Smärtor!


Hej på er!

Nu var det länge sedan jag bloggade. Så nu ska jag skriva några rader tänkte jag och idag ska bloggen handla om smärtor. Som ni vet vid det här laget så går ju jag med ständiga smärtor dagligen. Jag har alltså alltid ont och jag vet faktiskt inte längre hur det är att inte ha ont, inte vara trött och må bra. Jag vaknar varje dag med ganska höga smärtor som blir bättre undan för undan under dagen då jag är uppe och rör på mig. Jag är så van vid mina smärtor att när jag bara har lite ont tycker jag att jag mår bra. Jag har alltid ont någonstans i kroppen.

Tyvärr har jag ingen diagnos på mina smärtor utan jag får bara höra att det inte alltid finns en anledning till varför man har ont, men jag tycker inte den teorin håller när smärtorna bara blir värre och värre med åren. Min husläkare vägrar samarbeta mer med mig och skicka mig på mer utredningar. Hon skyller på att det blir för dyrt för vårdcentralen. Ställena jag redan varit utredd på har aldrig riktigt tagit mig på allvar tycker jag. Det har visat sig att jag haft kan 80% av kriterier för flera sjukdomar men det har alltid fattats 20% för att man ska kunna ställa en diagnos.

Jag har varit utredd hos reumatologen, men där konstaterade man efter ett helt år att jag inte hade något reumatiskt och slängde ut mig därifrån. Jag ansåg att jag blivit fel behandlad eftersom de satte in starke medicins behandling för en sjukdom som  jag sedan inte hade. De ställde diagnosen ryggreumatism men kunde inte peka på en specifik sjukdom. Jag anmälde dem till patientnämnden. Men fick inte ut något av det. När min husläkare senare försökte skicka en remiss dit igen med en förfrågan om en annan reumatisk sjukdom så vägrade de ta emot mig igen.

När jag sedan var på utredning på Klinisk Genetik för att jag är övertygad om att jag har en överrörlighets sjukdom och det framkom att jag har symtom som tyder på en ovanlig reumatisk sjukdom så ville han inte sätta diagnosen på denna överrörlighets sjukdom trots att han först sa att han trodde jag hade den.

Jag har också varit på en smärtmottagning där man bedömde att det enda som hjälp för mig är träning och fysisk aktivitet. Bara det att när jag inte vet varför jag har ont, så är det inte lätt att hitta vilken träning som passar mig bäst. Har hittat vattengympa. Men andra träningsformer som gym gör ibland att jag får ännu mer ont eller så hjälper det inte ett dugg.

Jag är som sagt van vid mina fysiska smärtor som visserligen är väldigt jobbiga i perioder då jag har extremt ont, men det värsta ger sig alltid, även om det ibland tar väldigt långt tid. Smärtorna på ställen i kroppen har dessutom alltid en förmåga att avlösa varandra också. Det är ju tur att man inte har ont överallt hela tiden. Jag står ut med mina fysiska smärtor men jag känner att det är värre med de psykiska smärtorna inom mig som uppstår när vården inte lyssnar, inte tar mig på allvar eller vill hjälpa mig med det som är bäst för mig. I stället tänker man i första hand på vad det kostar att hjälpa till. Tycker jag är väldigt nonchalant. Trodde att patienter ska komma i första hand, men tydligen är pengar viktigare. Den psykiska smärta gör mycket mer ont än den fysiska.

Det har gått så långt att jag funderat på att skriva egna remisser till ställen då inte min läkare vill hjälpa till. Men när ställen säger att man inte kan det och inte heller min sjukgymnast som verkligen vill hjälpa mig får skriva remiss utan det måste vara en läkare som gör det, så vet jag inte längre vad jag ska göra. Blir bara mot arbetad precis överallt hela tiden. jag försöker och försöker och försöker och hela tiden står jag bara kvar på ruta ett och kommer ingenstans. Jag brukar kämpa och inte ge upp men det finns gränser även för mig och snart har det gått så långt att jag inte orkar göra något mer. Då får jag gå här och ha det som det är tills jag inte klarar av någonting själv längre eller orkar aktivera mig för att jag har för ont och är för trött. Ligger här hemma och bara tyna bort för det är de som kommer att hända i framtiden eftersom jag bara får mer ont, blivit kroniskt trött och mår bara sämre och sämre. Trist att det ska behöva vara så här men jag kan inte annat än skylla på vården när gått så långt och ingen har gjort något för att hjälpa mig.

//Marie

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s