Archive | april 2015

Angående händelsen igår!

Hej alla!

Nu är jag hemma igen. Har ätit och duschat. Nu ska jag vila resten av dagen för i kväll ska jag och Jennie på ”Vita kränkta män” på södra teater och då kommer jag få skratta lite. Ser jag fram emot. Tänkte jag skulle försöka förklara lite vad som hände igår egentligen. Till att börja med så har jag sista veckorna gått och haft väldigt ont i visa delar av min kropp. Bröstrygg, axlar och nacken är de delar som bråkar just nu. Kan säga att den som inte har kronisk smärta vet inte hur det är att alltid gå och ha ont någonstans i hela tiden. Alltid en smärtgrad aldrig under 4. Det är otroligt energi krävande och jobbigt, dessutom blir jag extremt trött. Jag är inte den som går runt och klagar så ofta på att jag har ont, men ofta går det ut över en massa annat i stället. Jag vet inte längre hur det är att inte ha ont och vara helt smärtfri eller hur man mår då. För mig har det blivit normalt att alltid ha ont. Men sista tiden har jag haft extra ont i alla fall och jag har varit väldigt grinig och mycket arg senaste veckorna. Sedan blev inte det bättre av att jag först fick ett hopp av min sjukgymnast jag träffade första gången i tisdags att det finns ett ställe på Danderyds sjukhus som kanske kan hjälpa mig med min värk. Min sjukgymnast sa även att hon faktiskt trodde jag hade EDS i alla fall och de finns folk där på Danderyd som är väldigt kunniga på det. Sedan när jag kontaktade min husläkare och verkligen bad henne om en remiss dit och hon totalvägrar remittera mig dit, så blev jag så besviken och arg på henne för det. Hon säger att jag ju redan varit på smärtklinik som i sin tur säger att det bara är träning och fysisk aktivitet som är bäst på mig. Jag går ju på bassängträning och det är nu min femte sjukgymnast jag går till men det hjälper ju inte längre. Så svaret blev    bestämt nej från min husläkare. Alla på min vårdcentral är så himla emot att remittera folk någonstans trots att de själva inte kan hjälpa till, och jag förstår verkligen inte varför? Men så är det och nu är min husläkare borta och inte åter förrän den 29 april. Så jag får vänta på svar tills dess och se om jag lyckats övertala henne. Annars hoppas jag min sjukgymnast ger mig en hjälpande hand. Har meddelat henne beskedet från min husläkare.

I förrgår kväll fick jag både migrän, hade extremt ont i magen och mådde jätte illa. Igår morse var jag extremt trött då jag hade vaknat under natten och legat vaken en dryg timme som jag gör ibland då hjärnan satte igång och började grubbla på vården jag inte fick av min husläkare. Kom upp på morgonen i alla fall och åkte till skolan. På rasten när jag hade bokat klipptid på eftermiddagen såg jag i min almanacka att jag skulle börja på keramikkursen på eftermiddagen igår. Hjälp, tänkte jag och fick smått panik. jag som inte har en aning om vart jag ska. Ringde Jennie och bad om hjälp för att hitta mail och papper från föreningen. men där stod ingenting och mail finns inte. Men fick ett telefonnummer som hon hittade i alla fall.

När jag slutade skolan ringde jag till numret två gånger men fick inget svar men lämnade meddelande på deras svarare, sedan ringde jag även ett annan nummer också och lämnade meddelande till. 45 minuter innan jag skulle vara på plats ringde någon från huvudkontoret för föreningen och meddelande vart vi skulle samlas. Mälarhöjdens tunnelbana. Då var jag på väg hem men slängde mig av tunnelbanan i Sockenplan och stod där och funderade vilken väg jag skulle ta. När jag bestämt mig, lyckades jag inte passa in kommunikationen någonstans med varandra utan fick vänta och vänta på tåg. I Liljeholmen sedan när jag kom dit, så sa det att tåget som skulle ha kommit mot Norsborg var inställer och nästa skulle inte komma förrän om 14 minuter. Då insåg jag att jag hinner inte i tid. men hade inget nummer att ringa. Förutsatte att de hade hört att det var tåg inställda eftersom de samlades i tunnelbanan och väntade in varandra och då fattade att eftersom alla inte kommit, så betyder det att de sista kommer på det senare tåget. Men ack nej, ingen var kvar när jag väl kom dit men stod ändå och väntade i en kvart eftersom jag tänkte att någon kanske kommer tillbaka och kollar efter fler. Nej ingen kom och jag fick vända och åka hem för jag visste ju inte vart jag skulle. Jag var ganska hungrig då jag inte hunnit äta lunch och blodsockret hade börjat sjunka en hel del på grund av det. Blir extremt girning när jag är hungrig. Inte bra för mig att låta bli att äta.

När jag sedan kom hem så i stället för att börja med att stoppa i mig något i magen för att få upp blodsockret, så ville jag få iväg ett mail till föreningen för att berätta vad som hänt. Ville få ur mig allt på en gång medan jag hade det i huvudet så jag satte mig direkt och började skriva efter att jag letat en lång stund efter mail adressen. När jag sedan skulle skicka mitt mail började mejlprogrammet jävlas. Dels la sig mitt mail i utkastet, för att jag hade stavat fel på mejladressen.

Fixade till det men ändå gick inte mitt mail iväg. Mejl programmet hakade upp sig så jag fick stänga ner det och sedan starta om datorn. När jag sedan kom in så gick inte mitt mail att se eftersom programmet haft problem. Även om det låg kvar i utkastet. Det blev droppen för jag orkade inte skriva om alltihopa. Så jag fick ett av mina ADHD utbrott som jag får ibland då i kombination med att jag hade lågt blodsocker, kraftig PMS och en riktigt dålig dag. Denna gång blev det starkare än det brukar. Tror att jag måste justera min Ritalin dos för medicinen hjälper inte så mycket längre. I början med medicinen brusade jag inte upp så extremt och blev inte heller lika lättretlig som jag är nu. Var på grund av mina utbrott och att jag blir så lättretlig jag började med medicinen. Så därför tror jag att jag behöver en högre dos. Hoppas få komma till psykiatrin i Globen snart och träffa dem som har and om min medicin. Skulle varit där i tisdags men sjuksköterskan jag träffar var sjuk så de ringde återbud. Typiskt!

Så nu vet ni, ADHD, PMS, lågt blodsocker och en extremt dålig dag är verkligen ingen bra kombination. Hur som helst så blev jag arg, var ledsen och besviken över att jag inte fick börja på kursen och arg över min läkares beslut och så trött på att ha ont. Men jag är inte deppig, jag extremt trött och har väldigt ont, tänkte inte skita i livet igår. jag är så impulsiv och det är min ADHD i ett nötskal. Jag gör saker så fort att jag inte hinner tänka först. Jag är inte en sådan som är benägen till att kasta bort mitt liv eller till att skada mig själv. Har aldrig varit det. Jag vill inte försvinna jag vill finnas kvar och jag tycker om livet och trivs med hur jag har det idag. Jag var bara så arg eftersom allt och alla bara jävlades.

Kan säga så här att om jag hade velat kasta bort mitt liv, om jag verkligen hade tänkt hoppa, hade jag aldrig skrivit något om det på Facebook, jag hade aldrig lagt ut bilden, jag hade aldrig skickat sms till min sambo Jennie. Jag hade inte nämnt någonting. Hade gjort det i all tysthet. Sådant sprider man inte ut sådär att man tänker göra. Men eftersom jag skrev på Facebook som ville jag bara bli sedd och att någon skulle bry sig. Så det är ett bra tecken på att jag inte tänkte göra något. Nu vet ni hur allt hänger ihop och vad som verkligen hände. Tack alla som brytt sig och skrivit på Facebook. Älskar er.

//Marie

K%C3%A4rlek

Lite hopp!

Igår var jag på mitt första besök hos min nya sjukgymnast på Södermalms Rehab Södra som ligger inne på Rosen Lunds sjukhus. Det var en jättetrevlig lite äldre kvinna som jag fick träffa där. Hon lyssnade verkligen på mig och jag drog nästan upp hela min sjukhus hushistoria angående utredningarna om min värk i kroppen. Har ju varit och utrett både reumatism av något slag och om jag har EDS. Men inte fått någon diagnos. Var så skönt att någon satt och lyssnade på mig, bra frågade och inte försökte hitta mot argument till det jag berättade. Snarare så gav hon mig faktiskt ett litet hopp om att jag kanske kan få hjälp. Dels så sa hon att hon trodde att jag faktiskt har EDS men hon är ju bara sjukgymnast och kan inte ställa någon sådan diagnos. Sedan tipsade hon mig om en smärtmottagning på Danderyd Sjukhus som är specialiserade på smärtor utan diagnos. De tar emot dig med svår smärtproblematik. Deras uppgift är att hjälpa dig med smärta som distriktsläkare eller andra specialistläkare inte lyckats behandla. De tar emot patienter med både akut och långvarig smärta. Dessutom sa min sjukgymnast att de finns folk där som är otroligt duktiga på EDS och som gör ordentliga utredningar på den sjukdomen där. Sedan finns ju en smärtrehabilitering också som man kanske kan få gå. En rehabilitering som som kan vara från 3 veckor upp till åtta veckor. Vet inte alls något om detta men om jag får komma till deras smärtmottagning först så kanske de kan remittera mig vidare dit sedan.

Jag tog mig i kragen trots att jag tvivlar på att något kommer hända och skrev till min husläkare och bad henne remittera mig dit. Man kan bara komma dit med hjälp av en remiss från läkare. Jag hoppas verkligen att hon hjälper mig och inte blir tokig på mig.Hon har ju redan skickat runt mig så mycket och av någon anledning är hon så emot att remittera och jag vet inte varför. Men det är väl typiskt allmänläkare som vill lösa allt själva med sina patienter.

Men förstås så nämnde jag inte något om EDS utan bara om att jag kanske kan få hjälp där på något sätt med mina smärtor. Även om jag fortfarande inte kan få någon diagnos så önskar jag ändå alltid att få behandling för mina ständiga smärtor. Jag är typ aldrig helt smärtfri och det är rätt påfrestande att alltid ha ont. Jag ligger alltid på en smärtgrad på 4-5 i en skala upp till 10. Har alltid ont någonstans i kroppen då i muskler eller i leder.
Att alltid ha ont gör mig ibland fruktansvärt trött. Fast tröttheten tror jag även beror på min sköldkörtelsjukdom också. Men ibland har jag förfärliga trött dagar. orkar verkligen ingenting och jag blir så trött både i kropp och i huvudet. Jag blir väldigt ljuskänslig när jag blir sådär trött och det svider ganska mycket i ögonen vid dessa tillfällen också. Men det är tur att jag inte alltid känner denna trötthet i alla fall. Sedan går det ju inte en morgon utan att jag vaknar och har ont och är stel i kroppen.

Min sambo Jennie sa något ganska bra igår som jag själv faktiskt inte har tänkt på och det är att eftersom jag gått och haft mina smärtor så många år nu och eftersom jag alltid har ont, så har det blivit till en viss vana så egentligen så vet inte jag längre hur det ska kännas i min kropp eller hur jag mår om jag skulle vara helt smärtfri. För mig känns det normalt att alltid bara ha lite ont någonstans för då är det tillfällena då jag mår som bäst. Men egentligen mår jag inte bra av att alltid gå och ha ont även om jag tycker det då smärtan är som minst. Detta är något jag faktiskt inte själv tänkt på förut. Nu när jag är mer medveten om detta så ser jag ju hur trött jag är ofta och hur girning jag också blir ofta även om jag sällan går runt och klagar just på att jag har ont, så går det ut över en massa annat i stället.

Så nu går jag och hoppas på att min husläkare gör något så får vi se. Ibland tror jag det är bra att få komma till lite äldre sjukgymnaster som jobbat länge, varit med lång tid och har mycket erfarenhet i branschen. Jag sa till min sjukgymnast att det kommer bli svårt att övertyga min husläkare om att skicka mig till Danderyd och så sa jag att hon kanske kan bli mer påverkad från en sjukgymnast, så jag hoppas hon fattade hinten och försöker lägga ett gott ord för mig till min husläkare eller något. Inget hon sa att hon skulle göra men hon såg i datorn vem som var min husläkare i alla fall. För övrigt verkar Södermalms Rehab Södra vara ett bra ställe. har även varit där hos en kiropraktor redan som är mycket duktig. Sedan har jag träffat en dietist som också tror hon kan hjälpa mig med min mage. Så jag hoppas jag kommit rätt, men vi får se.

Sedan en annan sak, jag har ju fått tid på Öron, näsa hals på Karolinska i Huddinge den 20 maj. Så då får jag komma dit och göra ett nytt hörseltest och träffa en öronläkare där. För förhoppningsvis får jag veta mer om min hörselnedsättning på höger öra och om de kan göra något. Vore ju bra om de kan operera så jag slipper ha hörapparat, men om det kommer dröja länge innan de kan genomför operationen så får jag väl låna en hörapparat av landstinget så länge. Kostar 600 kr. Men tänker inte kosta på något avancerat eftersom det bara blir tillfälligt i så fall jag har den. Även om jag iofs läste att man kan få något sorts bidrag till hörapparat på ett par tusen så kostar en bra hörapparat upp till 6000 kr. Har också kollat upp att om jag får hörapparat kan jag söka handikappersättning också. Så det kommer jag i så fall att göra. Men som sagt vi får se efter 20 maj vad som händer och vad de säger angående mitt öra.

Börjar ju bli lite besvärligt att inte höra ordentligt och jag tror även det påverkar mina uppmärksamhetsstörningar en del. Alltså de störningar jag har genom min ADHD. Typ koncentrationssvårigheterna och inlärningssvårigheterna och problematiken med att fokusera på saker. Även om jag äter medicin för det så blir det ju inte bättre av att jag inte hör bra. Nu har jag iofs upptäckt att min medicin inte hjälper så mycket längre så det börjar bli dags att höja dosen tror jag. Skulle varit på kontroll igår hos psykiatrin men sjuksköterskan jag skulle träffa var sjuk, så nu vet jag inte när jag får någon ny tid. Men jag hoppas att det inte dröjer allt för länge bara.

Ja det var allt om sjukdomar för idag. Kan ju iofs nämna också att mina nya glasögon fungerar bra. Nu börjar jag vänja mig vid dem och ser bra. tar alltid en sådan tid. Häromdagen fick jag också min första räkning på dem också som jag betalde in. Så bra att man kan avbetala och dessutom utan ränta.

Sedan blir det bättre och bättre också i munnen nu när jag slipper mina jädra visdomständer. Det är fortfarande hål efter tänderna men det går ihop mer och mer och jag har inte ont alls längre. Gapar dessutom helt normalt igen, men vet inte om jag fortfarande gapar snett som jag gjorde förut. Om inte det blir bättre så får jag väl gå tillbaka till tandläkaren och höra om man ska göra något åt det. Biter mig ju också rätt så lätt i högra kinden men vet inte om det har med att jag gapar snett och göra eller inte. Men jag tänker avvakta ett tag till och se om det ger sig av sig själv.

Ha en fin dag alla.

//Marie

016

Vegetarisk mat!

MenuCJs_Vegetarian_Footer
Som jag kanske skrivit många gånger och som jag även berättar i min bok, tror jag så är jag ju vegetarian sedan nu snart sju år tillbaka. Jag började med att bli vegetarian för att jag ville bli hälsosam men nu mera tycker jag inte att djur är mat. Jag älskar djur, är en stor djurvän och tycker inte man ska äta upp våra vänner. Men nu är det så här att jag har nått en punkt där jag känner att jag är sjukt trött på vegetarisk mat. Jag längtar så efter mat som smakar gott. Under mina sju år som vegetarian så har jag aldrig upplevt att maten smakar riktigt gott, alltså sådär att man tycker det är riktigt, riktigt smaskigt och fortsätter att äta bara för att det är så gott. Inte heller doftar vegetarisk mat speciellt mycket. Jag känner att vegetarisk mat är okej att äta, riktigt gott är det aldrig.

Jag längtar efter att äta något som smakar och doftar riktig mat. När det gäller vegetarisk mat så hänger allt på kryddning om det ska smaka något, men jag tycker aldrig jag får det att smaka riktigt gott ändå även om jag kryddar. Känns alltid som om det är något som fattas. jag har alltid gillat att laga mat, men jag har tappat lusten totalt för matlagning och inspirationen till mat. Det enda jag gör är att försöker efterlikna vegetarisk mat med kött, men det smakar aldrig som jag vill eller som det borde smaka om det var kött och det saknar jag så mycket. Så lusten för mat försvinner mycket för att det aldrig blir sådär underbart gott som jag vill ha det. Det blir oftast bara okej och det går att äta, men mer än så är det inte. Jag äter för att jag är hungrig och för att jag måste äta inte för att det smakar särskilt gott. Egentligen har jag nog aldrig varit särskilt förtjust i vegetarisk mat överhuvudtaget. Men äter det ändå nu mera för att skona våra underbara djur.

Idag när jag satt i väntrummet hos min dietist så slog det mig plötsligt vad skulle man göra om man får veta att det är en stor risk för ens liv och man dör om man fortsätter äta vegetarisk mat? Skulle man börja äta kött igen och är det en vettig anledning till att gå emot sina egna principer? Det där är ju egentligen upp till var och en vad man väljer att äta. Om jag ska vara ärlig så skulle jag vilja börja äta kött igen men jag vill inte äta djur.

Så det här lite ett dilemma för mig just nu och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa detta faktiskt.
//Marie

Vegetarian-vegetarians-loveus2

 

Utdrag ur min bok ”Mitt liv som unik”

029

Utdrag från kapitel kapitel 17. Min första lägenhet och jobb.

”I samma veva som jag fick min första lägenhet så fick jag mitt första och enda riktiga jobb i mitt liv. Jag fick en lönebidragsanställning på ett musikförlag som receptionist. Fick detta jobb genom Arbetsförmedlingen Unga Handikappade, som det hette då. Det var min allra första SIUS – konsulent vilket är en speciell person på AF som hjälper funktionshindrade att slussa in dem i arbetslivet och förkortningen betyder (Särskilt introduktion och uppföljningsstöd för funktionshindrade i arbetslivet) Det var en sådan SIUS som ordnade detta jobb till mig. Första dagen jag skulle börja på jobbet, så hade vi bestämt att vi skulle mötas jag utanför min nya arbetsplats. Jag var så trött för jag hade nästan inte sovit någonting den natten och jag var så nervös att jag darrade i hela kroppen. Jag mådde illa, hade ont i magen och jag blev nästan helt gråtfärdig när min SIUS inte kom i tid.
183
Jag var så nära att vända och åka hem igen. Min SIUS blev så sen så jag var tvungen att gå in ensam på mitt nya jobb för att inte bli sen själv. Att vara sen första dagen på ett nytt jobb, ger inte något bra intryck. Det var så himla jobbigt och jag var livrädd Jag kände mig övergiven av min SIUS just då. Men jag klarade av att gå in själv och efter en stund kom min SIUS och då kändes det mycket bättre. Kände mig så stolt över mig själv som hade gått in till mitt första riktiga jobb helt själv.

I början var det kul på nya jobbet men väldigt jobbigt att svara i telefonen eftersom jag alltid haft svårt att prata i telefon och att ringa någonstans. Speciellt till folk jag inte känner och till myndigheter Men med tiden så övervann jag mycket av min telefonrädsla och det gick bättre och bättre för varje dag.

Efter en tid så fungerade det ganska bra med tanke på att jag inte hade någon erfarenhet eller receptionistutbildning alls. Hade ibland en aning för lite att göra och dessutom ringde det inte så mycket, så då satt jag bara av tiden och ibland satt jag och surfade på Internet för att få tiden att gå medan jag vaktade telefonen.

Jag blev kvar på detta jobb, (mitt enda riktiga jobb någonsin i mitt liv), i två år, sedan fick jag en dag plötsligt sparken. Jag minns den dagen så tydligt än idag. Jag blev plötsligt uppkallad till personalchefen som gav mig beskedet att jag skulle bli tvungen att sluta. Deras motivering var att de skulle dra in på receptionist tjänsten för att spara pengar. Så jag var uppsagd på grund av platsbrist och fick bara en månads uppsägelse tid. Detta på grund av att jag hade lönebidrag tror jag och att jag hade jobbat så kort tid.

Jag blev totalt chockad. Jag gick tillbaka ner till receptionen. Hade ingen aning om vad jag skulle göra? Blev tvungen att gå i väg för mig själv en stund för att tänka, försöka förstå vad som just hade hänt och samla mig lite. Jag ringde efter en stund till mamma och berättade att jag fått sparken och hon blev lika chockad som jag och hon förstod heller ingenting.

Detta med avskedet kom som ett hårt slag rakt i ansiktet på mig. Jag hade förlorat mitt första, enda riktiga jobb. Jag var ju helt självförsörjande för första gången i livet utan att behöva gå på en massa bidrag. Jobbet hade ju gjort att jag kände mig normal och vuxen. Jag hade växt så mycket genom jobbet. Det var otroligt jobbigt och tungt att återgå till att söka alla bidrag igen överallt för att jag skulle kunna klara mig ekonomiskt. Dessutom kändes det så otroligt förnedrande. Att förlora jobbet var en svår förlust och mitt liv rasade samman, men efter en tids sörjande så ryckte jag dock upp mig igen och tog nya tag. Hade fått en ganska hög avgångslön som jag klarade mig på ett tag. Men hade ju inget annat val än att börja söka alla bidrag igen på nytt för att kunna försörja mig i längden. Var ändå tacksam över att bidrag som A-kassa, bostadsbidrag och Socialbidrag som det hette då, fanns att söka, nu heter det försörjningsstöd. Då var det betydligt enklare att söka och få, än det är idag.

Efter detta fick jag aldrig mer något nytt jobb. Testat på en del praktikplatser, studerat, gått på datortek, genomgått några utredningsresurser för bedömning av min arbetsförmåga, gått på jobbsökarkurser och varit arbetslös den mesta tiden. Var inskrivet på AF i 17 år utan att få något nytt jobb. Det gick till och med så långt att jag en flerårig period levde helt utan bidrag, då jag inte hade rätt till någon hjälp någonstans i från. Idag har jag daglig sysselsättning, är sjukpensionerad och lever på sjukersättning”

Kommer fler utdrag längre fram.

//Marie

En dikt som jag har skrivit!

Som jag kanske har nämnt tidigare, så har jag inte bara skrivit en bok, jag skriver ä ven dikter även om det var ett tag sedan jag skrev något. Jag har även skrivit en bok som heter ”Känslor i natten” Finns även den att köpa på Adlibris. Bokus och CDON. Så här ser boken ut och längre ner delar jag med mig en dikt som jag har skrivit, men den finns inte med i boken för att den kom till efter att jag släppte boken.

027

Pengar gör dig inte rik…

Har du alltid gott om pengar…
Kan du handla precis vad du vill…
Hur mycket du vill…
När du vill…
Vart du vill…
Har du ett bra jobb…
Får du en fet lön varje månad…
Har du eget företag…
Investerar du i aktier…
Bor du i en lyx villa…
Äger du en sportbil…
Reser du ofta…
Hur du vill…
När du vill…
Vart du vill…

Tycker du att du är rik
Leker livet med dig
Har du precis allt du behöver
Räcker det med att ha makt
Att kunna kontrollera
Att få styra och bestämma
Göra precis som du vill
Tycker du att pengar är allt.
Det här är inte att vara rik

Rik är du…

Om du har föräldrar som
älskar dig gränslöst,
som bekräftar dig hela tiden,
som alltid sätter dig i första
hand, och som jämt ställer
upp på dig var, när och hur
som helst.

Rik är du…

Om du har syskon som
älskar dig, bryr sig om dig,
som följer dig överallt, som
alltid ska härma dig, som ser
upp till dig och som alltid än
stolt över dig.

Rik är du…

Om du har vänner som alltid
finns där, som accepterar dig
precis som du är, som alltid
lyssnar, som alltid hjälper till,
som du kan ringa oavsett tid
på dygnet, som aldrig lämnar
dig ensam i sticket och som är
räddaren i nöden.

Rik är du…

Om du har en mor och far
föräldrar som alltid oroar
sig för dig, som jämt skämmer
bort dig, som uppskattar din
närvaro, som bryr sig lite för
mycket ibland och som alltid
vill hjälpa till med det lilla de
kan.

Rik är du…

Om du har ett djur som alltid
bekräftar dig, som har valt just
dig till sin människa, som älskar
dig vad du än gör och säger, som
alltid försöker lyssna och förstå
dig, som är tacksam för att du
ger den mat. som uppskattar
när du kommer hem och som
alltid saknar dig när du är borta

Rik är du…

Om du får kärlek och värme
varje dag, om du alltid får
respekt och uppskattning,
om du dagligen blir bekräftad
och accepterad, om du har ett
stort socialt umgänge, om du
får hjälp när du ber om det,
om du alltid blir trodd och
tagen på allvar, om folk ser
och lyssnar på dig när du vill
något, om du alltid behandlas
rättvist och om du får beröm
ofta för den du faktiskt är.

Rik är du…

Om du kan älska dig själv,
om du kan acceptera dig själv,
om du kan tycka att du duger
precis som du är, om du kan
berömma dig själv när du gjort
något bra, om du kan ge till
och älska andra utan att kräva
något tillbaka, om du kan känna
empati, kärlek, värme och
omtanke utan att bli bekräftad,
om du kan sträcka ut en hjälpande
hand till någon som behöver det
och om du klarar av att känna
en stor lust till ditt eget liv.

Då är du rik

Fullkomligt sten rik.
Man behöver inga
pengar för att skapa
rikedomar.

Ny under sida på bloggen. ”Om mig”

Jag har skapat en ny undersida här på bloggen som heter ”Om mig” Där kan man läsa om mig, vem jag är och om mina intressen och drömmar i livet. Finns även information om mina funktionsnedsättningar, vad de innebär och betyder och jag försöker även förklara hur just jag fungerar eftersom även vi med NPF = Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är väldigt olika och unika.  När ni läst på denna sida och vill veta ännu mer om mig för att kunna lära känna mig ännu bättre, så tycker jag förstås ni ska läsa min bok. ”Mitt liv som unik” Där får du hela min ”Live story” Boken går ju fortfarande att köpa på Adlibris, Bokus och CDON på Internet. Man kan också låna den på biblioteken om man inte har råd att köpa den. Men kom ihåg att jag har Dyslexi, så boken är inte perfekt men det är ju inte jag heller så det jämnar ut sig. Är ändå sjukt stolt över att jag klarat av att skriva den. Ska jag vara helt ärlig har jag fortfarande svårt att förstå hur jag har burit mig åt för att skriva en bok? Det är en häftig känsla och gör mig ännu mer stolt över boken.

Kolla in undersida om mig till att börja med, så får du i alla fall en tydlig början och grund till vem Marie Munther är. Denna sida är bra för både er som känner mig väl och till er som inte känner mig så väl. Men kanske vill lära känna mig bättre och veta hur jag fungerar och hur ni ska ta mig.

//Marie