Archive | juni 2015

Lite filosofi om kristna, om fördomar, respekt och att ha åsikter!

Alltså jag förstår inte varför många kristna enbart utgår efter, tror på och lever endast efter gamla testamentet i bibeln? Då är man väl inte kristen utan då är man väl Jude? Judar lever efter gamla testamentet och väntar fortfarande på att Jesus ska komma till Jerusalem. Kristna tror och lever efter nya testamentet, de tror på Jesus var från Nasaret, föddes i Betlehem och dog på korset i Jerusalem och den historien finns i bibelns nya testamentet. Där står ingenting om att det är fel att vara homosexuell. Jesus sa att man ska älska alla människor. Tycker inte det är helt rätt att kalla sig kristen, när man fortfarande lever efter gamla testamentet.

Jag har inga fördomar, folk får tro på precis vad de vill, de rör mig inte det minsta men de jag är emot är att man inte kan visa mer respekt än vad man gör genom att hålla sina åsikter för sig själv utan man måste yttra sig överallt vad man tycker och tänker om en massa saker man inte gillar. Alla människor är fria att tycka och tänka precis vad man vill och vi har iofs yttrande frihet i Sverige. Men det betyder inte att man få slänga ur sig precis vad som helst för det. Jag tycker faktiskt att om man är människa nog så ska kunna visa sina medmänniskor mer respekt än vad man gör i vårt land.

Man behöver inte gilla allting man hör eller ser eller alla sorters människor eller saker som människor gör eller inte gör eller tycka om människor med olika läggningar, färger, regioner, vita eller svarta, svenskar eller utlänningar eller folk med handikapp eller som är annorlunda. Alla människor är fri att ha åsikter. Men varför måste man yttra sig om allt man inte gillar eller tycker är fel eller fult hela tiden överallt? Man håller ju inte på att yttrar sig eller berättar om allt man tycker om, sådant som är fint eller saker man tycker är bra stup i kvarten. För då framstår man ju som tjatig. Men man är inte ett dugg tjatig när man håller på att älta allting som inte är bra, fult eller dumt hela tiden. Alltså allvarligt allt negativt som folk tycker och tänker om saker i samhället det verkar roa andra mer än sådant som är positivt.

Om man inte gillar visa saker eller inte tycker bra om andra saker så kan man väl hålla käft om det, i stället för att slänga ur sig det till höger och vänster. Det är ju ingen annan som egentligen har med vad du tycker och tänker att göra så vida du inte befinner dig i en debatt. Nu menar inte jag att man inte ska yttra sig om saker man är missnöjd med för att få en bättring på vissa saker. Men då är det en helt annan sak, för då beror det på vad man klagar på eller är missnöjd med och då syftar jag på saker i sin lägenhet eller en granne som stör eller något i sitt bostadsområde som inte är bra. Kan också vara saker som man är missnöjd med i vården eller saker man inte tycker fungerar på en arbetsplats eller saker man inte håller med om i politiken. Nu pratar jag mest om fördomar, om sådant som man tycker är annorlunda, sådant som sticker ut i mängden och sådana saker som många tycker är onormalt. Jag tycker förstås inte att det finns något som heter normalt men det är min åsikt.

Dessutom så ibland går det inte att övertyga varandra om vem som har rätt eller fel, eller vad som är bra eller dåligt. Ibland får man bara acceptera att du tycker så och jag tycker si och det går inte att göra något åt. För man kan inte ändra på andra människor. De jobbet kan man bara göra själv. Alla människor kan inte tycka lika om allting. Så är det bara. Däremot så kan man som sagt hålla debatt där man får framföra sina åsikter om saker och ting men då ska det läggas fram på ett sätt så det inte blir kränkande, personliga påhopp eller verka anklagande. Men bara för att man har en debatt betyder inte det att den leder någonstans för det men då har man i alla fall gjort andra människor medveten om hur vissa saker ligger till och om hur just du tycker om det. Sedan är det upp till andra vad de vill tycka och om de vill göra något åt saken.

Det är likadant om man tycker att en människa gör fel och som inte ser själva att de gör fel eller är på väg åt fel håll i livet. Om man gör dem medveten om vad de gör eller vad som håller på att hända dem så ger man dem en chans att ändra på sig, för man kan inte ändra på saker man inte vet om.  Men man kan inte kräva att personen ifråga ska ändra på sig utan det är upp till personen själv vad den gör åt vetskapen den får om sig själv från andra.

Oftast är det alldeles för jobbigt att höra sanningen om sig själv så man slår direkt allting ifrån sig,  om det man får höra om sig själv. Man tycker ingenting stämmer och det är bara skitsnack det andra säger för jag vet och kan minsann mig själv bäst. Du ska inte komma här och tro att du känner mig bättre än jag själv. Man tycker att allt bara är lögner. Klart inte andra människor kan känna och veta bättre om hur just jag är och fungerar än jag själv. Det håller jag med om, men det är också så här att andra människor som finns omkring dig, ser saker hos dig på andra sätt än du själv gör, dessutom kan de utifrån se saker hos dig som du själv inte ser eller märker av. Därför behöver inte alltid allting vara helt fel som människor ibland sitter och påstår om dig eller det någon försöker talar om för dig att du inte gör så bra. Dessutom många gånger säger människor bara till dig för att de bryr sig om dig och för att de vill hjälpa dig.

Jag tror också att någonstans går ändå att vissa sanningar man får höra om sig själv in ändå, för annars skulle det inte göra ont att höra dem. Sedan får man höra samma sak om sig själv tillräckligt många gånger från olika personer runt omkring sig framlagt på rätt sätt så kommer det vara till hjälp i längden. Där har vi också en viss sorts respekt till varandra.

//Marie

Norrköping

Igår var jag och Jennie i Norrköping och besökte rymdutställningen som de har där. Detta var min födelsedagspresent till Jennie. Vi hade ganska tur med vädret. Det skulle ju regna hela dagen, men regnet kom först en timme innan vi skulle sätta oss på tåget hem igen. När vi ändå var i Norrköping besökte vi två museum där också. Visualiserings center och Stadsmuseet. Var trevligt. Dessutom hann vi med att besöka Myrorna en jättestor second hand butik som finns i Norrköping. Vi åt en god lunch på restaurangen i Arbetsmuseet. Nästa gång vi åker dit så blir det att se det museet också. Hade en trevlig dag. Tog mycket bilder på rymdutställningen. Jennie köpte några saker i rymd shoppen och jag köpte några saker på Myrorna som vi fick med oss hem. Nedan kan du se lite bilder både från lunchen, rymdutställningen, besök på Stadsmuseet och mina fynd från second hand butiken. Vill ni se alla bilder kan ni kolla in Jennies album på Facebook.

//Marie

127

123

121

119

115

088

077

055

029

124

092

091

066

058

041

033

Angående mina egna remisser till sjukvården.

Nu har jag fått alla svar från de olika ställena som jag skrivit egna remisser till. Förra veckan fick jag svar från Endokrinologen på Karolinska i Solna. De tyckte mina värden såg bra ut och såg ingen anledning till något besök hos dem för tillfället, men vet ej om jag får tillhöra dem i fortsättningen i stället för min vårdcentral och husläkare som inte kan något om sköldkörteln, så jag har skrivit till dem på Vårdguiden för att få veta det, men har docck inte fått något svar ännu av läkaren i fråga som svarade på min remiss.

Idag fick jag svar från Reumatologen i Solna och de tycker att primärvården d.v.s vårdcentralen eller min husläkare ska beställa en ny magnetröntgen på min rygg. Visar denna tecken på inflammatorisk ryggsjukdom så måste min husläkare remittera mig till reumatologkliniken i Solna för fortsatt utredning. Jag bara undrar hur det ska gå till, för att försöka be min husläkare om att skicka mig någonstans är som att prata med en vägg. Hen lyssnar på mig men vägrar göra någonting. Därför jag skrev en egen remiss. Jag hoppas verkligen att de på reumatologen har skickat en rekommendation till vårdcentralen och min husläkare så hen kan se att hen måste beställa en magnetröntgen åt mig på hel rygg. Jag kontaktade läkaren som har svarat på min remiss genom vårdguiden och frågat om han kan göra detta eftersom de tycker att det är rimligt med en ny utredning på grund av min beskrivning av smärtor, för annars kommer ingenting att hända och jag får fortsätta lida och ha ont.

Fick även svar för två veckor sedan från Smärtrehab på Danderyds Sjukhus. De svarade mest bara att de ser mitt mail till den läkare jag kontaktade som en egen remiss och sa att det kommer stå med i mina journaler och sedan förklarade dom att man måste ha en remiss från läkare för att få komma till dem. Så där hände inte så mycket.

Från klinisk genetik har jag dock inte fått något svar ännu, men det kanske kommer jag vet inte?

Idag var jag dock på vårdcentralen och träffade en läkare angående min blodtrycksmedicin. Min husläkare har semester. Mår ju så dåligt av den sorten jag nu ätit drygt fyra månader. Så nu har jag fått en annan sort som jag hoppas kommer fungera bättre. Tar ju blodtrycksmedicinen i förebyggande mot migrän bara. Ska börja med den nya sorten i morgon.

Nu vet ni hur det har gått med detta eller inte har gått.

//Marie

Två kortfilmer om ADHD.

Här vill jag dela två kortfilmer om ADHD som jag tycker är bra och som jag med ADHD känner igen mig i väldigt mycket i. Men allt i filmerna stämmer inte in på mig eftersom man är väldigt olika från individ till individ. Den ena filmen är för dig som inte har ADHD och den andra är faktiskt också för dig som inte har ADHD och för att du ska förstå hur vi med diagnosen fungerar.


VÄRLD ATT BEGRUNDA
”Till dig som inte har adhd” är en personlig liten film skriven av Jessica Hjert Flood på Nestor förlag. Det här är den första text som vi gestaltar under sidan ”Värld att begrunda” http://www.varldattbegrunda.se. Vår förhoppning är att filmen delas vidare, sprids och väcker en tanke, nyfikenhet, förståelse, igenkänning, och kanske öppnar upp för någon form av diskussion. En puff vidare till något annat. Vår förhoppning är att det i framtiden kommer finnas fler liknande angelägna filmer från vår värld på denna sida. Filmen är regisserad och producerad av Simon Borka Gunnarsson och Markus Frantz och fotad av Michael Petersen. Sprid gärna på Facebook eller mail om ni gillar.

ADHD- JAG HATAR DIG OCH JAG ÄLSKAR DIG.
Jag vill att du tar dig tid att läsa denna text samt kollar på klippet, till dig som inte har ADHD för att du ska förstå hur det är men också till dig som har den här diagnosen, du kan nog i många delar känna igen dig. För 16 månader sedan hade jag ingen aning om att denna fantastiska tjej existerade och jag är så glad att just jag fick jobbet som hennes resurs. Hon hade väldigt svårt att acceptera sin ADHD och kunde inte heller sätta ord på vad som hände i hennes hjärna. Igår stod vi där, på niornas skolavslutning och våran tid tillsammans var över. HAHA skoja, den kommer aldrig att vara över för idag är hon som min egna lillasyster och hennes familj är nu också min familj. Det jag vill berätta för er är att idag. 16 månader med slit, tårar, magont pga skratt, minnen och mycket mer så har vi tillsammans med hjälp av varandra kunnat beskriva en stor del av hur det är att leva med ADHD. I dagens samhälle är diagnoser (Inte bara ADHD) bland det vanligaste som finns. Problemet är att att det endast i utredningarna står var personen har för diagnos och inte hur man som individ fungerar när man har just ADHD, man får ingen bruksanvisning till hur hjärnan fungerar, vilket sätt hjärnan spelar ett spratt eller hur du som förälder/kompis/syskon ska försöka förstå dig på just den diagnosen. Här har du en del av just den bruksanvisningen som du behöver för att förstå dig på personen som lever med den här diagnosen. Lyssna, lev dig in i filmen för en stund och sprid den gärna.
/ Madeleine Waerner & Felizia Larsson

Sidan: Om mig!

Nu har jag suttit och uppdaterat undersidan om mig här på bloggen. Den sidan där det finns en utförlig beskrivning om hur jag fungerar. Ni hittar den i menyn till vänster. Där hittar ni också alla artiklar om mig som varit om min bok, som jag släppte för snart ett år sedan. Det är min självbiografi jag pratar om som heter ”Mitt liv som unik” Den första juli är årsdagen för boken. Boken finns fortfarande att köpa både på Adlibris, Bokus och CDON. Man kan också låna den på biblioteket.

När jag ändå bloggar kan jag ju berätta att jag fortfarande inte har fått svar på mina remisser, men jag väntar med spänning och hoppas på att det ska fungera. men jag räknar inte med något för att slippa bli allt för besviken.

Sedan har jag faktiskt slutat äta min blodtrycksmedicin för tre dagar sedan. Jag tror i alla fall att det är den som jag mår så dåligt av. Den som gör mig så extremt trött, gör mig orkeslös, ger mig darrningar och yrsel. Har fått detta nu varje dag i flera veckor, så nu ska jag testa att vara utan den. Äter ju medicinen bara i förebyggande mot min Migrän. Inte för högt blodtryck. Så redan igår under dagen mådde jag bättre faktiskt.

Nu slog magen bakut igår kväll eftersom jag har min Dyspepsi. (Kronisk magkatarr) Igår hade tydligen magen extra svårt att smält maten jag åt under dagen igår vilket är en av symtomen man kan ha. Andra är magsmärta, illamående, kräkning, övermättnad (blir för tidigt mätt efter måltid) uppkördhet, sura uppstötningar, sug och vakuum känsla i magsäcken, förstoppning, gaser och orolig tarmar. Ibland får jag nog även lite IBS känningar också, sedan just igår var det nog även i kombination med efterkänningar av mensbesvär. Brukar må illa och bli konstig i magen ibland när jag ska ha mens, under mens eller efter mens. Fick i alla fall tömma magen igår eftersom magsäcken inte smälte maten och tömde ut något i tarmarna. Så just idag känner jag mig lite matt i kroppen, är tung i huvudet och ganska trött.

Men annars för övrigt så tror jag att den här tröttheten delvis beror på på blodtrycksmedicinen. Det konstiga är att den här symtomen varje dag har kommit en stund efter jag ätit frukost. Blir plötsligt alldeles matt, snurrig, darrig och mår illa precis som jag får ett blodsockerfall eller något. Har provat då att stoppa i mig något sött och en av gångerna har det blivit bättre då, så jag vet inte. Oftast har jag nu gått mer eller mindre med denna orkeslöshet, dåsigheten och yrseln under hela dagarna. Varit ganska jobbigt. Har också sökt för detta hos min husläkare men hon säger att det inte är något fel. Full normalt att må så här. Förstår inte att min läkare inte ens kan tänka så långt att det är just sorten blodtrycksmedicin jag inte mår bra av och låter mig testa något annat?

Jag var också förre veckan och kollade av mitt blodtryck på ett Apotek eftersom jag har höjt dosen på min ADHD medicin så är det viktigt att blodtrycket inte blivit för högt. I onsdags förra veckan låg trycket på 111/75 och pulsen på 86. Så trycket var ju allt annat än högt då. men jag tycker själv att det var lite för lågt. Ringde både läkare och distriktssköterska och frågade om det. Min läkare sa att det var full normalt men distriktssköterskan jag pratade med tyckte det var lite lågt eftersom jag även haft de symtom jag hade. Så där blev jag inte ett dugg klokare. Dagen efter så gick jag iväg och kollade blodtrycket igen för att ta reda på om det bara var en tillfällighet att det var så lågt dagen innan och då låg trycket på 113/75 och pulsen på 89.

Funderar kanske på att skaffa mig en blodtrycksmätare att ha hemma, så jag kan hålla koll själv på trycket. Borde också kolla blodtrycket igen nu efter att jag slutat med blodtrycksmedicinen, bara för att se om det ökat och se om det är stor skillnad på då och nu.

Jag måste erkänna att jag nu börjar bli väldigt less på denna trötthet jag ständigt går med, för det gör ofta att jag känner det som om jag håller på att bli sjuk. Det gör också att jag inte orkar ta mig för någonting. Att vara dåsig, orkeslös och små yr hela tiden är ganska jobbigt. Ibland har jag inte ens orkat laga mat att eller ens äta liksom. Orkar inte ens tänka ibland. När man blir så trött att man inte orkar tänka längre, då är det fel någonstans. Om det inte är blodtrycksmedicinen så kan det vara sköldkörteln och brist på hormoner som gör mig trött och sedan att jag ständigt har ont någonstans i kroppen gör mig också trött och påverkar mig ganska mycket. Om det inte är det, så vet jag inte vad detta beror på?

En sak är säker och det är att eftersom jag slutat nu med blodtrycksmedicinen så kommer jag få mer migrän i stället, så jag behöver ju egentligen äta medicinen för den hjälper verkligen mot det. Dock försvinner inte min migrän helt men den minskas betydligt. Så det är bara att välja mellan pest och kolera liksom. SUCK! Antingen ha ont i huvudet mest hela tiden eller vara trött och må dåligt hela tiden.

Jag skulle vilja må helt bra jämt och vara helt smärtfri och jag får välja.

//Marie