidor. Många uppfattar det som om jag verkar elak och har en väldigt tråkig och hård ton när jag skriver. Jag är sådan att jag säger ofta alltid rakt ut direkt vad jag tycker och tänker i stället för vad som kan vara socialt lämpligt. Jag tror på ärlighet, uppriktighet, sanning och att man ska vara rak och tydlig i stället för att vara falsk, ljuga, komma med lögner och låtsas tycka något jag inte tycker för att inte såra andra. Nu et jag att man inte alltid behöver säga allt man tycker och tänker, men för mig är det svårt att gå och hålla en massa åsikter inom mig speciellt om det är något som irriterar mig eller gör mig upprörd. Men när jag uppfattas som hård i det jag skriver så behöver det inte alltid betyda att jag är ute efter att vara det eller att jag vill såra någon eller vara taskig och elak på något sätt. Ofta märker jag inte själv vilken ton jag använder eller hur jag skriver. Jag är inte alltid så bra på att formulera mig, sedan är jag inte alltid så bra på att vara finkänslig och lägga fram saker till andra på ett snyggt sätt. Speciellt i sammanhang där jag inte har tid att tänka igenom det jag ska skriva eller säga först. Som i grupper, på gilla sidor och även ibland när jag kommenterar andras statusar på Facebook.

Allt detta skapar ofta stora missförstånd mellan mig i kontakt med andra människor, för jag skriver och menar en sak, men folk tolkar och uppfattar en helt annan sak. Det gör att folk bryter med mig för att de tycker jag både ger och slår samtidigt. Det är ganska jobbigt att ofta behöva försvara mig och förklara mig hela tiden när folk tolkar mig på fel sätt. Därför är det bättre då att fråga mig hur jag menar och berätta att jag tolkar dig nu så här, men du kanske menar något helt annat? Gör så i stället för att ta föregivet att jag verkligen menar det precis så som du har tolkat det, bli arg, kränkt, sårad och bara ignorera mig. För många gånger blir det bara då att du bryter upp med mig helt i onödan.

Jag har också en tendens att lätt känna mig påhoppad och anklagad när folk säger åt mig någonting. Det gör att jag ofta går till motattack och till självförsvar. Det märks tydligt när jag fortsätter att skriver samma saker om och om igen i en tråd på Facebook. När folk till slut blir irriterade över det och fortsätter tråden med att hoppa på mig personligen på riktigt så fortsätter jag att försvara mig och skriver ännu mer samma sak om och om igen. Om man slutar skriva till mig i tråden så slutar jag känna behov av att försvara mig och då behöver jag inte skriva mer. Det är en sak att tänka på när det gäller mig.

Sedan är jag sådan också att jag ibland har svårt att förstå saker som för många är väldigt självklara. Då måste jag fråga mycket.  Det har gjort att jag ofta uppfattas som att jag gör mig dum, retas eller är korkad. Det handlar inte om det utan det utan om att jag faktiskt inte förstår och att jag frågar för att jag vill veta. Att jag inte förstår saker kan ha och göra med att jag inte är speciellt allmänbildad, jag har kort arbetsminne och glömmer snabbt saker. Jag har också brist på mitt ordförråd vilket gör att jag har svårt att förstå och veta vad många svårare ord betyder.

Att inte förstå saker kan ibland bli väldigt frustrerande för mig, jag blir arg och irriterad när jag inte förstår. Ännu argare blir jag när dessutom inte förstår varför jag inte förstår vissa saker. Så om jag i något sammanhang brusar upp och blir arg, upprörd eller irriterad så handlar det ofta om att jag inte förstår något. Då får man förklara på ett enkelt och tydligt sätt så att jag förstår.Jag känner mig nämligen ofta väldigt dum och korkad när jag inte förstår saker. Jag skäms faktisk över när jag inte förstår. Det blir en liten förnedrande situation på något sätt. Känner mig ofta idiotförklarad av andra när det uppstår missförstånd för en sak som jag inte har förstått.

Ibland händer det att jag egentligen förstår väldigt väl hur det ligger till och att det är bara just så det fungerar och så det är och att det inte går att ändra på eller att göra något åt det, hur mycket jag än vänder och vrider på det. Men då betyder det att  för mig är det fortfarande så ologiskt att jag får bara inte ihop det ändå i huvudet och därför lugnar jag inte ner mig på en gång. Egentligen handlar det nog om att att jag ändå inte riktigt har förstått eller så klarar jag helt enkelt inte av att förstå det fullt ut. Jag vet faktiskt inte.

Nu begär inte jag att bara alla andra ska ha respekt för mig och förstå mig och hur jag fungerar. Självklart ska ju jag lika mycket respektera andra också. men genom att berätta hur jag fungerar eftersom jag har funktionsnedsättningar så kanske det kan underlätta för andra och ge dem en viss förståelse för mina klumpiga handlingar och uttalanden i många sammanhang. Men det betyder inte att jag får göra vad som helst för det och att ni måste acceptera det. Ingen är felfri och alla är vi bara människor. För mig skulle det underlätta om människor i min närhet kunde vara mer tydlig mot mig, förklara bättre och på ett lätt och enkelt sätt så att jag förstår och visa mig mer hur saker och ting ska vara. Tala om för mig när jag gör rätt och fel på ett konstruktivt sätt. Så att jag lär mig hur man ska vara i sociala sammanhang, vad man kan säga och inte, hur man ska bete sig och så vidare. Hjälp mig att lära mig det, så kanske jag skulle slippa hamna i konflikter med folk så ofta.

Övriga svårigheter hos mig är att jag har svårt att tolka och förstå skämt och ironi ibland, jag kan också ha lite svårt att känna empati, har svårt att slutföra saker jag har påbörjat, min tank för sinnesintryck blir snabbt full och när jag är trött, då är jag helt slut och orkar inte mer. Har ingen energi kvar. jag har svårt att få tummen ur och göra saker, vilket att uppfattas som om jag är lat. Är beroende av struktur och behöver hjälp att organisera saker. Jag har ofta inte samma intressen som andra och jag brinner korta perioder för vissa saker och sedan kan jag tröttna fort på det. Jag är också klumpig, slår mig ofta, jag är ganska glömsk och tappar lätt bort saker.

Jag har också en tendens att reta mig på småsaker, brusa upp och bli irriterad över det. Jag lider också av PMS men det har jag inte jämt även om det ibland kan verka så.

Sedan är det ju så att mina funktionsnedsättningar är osynliga. De syns inte utanpå mig att jag har svårigheter, men de märks på sikt. Mina funktionsnedsättningar är konstanta men de blir bara till ett hinder i vissa situationer. Ingen är felfri och alla kan göra misstag.

//Marie

This entry was posted on 17 februari, 2015. 1 kommentar

Judar, fördomar och filosofi om framtiden!

Läste denna artikel i Expressen skrivet av Göran Rosenberg som själv upplevde förintelsen som barn tillsammans med sina föräldrar. Han har skrivit boken ”Ett kort uppehåll på väg från Auschwitz” Läs artikeln här:

http://www.expressen.se/kultur/toppnyheter-/det-vilar-ett-ansvar-pa-judar-och-muslimer/

Jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men modigt skrivet är det i alla fall. Allvarligt talat så blir jag verkligen mörkrädd alltså med tanke på vad som hela tiden händer med jämna mellanrum ute i Europa. Tanken och synen och vetskapen om vad som hållet på att hända och om vart vi är på väg någonstans igen utan att någon gör något, inte ser det eller ens lägger märket till det gör mig fullkomligt skräckslagen. Jag fattar ingenting har mänskligheten inte lärt sig någonting? Varför märker man inget och framför allt varför gör i gen något för att stoppa det nu innan vi är där igen? Undrar om samhället helt enkelt är för dåliga på att informera om det som hände då, man pratar för lite om det, historien berättad för sällan, man tar inte upp det i skolorna tillräckligt mycket, man lär och bildar inte människor i denna historia tillräckligt mycket. Dagen generationer har nästan ingen koll alls på vad som egentligen hände för 70 år sedan. Man vet inget och det man inte vet något om, förstår man sig inte på och sådant man inte förstår är man rädd för. Där kommet vi igen till den felaktiga bilden av verkligheten vi har fått av sådant som vi idag uppfattar som fult, orent, äckligt och smutsigt. Inte konstigt då att vi blir rädda för sådant som är annorlunda, sådant som sticker ut i mängden och sådant som verkar onormalt. Åter igen handlar det om brist på kunskap och förstora rädslor. Vi har redan från början blivit upplärda att vi ska akta oss för sådant som är främmande och som vi inte känner igen eller vet något om. Vad var det för ljushuvud som kläckte den idiotiska påfundet egentligen? Vem spred ett sådant korkat ryckte en gång som har gjort att vi har kommit dit vi är idag och som håller på att leda till att historien upprepas igen? Kan någon tala om det så ska jag gå och banka lite vett i huvudet på den eller de personerna. Nä slå dem hjälper inte men att tala dem till rätta kanske går om man verkligen försöker.

Jag önskar av hela mitt hjärta att jag hade kunnat få det som en gång hände ogjort för då hade vi inte varit på väg dit igen idag. Jag är inget helgon och man kan inte ändra på historien heller eller på det som varit. Men det är skandal att man inte engagerat sig mer åt att skapa en bättre framtid och se till att det som hände inte upprepar sig igen. Ingen verkar ens ha brytt sig om att fundera ut vad vi ska göra om vi ser att saker och ting håller på att upprepa sig. Inte ens det har man orkat eller brytt sig om att engagera sig i eller så vet man helt enkelt inte vad man ska göra? Man borde veta, man ska veta det tycker jag. Vi vet hur det började förra gången. Varför ser vi inte likheterna? Ingen ser, törs, vill, eller tror att det ska hända igen. Detta skrämmer skiten ur mig. Jag vill bara få leva i en värld där alla människor är lika mycket värda. Ska det vara så svårt att förstå?

Då pratar jag inte bara om Judar, utan om Romer, Slavar, Muslimer, Afrikaner och vad de alltid kallats för, Homosexuella, Handikappade, Jehovas Vittne, ja allt som ansågs då och även idag anses vara onaturligt i många människor ögon. jag undrar vilka som egentligen under århundraden som varit mest utsatta? För mig känns det som om Judarna är och var det. Sedan vilka som sedan kommer i ordningen vill och tänker jag inte uttala mig om. För man rangordnar inte hat tycker jag.

Jag känner också personligen att ju mer jag lär mig, ju mer jag tar reda på, ju mer jag upptäcker och ju mer jag vet om historien och om vad som hände, vad man gjorde, vilka som blev utsatta och varför, hur man utsatte dem, var man utsatte dem,  ju mindre och färre blir mina egna fördomar. Ju mer jag förstår och vet,  ju mindre fördomar har jag kvar. Nu har jag avslöjat mig, men jag tror att alla människor bär på fördomar av något slag, även de som påstår att de inte har det. Man är fördomsfull utan att veta om att man är det eller förstår det själv. Även jag. Men jag vill inte vara det och där för vill jag lära, förstå och bilda mig. Dessutom ju mer jag tar reda på om allt, ju nyfiknare blir jag och ju mer intressant tycker jag det är med olika kulturer, platser, religioner, folkslag, seder och traditioner. Jag vill också lära mer om historien för att försöka förstå. Även om man aldrig någonsin kommer förstå varför, så får man ändå en viss förståelse ändå och det gör att man lättare kan acceptera och tycka om olika sorters människor avsätt vilka de är eller var de kommer ifrån.

Nu menar jag inte att jag någonsin kommer kunna acceptera och tycka om Nazister men egentligen är de också bara människor som från början har fått fel bilder och uppfattningar om vad som är rätt eller fel. De har också en tro, de har också åsikter om olika saker. Alla människor har rätt att ha åsikter, man är fri att tycka precis vad man vill om vad som helst, man behöver inte heller gilla allt man hör och ser, utan det handlar om hur man använder sig av det man tycker och tänker, hur man agerar och yttrar sig om saker och ting. Dessutom kan ingen människa någonsin ta ifrån en annan människa ens vilja, önskan eller hopp. Det handlar inte här, om att jag försvarar Nazister på något sätt utan jag menar bara att alla är människor och ingen är fel fri. Jag försvarar inte heller rasister, våldtäktsmän, kriminella, kvinnomisshandlare, missbrukare, mördare, heller på grund av deras handlingar och hur de väljer att agera i olika situationer. De agerar så som de tror att man ska göra, så som de har blivit upplärda att man ska göra, så som de hört att andra sagt att man ska göra och sett hur andra gör redan från när de var små.

Därför tror jag att det är så viktigt att vi tänker på hur vi lägger fram saker för våra barn och vad vi berättar för dem. För barn går på precis vad som helst och barn påverkas hela tiden av allt som vi vuxna gör och säger. De härmar bara de vuxna och gör som dem för de tror att så som vuxna gör, så ska man göra. De tror på precis allt vi säger. När barn ser och hör saker så är det viktigt att tala om för dem vad som är rätt och fel, finnas tillgängliga när de behöver oss, lyssna när de vill prata och försöka svara när de frågar och undrar saker och det viktigaste av allt, vara helt ärliga och tala sanning så att de kan växa upp med rätt bild på hur verkligheten ser ut.

Men som sagt det är också människor som har fått fel bilder om saker i livet, tagit fel beslut, gått fel vägar,  för att de inte har vetat bättre, för att de ha trott på att det är så man ska göra, det är så det fungerar eller så verkligheten ser ut. Det är människor som skulle behövt få hjälp och stöd tidigt i livet för att välja rätt väg för framtiden som inte har fått det av många olika orsaker. Oftast handlar det om barn som inte har haft vuxna i sin närhet som har kunnat finnas där under deras uppväxt och på deras väg att utforska världen. Det har inte funnits någon de kan fråga om saker, då har det uppstått kraftiga förvirringar och frustrationer. Barn tvingas ta ställning, ta beslut och ta egna initiativ alldeles för tidigt i livet och då har de valt helt fel väg, vilket resulterar i att de blir Nazister, kriminella, våldsbenägna, missbrukare, kvinnomisshandlare eller mördare.

I grund och botten handlar allting om okunskap, ovetande, fel bildtolkningar, fel uppfattningar och stora rädslor för det som är främmande.

Jag tror att någonstans vet ingen till 100% vad som egentligen är rätt och fel om det nu ens finns något rätt och fel, inte heller tror jag att det finns något som heter ”normal” Finns det någon i världen som egentligen kan svara grundligt på vad som är normalt och vad  det betyder? Jag tror inte att normalt finns, det är bara ett påhittat dumt ord för något som man kanske en gång trodde var normalt.Man behövde bara ett ord för att lättare kunna uttrycka detta på vad det nu egentligen är? Vad var det egentligen man tyckte var normalt när man satte ord på det?

Ibland önskar jag verkligen att man kunde åka tillbaka i tiden för att försöka ta reda på hur och varför vissa saker uppstod och kom till. Vad enklare allting hade varit idag och vad mycket man skulle förstå och veta då och vad kloka vi skulle vara idag i så fall. Någon gång i framtiden tror jag att vi kommer kunna åka i tiden, men den dagen vi kan göra det, så kommer det vara försent att ta reda på saker. För då finns det bara robotar på jorden, allt är datorstyrt och ingen bryr sig längre om människorna. Robotar bryr sig inte om hur människorna levde, hur de tänkte, hur det såg på saker, vad de gjorde, hur de såg ut och vad som hände i det mänskliga livet. De är bara intresserade av hur människorna skapade maskinerna, så de kan förstå hur de själva fungerar och är uppbyggda så att de ska kunna bygga nya robotar och programmera varandra i framtiden om de ens kommer behöva det, för robotar kanske får egna liv. Deras historia kommer endast bestå av hur robotarna tog över mänskligheten. Det är den historiefakta robot ungar kommer få in programmerade i skolan så de ska kunna bygga ännu klokare, smartare, snabbare och bättre robotar i framtiden.

Ja detta var en liten tanke om hur framtiden kan komma att se ut när det inte längre finns några mänskliga känslor, någon empati, någon moral, eller ens några mänskliga beteenden. Så här kommer det att bli om man inte gör något, börjar tänka, öppnar ögonen och börjar agera i stället för att låta historien upprepa sig. Om alla kämpar tillsammans för att göra framtiden till något så bra som det går, så kommer inte saker upprepa sig. man kan inte få det som redan har hänt ogjort, inte heller kan man ändra på det som har varit. Man kan bara kämpa för att skapa en bättre framtid.

Sitt inte bara still se på när saker sker, gör något. Ingen kan göra allt men alla kan göra något.

Jag skulle egentligen kunna sitta och skriva en hel bok om alla mina tanker och funderingar kring allt detta jag skrivit om i bloggen idag. För det är så mycket som snurrar i huvudet på mig, mycket frågor och mycket som jag inte vet. En dag kanske jag skriver en bok, men först ska jag ta reda på mer, forska, bilda och lära mig. Sedan  kn jag dela med mig av mina uppfattningar, tankar och åsikter i form av en bok.

//Marie

 

 

 

Min utställningen i Högdalen är slut!

Nu är min utställning slut i Högdalen. Fick höra av en av bibliotekarierna att folk har frågat om boken, lånat den och dessutom har folk tagit flygblad som jag lämnade för det fanns inte så mycket kvar. Det var ju roligt att höra. Hoppas verkligen de här veckorna har gett lite resultat i alla fall. Nu tänkte jag lägga ut lite bilder från utställningen till er som inte hade möjlighet att åka dit och se den. Jag har redan delat ett par enstaka bilder men nu kommer det fler. Vill ni läsa artiklarna i montern så finns den här i bloggen på sidan som heter press och den hittar du om du klickar på press i menyn till vänster. Klickar du på länkarna så kommer du direkt till artiklarna. Här kommer nu lite bilder.

004

029

013

018

008

001

027

025

009

023

021

Det var min lilla utställning angående mina böcker som jag släppte förra året. Den har pågått mellan 11 januari till 8 februari 2015 på biblioteket i Högdalen. Tack snälla ni på Högdalens bibliotek för att jag fick tillgång till er utställnings monter så jag har kunna visa upp mina skapelser. Tack också för att jag blev uppmärksam på er hemsida om min utställning hos er. Ni har gjort mycket för mig. Tack! 😀

”Det flygande barnet” på Orionteatern!

OrionMHN_webben

http://www.orionteatern.se/pa-scen/det-flygande-barnet/

Föreställningen handlar om en familj där pappa utan att han märker det råkar köra på deras barn med sin bil. Vanna Rosenberg spelar mamman och Gustaf Hammarsten spelar pappan.

Just nu i skrivandes stund så har föreställningen ”Det flygande barnet” premiär på Orionteatern. Jag tänker jättemycket på fina underbara Vanna Rosenberg som medverkar i föreställningen. En säregen skådespelare som är otroligt duktig på det hon gör och som har lagt ner både hjärta och själ på sin roll i denna föreställning och verkligen jobbat stenhårt nu i flera veckor inför premiären. Hon har haft det supertufft och verkligen gått in för rollen till etthundratio procent. Hon spelar en mamma som förlorar ett barn och att försöka gestalta detta så trovärdigt som möjligt när man själv är småbarns förälder är verkligen inte lätt. Tänk att gå igenom om och om igen, dag ut och dag in under repetitionerna förlusten av ett barn, hur många skulle palla med det? Då syftar jag här på att hon gör det rent mentalt och inte fysiskt. Att överhuvudtaget klara av detta. Det krävs mycket energi, mod, motivation, ork, kraft, styrka, fokus, självbehärskning och fullständig mental närvaro hela tiden. Jag vet att Vanna och även hennes motspelare Gustaf Hammarsten gör ett hästjobb på scenen båda två.

10930778_1056343804382717_3823229661823941250_o

Därför tänker jag så mycket på dem just nu och speciellt med tanke på allt som man hört har hänt under repetitionerna under veckan som varit. Dessvärre så är det många som klagat på att man måste stå under hela föreställningen. Jag förstår att det finns en tanke bakom den iden men jag förstår inte vad för tanke. Hur ofta står man upp och ser en teaterföreställning? Tyvärr har detta för med sig att eftersom man står 1,5 timme så blir det för många ett otroligt stort störnings moment i föreställningen. Folk får ont i knän, fötter, i nacken och i ryggar. Man tappar fokus på föreställningen och står där och undrar om det inte är slut snart? Folk avviker och går därifrån mitt i föreställningen vilket säkert stör både övrig publik och skådespelarna på scenen. Man blir erbjuden stol men då får man sätta sig längst bak i salongen bakom alla som står och där med ser man ingenting. Man kan också förbeställa stol och då får man en bra plats. Det förekommer musik i föreställning och de har levande orkester. Grejen är bara att volymen är så hög att teatern rekommenderar öronproppar och många som inte vet om det går därifrån och har ont i öronen. Kan tänka mig att hög volym också blir till ett störningsmoment. För många störnings moment runt omkring gör att man som publik får väldigt svårt att fokusera på föreställningen. Jag hoppas att de har löst det mesta till i kväll då det är premiär. Annars blir jag väldigt orolig för recensionerna i tidningarna i morgon och på måndag.

10665821_1056343647716066_7673168359015164776_n

Jag är ganska rädd för att de säljer för lite biljetter fortsättningsvis för att regissören vägrar inse att han tänkt fel i vissa avseenden. Tänk om det går så långt att de floppar. Då tänker jag i första hand på Vanna Rosenberg men också på hennes motspelare Gustaf Hammarsten. De kommer drabbas värst, de som har jobbat mest och lagt ner så mycket möda till ingen nytta. Jag håller verkligen tummarna för att det kommer gå bra.

Till Vanna vill jag säga att kom ihåg att om det skulle hända så är ingenting ditt fel. Du har gjort allt du kan för att göra din del i sammanhanget så bra du bara har kunnat. Du har säkert lärt dig mycket och du har fått mycket erfarenhet att ta med dig i bagaget. Jag hoppas verkligen inte du kommer känna det som om att allt du har gjort har varit till ingen nytta. Du får verkligen inte känna så. Ingenting kommer handla om dig eller de andra skådespelarna eller om föreställningen i sig. Ni är inte dåliga, föreställningen är inte dålig, ni har inte gjort något fel eller något dåligt i från er utan allt ligger utanför er och scenen i så fall och beror på regissören som inte har tänkt alls. Om det skulle hända något så tänker jag ändå mest på dig Vanna och jag tycker mest synd om dig. Jag kommer bli både arg,  ledsen och besviken för din skulle om det händer känner jag. För jag kommer nämligen känna, är det regissörens tack för allt ni har lagt ner på denna föreställning liksom

Nu håller jag tummar och tår allt jag kan för att detta inte händer utan att det kommer gå bra för er. Jag är väldigt nervös för recessionerna men hoppas de blir bra också. Dessutom trots att jag egentligen har blivit ganska avskräckt från att se föreställningen så kommer jag ändå och ser dig i föreställningen den 21 februari det loar jag.

Stå på dig Vanna och alla ni andra på scenen.

//Marie

 

This entry was posted on 7 februari, 2015. 1 kommentar