Förlåt!


Hej!

Förlåt, men nu har jag varit extremt dålig på att blogga ett tag. Jag låg sjuk hela förra veckan i en dunderförkylning. Så det är en anledning till att jag inte bloggade något förra veckan. Sedan är det så att jag har väldigt svårt att blogga när jag inte har något att skriva om. Jag vet att jag kan lägga in dikter eller utdrag från min bok i stället eller någon annan text jag skrivit. Kan också dela något jag tycker är bra eller tänkvärd som musikvideo, filmklipp eller en rolig historia även om det bokstavligen inte kommer direkt från mig. Men som sagt jag har varit sjuk och inte orkat tänka på bloggen. Nu är jag bättre och jag ska verkligen skärpa mig. Jag ska i alla fall försöka se till att jag gör minst en blogg i veckan. Det är det minsta jag tänker kräva av mig själv.

Jag skrev just att jag har svårt att skriva blogg när jag inte har något att skriva om. Det har jag egentligen. Det är ofta saker som snurrar inom mig så jag skulle kunna dela. Just nu finns det en sak som jag går och tänker mycket på men jag vill inte dela det ännu, innan jag vet mer. Nu på fredag bör jag veta mer. Jag kommer skriva om det senare, det lovar jag, när tiden är inne för det.

En annan sak som jag ofta går och funderar på det är min nya diagnos EDS – Ehlers-Danlos syndrom som jag fått. Funderar mycket på vad det är för sjukdom, vad innebär sjukdomen för mig, vilka av mina symtom och plågor beror på sjukdomen och inte. Mest funderar jag på vad för hjälp och förutsättningar jag kan få, om jag behöver hjälpmedel, vad jag kan behöva och var eller hur jag kan söka det. Funderar på om det finns medicin som kan lindra mina smärtor, som om jag inte äter nog med medicin redan och så väntar jag också på att få papper på diagnosen. Skrivit till min läkare och bett om det. Skulle också vilja veta vad han skrivit i mina journaler som finns i datorerna. Jag har också precis gått med i EDS Riksförbund.

minicrosser_mod_m_1406_388x368px

En sådan här tror jag att jag skulle behöva. Men bara under de gånger jag ska vara ute hela dagen och det blir mycket gå hela tiden. Jag får så ont i fötter, höfter, ryggen och ibland knäna när jag gått en hel dag så jag haltar mig fram på vägen hem. Skulle vara perfekt när jag ska gå och shoppa i stan, gå på mässa, konsert där det bra är stå platser. Kan inte stå stilla längre än högst en halvtimme innan jag får så ont att jag nästan svimmar av smärta, när jag ska på STHLM Pride och vi ska gå och stå hela dagen. Även om vi ska på museum eller på Skansen. Skulle underlätta mycket för mig. Det är bara ett problem, jag vet inte vart jag ska parkera den när jag inte använder den.

På tal om min sjukdom så har jag skrivit en ny dikt som handlar om den eller jag har redigerat en gammal dikt som jag skrev för länge sedan då jag fick en annan diagnos som läkarna sedan tog tillbaka. Det är en helt annan historia och om den kan man läsa i min bok. ”Mitt liv som unik”

Här kommer dikten hoppas ni gillar den. Jag skriver dikter också men nu var det väldigt länge sedan en dikt kom upp i mig som jag måste skriva ner. Har släppt en diktbok som heter ”Känslor i natten”

Båda böckerna går att köpa på Adlibris, CDON och Bokus på Internet.

Smärtsam värk!

Det gör så ont
Det värker överallt
Fingrarna ömmar
Handlederna värker
Knäna och fötterna smärtar
Ryggen, nacken och höfterna bråkar
Jag blir så trött
Kroppsdelarna löser av varandra.
Lederna är överböjliga
Musklerna är så stela
Det gör hela tiden så ont.

Varje morgon vaknar jag för tidigt
Vet inte hur jag ska ligga längre
Måste tillslut gå upp
Gå upp för att röra på mig
Ibland ta en värktablett
Kanske somnar jag om en stund
Men oftast inte
Tänk om jag kunde få sova ut
Vakna en enda morgon utan smärta
Få känna mig pigg och utvilad
Vilken lycka
Vilken dröm
En dröm som aldrig blir sann

Jag har fått diagnosen EDS
En bindvävssjukdom
Den går inte att bota
Inte heller att behandla
Bara att lindra
Lindra med värkmedicin
Lindra med vissa hjälpmedel
Lindra med ortos er
Lindra med rätt sorts träning
Ibland hjälper det
Ibland inte
Inbillar mig att det kan bli bättre
Men jag blir aldrig mer frisk
Jag får leva
Leva resten av livet
Med en sjukdom som aldrig försvinner

Ja det var dikten det. Vad tyckte ni? Jag har många dikter jag skulle kunna dela som inte finns i min diktbok. Det är dikter jag skrivit efter att jag släppte boken.

Jag har börjat samla på frimärken och då bara frimärken med fjärilar på. Älskar fjärilar. Gillar allt med fjärilar men dock inte tavlor med uppnålade riktiga fjärilar. Så får man inte göra med alla vackra fjärilar. De ska flyga runt fritt. Men förutom det så gillar jag saker med fjärilar i alla fall och frimärken är så vackra.  Jag köper frimärken på Trader så inom loppet på några veckor upp till en månad typ så har jag lyckats få ihop flera hundra frimärken både ostämplade och stämplade. Kul att hålla på tycker jag men orkar inte lägga ner för mycket jobb med det. Så jag har ingen större ordning i mina album, mer än att jag försöker ha samma land samlade på ett ställe så gott det går. Men samma land återkommer flera gånger i klungor i samma album tyvärr. En dag kanske jag orkar sitta och ordna upp dem. Just nu håller jag på att få in dem i albumen till att börja med. Pillrigt men roligt är det. Så fina att titta på. Fjärilar symboliserar verkligen frihet för mig. Finns ingenting annat som är mer frihet än fjärilen.

214715545_7d8e2cc9-ae18-4d78-90f0-4e3a9758bdd2

Om precis två veckor idag, så fyller jag år. Jag fyller år den 2 november. men det är en måndag så jag kommer fira lite på söndagen den 1 november i stället. Tycker inte det är så märkvärdigt med födelsedagar längre om man inte fyller jämt men det är ändå lite mysigt på något sätt att ha en helt egen dag en gång om året. När jag var lite så var ju födelsedagen väldigt mycket viktigare, men ett problem var bara att jag fyller ju så sent på året och tyckte alltid att jag var sist med att fylla år jämt. jag tyckte alltid att jag fick vänta så länge med att fylla år och att det var så orättvist. Men vad jag inte förstod var att alla väntar ju precis lika länge, dessutom så tänkte jag inte på att jag faktiskt alltid var den som alltid hade mitt kvar när alla andra kompisar, familj och släkt redan hade fyllt. Men så kunde jag inte se det utan jag tyckte bara det var så orättvist att jag fick vänta till sist jämt.

Men det tycker jag inte längre. Nu bryr jag mig inte. Det enda jag har ogillat med att jag fyller i november efter jag blev vuxen är att jag fyller under allhelgonahelgen. Dessutom är det i samband med höstlovet, så ska man bjuda hem folk när jag fyller så har ingen kunnat den helgen eftersom man oftast åker bort. Så jag har blivit tvungen att ha firande antingen helgen efter jag fyller eller möjligen före, beroende på när höstlovet börjar. Det fanns verkligen inte när jag var barn. Undrar när det infördes? Vem kom på det egentligen? Någon som vet?

Ja det var allt denna gång och jag ska verkligen skärpa mig med att blogga, det lovar jag.

//Marie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s