Varför göra skillnad på människa och människa och deras behov?


Blir så trött på att allting som görs eller arrangeras i samhället alltid ska kretsa kring antingen barn, tonåringar, unga vuxna eller gamla människor.

Om man är vuxen och befinner sig någonstans mitt emellan ung vuxen och senior då som jag gör. Är 41 år. Eller om man har ett handikapp, är sjuk eller har någon form av NPF? Det finns alltid hjälp för barn, ungdomar, unga vuxna, och gamla människor både i vården och via habiliteringen och via kommunen. Det finns bara aktiviteter speciellt ordnat till barn, tonåringar, unga vuxna och gamla inom kommunen oavsett om man har funktionshinder eller inte, allt fixas och donas för dessa människor, men för oss som är mellan 30-60 år finns ingenting, för då har man inga problem, man är inte sjuk, man så ung eller inte tillräckligt gammal, man klarar sig själv, man har inga behov alls av hjälp, man är fullständigt normal. Fy tusan vad det är orättvist. Varför förutsätter man att folk i den åldern inte är behov av hjälp eller behöver aktiveras bara för att man befinner sig i en viss ålder och är mitt i livet?

Tycker det är en jävla diskriminering faktiskt. Är så trött på detta. Jävla sätt att inte se alla människors lika värde.
Tycker det är ganska fult och nonchalant att prioritera människor på det sätt vi gör.

Är man ett litet barn eller en gammal människa och man inte mår bra fysiskt på något sätt då får man vård direkt, man slipper hamna i köer, man blir alltid prioriterad, alla prover och undersökningar och tester som finns görs direkt för att ta reda på vad som är fel. Man lyssnar alltid på dessa människor och gör precis allt man kan för att hitta vad som är fel.

Är man i ålder där i mellan lyssnar man inte överhuvudtaget på människor, man tar ingenting på allvar, folk blir hemskickade och dör av livshotade sjukdomar för att man påstår att man bara är lite förkyld, är utbränd eller deppig. man blir rekommenderad att vila och äta värkmedicin. Man kollar inte upp symtom ordentligt, för unga människor i medelåldern kan ju inte bli så allvarligt sjuka. Sådana människor är alltid friska. Oftast får man höra att man är för ung för alla åkommor, sjukdomar eller problem man har. Det är alltid bara folk som varken är småbarn eller gamla människor som alltid blir fel behandlade och dör för att de inte blir tagna på allvar eller råkar illa ut för att när sjukdomar väl upptäcks är de så långt gångna att de inte går att göra något år och så dör man ändå till slut. Så får man höra, om vi upptäckt detta tidigare hade vi kunnat göra något åt det eller stoppa det. Tack så jävla mycket för det liksom när man ligger där döende i en allvarlig sjukdom. Precis vad man vill och behöver få höra. Precis som det vore patientens fel att man inte fått hjälp eller blivit tagen på allvar tidigare.

Sedan när det gäller ADHD så finns det bara center för barn, tonåringar och unga vuxna. Där finns inte ens hjälp för vuxna i medelåldern. Där får man bara hjälp innan man är vuxen. Tror man inte att man har svårigheter och problem som vuxen också? Även om problemen inte är detsamma som när man var barn. Tror man inte att även vuxna med ADHD har behov av att få hjälp, stöd, struktur, organisation och vissa behov av andra människor för att klara av sin vardag? Undrar egentligen hur dessa barn som får hjälp tidigt för sin ADHD klarar av vuxenlivet sedan då det inte längre får hjälp och stöd från kommunen som de behöver.

När man är vuxen är det givet att man ska klara sig själv. Precis som när man vuxit upp då har man inte funktionshinder längre. Då har ADHD vuxit bort.  Då är man helt normal och frisk och fungerar som vilken människa som helst och klara av allting på egen hand. Pyttsan heller. Jävla idioti. Det märks att de som bestämmer inte har en jävla aning om hur det är att ha ett funktionshinder eller har någon som helst erfarenhet av det. Varför ska alltid folk som inte har en jävla aning om vad de pratar om bestämma hur saker ska se ut eller vara?

Även olika funktionshinder och handikapp prioriteras i samhället. Folk med synliga handikapp de får mer hjälp, blir mer tagna på allvar och förtjänar att få den hjälp de behöver. Men syns inte ens svårigheter och hinder, då finns de inte, är inte lika allvarliga och man är inte i lika stort behov av hjälp. Varför tror man det eller varför tar man det för givet eller förutsätter detta? Vad fan vet man om det egentligen? Varför tror man att bara för att vissa hinder och svårigheter inte syns så är det inga problem. Likadant med sjukdomar som inte syns, då är man inte sjuk och har inga problem eller svårigheter, man har inte ont och man behöver ingen vård. Varför måste allting bevisas i minsta detalj för att man ska ta en på allvar? varför måste det alltid synas eller stå skriftligt på papper hur man är, fungerar, behöver, har för diagnos eller vad man är för sjuk, eller äter för medicin för att bli trodd? Varför räcker det inte med vad man säger? Varför skulle man ljuga om att man har ont, har vissa svårigheter, inte kan klara sig själv eller om vad man är i behov av? Tror man verkligen att alla människor är så falska och bara vill utnyttja kommunen och landstinget enbart för att jävlas eller för att man tycker det är kul att vara sjuk, behöva äta medicin, vara beroende av andra, vara behov av ständig stöd och hjälp för att kunna leva ett bättre liv. Verkar som man tror att man är ute efter något eller ha en baktanke med allt man gör jämt och att man bara vill utnyttja de resurser som finns för skoj skull. Varför tror man att folk skulle vilja det? Tror man på allvar att alla människor är fullständiga idioter?

Se baraq när jag hade mitt ADHD psykbryt senast. Det finns folk som springer till psykmottagningar dagligen för att de vill bli intagna och få hjälp men de blir hela tiden nekade och det slutar med att man går och tar sitt liv i stället. Jag fick för ett par månader sedan ett psykbryt för att jag har en funktionsnedsättning, ett ADHD utbrott som utlöstes av en dålig dag, PMS besvär, lågt blodsocker för att jag hade ätit dåligt, har ADHD och behövde höja min medicin och av mycket som hade hänt runt omkring mig under veckan. jag blev arg, det rann över, jag exploderade och kände att jag orkade inte ta mer. Jag gick ut och ställde mig på en viadukt där räcket nådde mig nästan upp till hakan då jag är så kort och skrev på Facebook att jag inte orkade mer. Jag skiter i livet. Man trodde genast att jag skulle hoppa och ringde polisen, de körde mig till psyket och de i sin tur la in mig direkt på tvångsvård ett dygn. Jag åker enkelt in direkt för att jag har en funktionsnedsättning, är impulsiv och får aggressiva utbrott som spårade ut på grund av min ADHD. Men folk som faktiskt är psyksjuka, är självmordsbenägna och behöver hjälp och vill bli inlagda för att skydda sig själva och andra, de blir gång på gång nekade hjälp. Då kan man verkligen undra hur vården egentligen prioriterar?

Jag hade för övrigt aldrig tänkt hoppa, då jag varken hade kommit upp på räcket eller hade mod till det. Dessutom hade jag aldrig varit öppen på Facebook med vad jag höll på med. Jag var besviken, arg och trött på att inte bli tagen på allvar när det gäller mitt fysiska mående och min kropp som jämt gör ont. Jag blev så less på att allting runt omkring mig bara jävlades med mig hela tiden. Saker jag hade sett fram emot blev inte av och jag gick miste om roliga saker denna vecka som jag skulle göra. Det blev för mycket och det rann över.

Är man så egoistisk att man tycker att jag är ju frisk, jag har inget funktionshinder, jag har jobb, jag klarar mig själv, jag har bostad, jag har mat på bordet varje dag, jag är fullständigt ”normal” helt felfri och alldeles perfekt. Jag är störst bäst och vackrast och  klarar mig själv och behöver ingen hjälp, stöd eller sjukvård någonstans ifrån och då ska ingen annan ha det heller. Snacka om maktmissbruk alltså, jävla överklass fittor. Sådana människor som sitter och bestämmer allting till höger och vänster har jag lust att be dem att ställa sig och drämma in skallen i väggen några gånger så kanske någonting där uppe bland spånen klarnar lite. Skulle vilja säga till dem. Öppna ögonen för helvete och se verkligheten som den är och lyssna framför allt på dem som lever i den när du själv inte gör det och inte har en jävla aning om hur den fungerar eller ser ut.

Är så trött på att det ska vara så orättvist i samhället och på att man ska prioritera, sortera, välja ut, dela upp människors i olika fack efter problem, sjukdomar, ålder och efter vad som syns eller inte syns på människor. Varför kan man inte i stället gå efter vad folk har för behov och vad de behöver oavsett vad man har för svårigheter eller har för problem. Nä detta människovärde finns inte i vårt samhälle. Det finns inga mänskliga rättigheter överhuvudtaget någonstans i något sammanhang.

Jag är så förvånad att någonting överhuvudtaget fortfarande fungerar i samhället. Kan inte vara mycket längre som gör det. men vill de fördärva vårt samhälle så gör det då men gnäll inte sedan på hur misslyckat det blev eller att det inte fungerade eller var hållbart. Men vi som lever i verkligheten vi kommer stå där och stolt säga, vad var det vi sa. Dessutom när ni äntligen inser vad som borde ha gjorts tidigare, då är misstagen för långt gångna att de inte går att ändra på dem eller göra något åt dem längre. För då har mänskligheten dött och vi är bara robotar som gör som vi blivit programmerade. Finns inga känslor längre, ingen empati, inget samvete, inget ömhet, ingen kärlek, inget förtroende och ingen uppskattning.  Inget finns kvar och inget går att återuppta för allt är för nedbrutet. Är det verkligen så vi vill ha det i framtiden? Det är så det kommer bli om inte folk öppnar ögonen och börjar titta, börjar leva i verkligheten i stället för i någon sorts fantasivärld, som det skapat efter hur de tror att det är och fungerar i samhället.

Skärpning och gör något nu innan vi dör ut.

//Marie

 

citat

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s