En gång för alla så här är det….


Det handlar inte om att jag INTE kan känna empati för flyktingarna, det handlar om att jag har svårt att visa empatin jag har, speciellt för flera saker samtidigt. Dessutom orkar jag inte fokusera på flera katastrofer samtidigt. Det blir för mycket för mig. jag är inte rasistiskt på något sätt och jag tycker alla människor är lika värda och alla katastrofer är lika hemska. Men just nu ligger min fokus på översvämningarna i Hallsberg. Jag har svårt att fokusera på flera saker samtidigt.

Anledningen till att jag nämner flyktingarna hela tiden när jag skriver är att jag stör mig på att det är så mycket fokus på dem hela tiden överallt. Man hör om dem, man ser vad som sker, man läser om dem och folk nämner det hela tiden. Det blir helt enkelt för mycket för mig när det fokuseras för länge på en sak. jag orkar inte med det. Då tröttnar jag på det i stället för att fortsätta känna empati och viljan att hjälpa till och sedan så retar jag mig i stället på all uppmärksamhet som läggs på den saken i stället.

Jag blev så arg på rapport i söndags då nästan hela sändningen handlade enbart om vad som hände med flyktingarna då jag tycker man borde lagt ner mer fokus i alla fall den dagen på det som nyss hänt i Hallsberg då. Översvämningarna fick kanske tre minuter av hela sändningen. Jag tyckte det var fel. Man har hade ju pratat om flyktingarna och visat bilder därifrån i flera dagar redan liksom. Känns som att när man bara fokuserar på en enda sak hela tiden, så glömmer bort allt annat, som att det faktiskt händer andra hemska saker i världen också. Dessutom känns det som man alltid fokuserar för länge på en samma sak jämt. Detta retar mig väldigt mycket och varför de gör det vet jag faktiskt inte. Jag frågar mig bara varför alla katastrofer  inte kan få lika mycket uppmärksamhet och få vara lika mycket värt att fokusera på.

Visst ska man fokusera på katastrofer en tid när något hemskt har hänt absolut, så folk kan följa det som sker och få reda på hur det går, vad det kan göra för att hjälpa till, men man behöver inte hålla prata och älta det i evigheter. Det kommer alltid till en gräns då alla känner att du räcker det, jag orkar inte höra mer om det.

Man behöver lära sig att släppa taget om saker någon gång och fokusera på annat också. Just det man har fokuserat på en lång tid är inte det enda i världen som händer liksom. Dessutom går livet vidare, det som har hänt, har hänt går inte att få ogjort liksom.

När media inte visar upp eller lägger tillräckligt med fokus på det som händer så blir inte folk medvetna heller om vad som hänt eller allvaret i det. Jag har svårt att förstå hur man prioriterar fokus på katastrofer. Jag upplever att media bara klarar av precis som jag att bara koncentrera sig på en händelse i taget. Men det är skillnad på en människa med funktionsnedsättning och på media företag. Media ska kunna ha fokus på flera saker samtidigt, det är liksom ett måste i den branschen.

Tror mest jag blir arg på media faktiskt i det här fallet inte på mina vänner men det har gått ut över dem detta känner jag, vilket inte var meningen.

Det känns tungt när man läser överallt om folk som vädjar till alla, att man ska hjälpa till med de kan för flyktingarna då man vet hur illa det är för folk i Hallsberg just nu också. Speciellt när man har nära just till den händelsen då det handlar om min sambos familj, barndomskamrater, gamla grannar, vänner och gamla klasskompisar som drabbats. Då önskar jag att jag kunde läsa lika mycket om folks vädjan om att hjälpa till med det man kan för de drabbade i Hallsberg också. Men det gör jag inte och det retar mig mycket.

När saker retar mig måste jag uttrycka det och och säga vad jag tycker och tänker. Då kommer det ofta ut på fel sätt, vid fel tidpunkter, till fel människor, i fel sammanhang vid fel tillfällen. Så blir jag missförstådd, folk tar illa upp, de blir arga och sårade för det förstår inte vad jag menar. jag uttrycker en sak på ett sätt, folk tolkar det på ett annat sätt , jag menar det egentligen på ett tredje sätt. Därför måste jag alltid förklara mig. Fråga i stället vad jag menar och berätta hur just du tolkar det jag skrivit eller sagt. Ta inte för givet att jag alltid menar det precis just så som jag har uttryckt det eller så som du tolkar det. Hjälp mig i stället genom att fråga vad jag egentligen menar i stället för att bara bli upprörd över det jag uttryckt sagt eller skrivit. Många gånger behöver det inte vara så allvarligt som det verkar.

Nu vet ni hur jag tänker. Ni behöver inte gillade men så här känns det för mig.

En sak till: Själv klart kan man inte jämföra två olika katastrofer med varandra men när det pratas så mycket om bara den ena, när det borde pratas mycket mer om den andra också som berör mig. Det retar mig otroligt mycket och då kan jag inte låta bli att jämföra dem med varandra., vilket egentligen inte går.

//Marie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s