Lyxfällan inget för oss!


Nu måste jag skriva av mig lite. Jag brukar ju titta på programmet ”Lyxfällan” som går på TV3. Jag tycker det är ett mycket intressant program faktiskt och man lär sig jättemycket av det. En sak är säker att jag och min sambo Jennie kommer aldrig att hamna där. Vi må haft det extremt tufft ekonomiskt i väldigt många år men det har aldrig gått så långt att vi sjunkit så lågt att vi hamnat på den nivån som folk är på i ”Lyxfällan” Vi har inte några enorma inkomster någon av oss då Jennie har sjukersättning på 50%  och jobbar på 50%. jag har sjukersättning på 100%. Sedan har vi båda två bostadstillägg och tillsammans så får vi nästan hela hyran betalt. Så vi klarar oss precis med det pengar vi har. Vi ser till att alla räkningar blir betalda i första hand. I andra hand är det busskorten vi måste köpa och i tredje hand köper vi mat till oss och vår katt. När vi gjort detta och det finns pengar över då kan vi använda dem till att ibland äta ute, till en och annan konsert, teaterbesök, museibesök, bio, chips, snacks, godis, läsk och tidningar eller liknande nöjen.

Vad gäller musikaler så får Jennie väldigt ofta genrepsbiljetter eller bara publikbiljetter till föreställningar genom sin Musikalkalender på Internet där hon gör gratis reklam för alla musikaluppsättningar i hela Sverige.  http://www.musikalkalendern.tk Vi får alltså biljetter till föreställningar som inte ens är färdiga. Alla teatrar måste testa föreställningen med publik några veckor innan premiär. Det är alltså till dessa testningar som Jennie får biljetter. Oftast är inte applådtacket inövat sedan får de inte ta emot applåder innan genrepet som är sista repet innan premiär. Genrep är alltså sista repetitionen innan premiär och då ska allt sitta, även applådtacket. Då över de in det. Ibland har de inte kulisser ens färdiga eller kläder klara på de första publik repartitionerna. Ljud och ljus är inte heller klart, repliker hos skådespelarna kanske inte sitter till 100% heller och vissa repliker och även scener kan fortfarande strykas från föreställningen, regissören kan avbryta flera gånger under föreställningen, ja vad som helst kan hända under en repetition inför en publik. Så om vi hade möjlighet skulle vi hellre gå på helt färdiga föreställningar.

Det vi prioriterar sist är kläder och skor. Sådant köper vi bara när vi verkligen behöver det. Visst det händer att det blir något enstaka spontan köp ibland när man är ute i affären och råkar springa på nog riktig wow grej. Men då ska det verkligen vara Wow de här kläderna eller skorna är verkligen jag och jag faller för det direkt. Kan inte handla något bara för att det är fint men jag vet inte vad jag ska ha det till eller för att jag är sugen på att shoppa bara. Nä, jag måste vara i behov av nya kläder eller skor eller så ska det kännas Wow. Köper jag onödiga saker så får jag dåligt samvete för att jag lägger pengar på något jag inte vet vad jag ska ha det till, aldrig kommer att använda eller verkligen är i behov av.

Ibland kan jag tänka efter att jag köpt något som jag faktiskt behöver att gjorde jag rätt nu? Behövde jag verkligen det här? men då måste jag säga åt mig själv att ja, du behövde de här skorna, se på dina gamla skor som snart faller sönder. Jag använder skor och kläder i evigheter till de nästan faller av mig på kroppen innan jag köper nytt. Har blivit bättre på att byta ut saker tidigare nu mera men förr köpte jag aldrig något nytt. Då var det bara Second hand som gällde, även kläder och skor. Nu köper jag bara prylar begagnat. Kläder köper jag nytt.

Jag köpte nya skor förra veckan för att jag verkligen behövde det. Gick hem och var jättenöjd, samtidigt som samvetet gnagde lite i mig ändå. Man vet ju inte helt och hållet om man kommer trivas i skorna även om de kändes bra i butiken. Mitt knep är att hittar man något man gillar, prova det, titta på det och fundera först. Köp det inte direkt. Man kan gå tillbaka en helt annan dag och prova igen, titta på det och köpa saken då i stället. Då känns det i alla fall bättre för mig och jag har fått mer tid på mig att bestämma mig. Så gör jag. Då hinner jag känna efter, bestämma om jag verkligen vill ha saken, fundera på om jag kommer använda den och om jag verkligen behöver den här saken.

Men för att återgå till ”Lyxfällan” så har vi aldrig satt oss i den fällan, eller ens varit i närheten. Visst vi har också haft lån och krediter. Våra CSN lån har vi lyckats betala tillbaka båda två så dem är vi av med. Sedan har vi en kredit på Jennies bank men där har vi inget lånat just nu, då vi precis har betalat tillbaka allt som vi blev tvungen att låna därifrån senast. Vi använder den bara i reserv till oförutsatta utgifter, som när vi måste med vår katt Mynta till veterinären. Kostar oftast en förmögenhet varje gång där.

Vi fick lov att använda den krediten när min gamla katt för ett år sedan snart blev så sjuk att jag var tvungen att avliva henne och till alla tester de gjorde och behandlingar hon fick hos veterinären innan avlivning blev bestämd. Nu hade vi tur att försäkringsbolaget tog väldigt mycket, men det blev ganska mycket pengar ändå. Vi använde även denna kredit till när jag släppte min bok också för ett drygt år sedan. Men allt är återbetalat eftersom vi fick lite extra pengar då Jennie blev beviljad sjukersättning och sedan fick de räkna om vårt bostadstillägg eftersom även Jennie blev berättigad till det. Så vi fick lite pengar retroaktivt. Jennie hade en skatteskuld att betala och den har hon också avklarat under året plus att vi har en kredit på ett företag där vi köpt båda våra datorer, vår tvättmaskin och senast vår diskmaskin. Den blev vi också klar med i år. Köpte en sak i taget och betalde av den först innan vi köpte näste efter ett år. Så på fyra år har vi köpt fyra nya saker till vårt hem. Man vill ju helst kunna köpa allt på en gång men man får hålla sig till tåls och köpa det man är mest i behov av först, betala av det klart och sedan kan man köpa nästa sak som står på tur.

Jag tog även mina senaste glasögon på avbetalning som jag köpte i våras och den har jag också betalt av och är klar med. Så vi betalar alltid av allting klart innan vi tar något nytt. Det är vi supernoga med. Det får ta den tid det tar och tills dess är det bara att vänta innan vi köper någon ny grej.

Så vi sköter oss noga och det enda vi inte har är ett sparande, en buffert som de i ”Lyxfällan” tycker man alltid ska ha till oförutsatta utgifter. Det har vi inte men vi har inte möjlighet till att lägga undan heller. Vi behöver varenda slant för att klara oss. Därför fungerar krediten på Jennies bank som det. Tar dessutom bara ut så mycket som vi behöver och vad de kostar hos veterinären eller vad vi behöver pengarna till. Sedan börjar vi direkt avbetala så myket vi kan varje månad.

Så jag tycker ändå att vi sköter oss ganska bra. Vi kanske inte alltid prioriterar rätt saker före annat men i bland får man unna sig lite extra. Vi åker aldrig på semester som ett annat exempel. Vi gör saker här i Stockholm i stället på somrarna. Sedan åker vi på längre dagsutflykter. I somras var vi både till Uppsala, Norrköping och Nynäshamn. Sedan går vi alltid på Stockholms Pride också.

Jag och Jennie har varit tillsammans i 13,5 år och vi har varit på två riktiga semestrar tillsammans under den tiden. En vecka på Gotland och en vecka i London. Vi bodde iofs en vecka på campingen i Harge också nere i Närke då vi lånade Jennies mormor och morfars husvagn för många år sedan. Men där har Jennie typ vuxit upp så hon såg inte riktigt det som semester. Dessutom regnade det nästan hela veckan plus att vi var dunder förkylda. Så ligga förkyld instängd i en fuktig husvagn var inte så roligt men det var mysigt i alla fall.

Så tre semestrar på 13,5 år är inte mycket. Vi har aldrig råd att åka någonstans. Harge resan kostade oss inget mer än tågbiljetterna ner till Hallsberg och till mat under veckan. Pengar till Gotland resan var pengar Jennie fick retroaktivt då hon vann tillbaka sitt aktivitetsstöd som AF tog i från henne. London resan betalde jag med pengar jag fick retroaktivt när jag blev beviljad sjukersättning efter över två år. Fick väldigt mycket pengar då.

Hade Jennie fått besked om pengarna från FK lite tidigare i somras hade vi åkt till London igen och firat Jennies 40 års dag i juni, men de kom så sent så vi hann inte det. Hon firade ingenting när hon fyllde nämligen. Pengarna har gått åt till sommarens utflykter, och semester nöjen i stället. Sedan finns alltid lite extra kvar fortfarande varje månad nu.

Hade tänkt åka till London och se musikaler nästa sommar då Jennie får loss ett arv från sin mormor, men det skiter sig det också då pengarna inte lossnar förrän i november nästa år. Tydligen är det inte meningen att vi ska åka till London igen om man ska tro på ödet. Dessutom att vänta till sommaren 2017 med att fira sin 40 års dag som var för två år sedan blir patetiskt. Så vi får vackert stanna hemma som vanligt.

Så är det när man inte har pengar. man kan inte resa, handla, äta ute, göra roliga saker eller unna sig något nytt.

När vi hade det som värst, kunde vi inte gå till läkaren, inte gå till tandläkaren, inte köpa nya glasögon, inte gå och klippa oss, inte köpa bläckpatroner till vår skrivare, inte köpa nya batterier till saker här hemma, inte köpa kläder, inte äta ute, inte gå ut och festa, inte fika ute, inte gå på bio, inte gå på konsert, inte gå på teater, inte åka på semester och inte ens köpa oss busskort så vi kom oss till AF. Vi hade bara pengar som räckte till räkningar. Fanns inte ens pengar över till mat. Vi levde på en A-kassa då Jennie var arbetslös i perioder mellan kortare jobb. Jag hade blivit i fråntagen mitt aktivitetsstöd och hade noll kr i inkomst. Jennie betalde allt med sina pengar. Jag kunde inte ens köpa födelsedagspresenter eller julklappar till min älskade sambo eller övriga familj.

Vi hade det så tufft. Som tur var hjälpte min mamma oss så mycket hon kunde medan hon fortfarande levde, sedan fick Jennie väldigt mycket hjälp av sin mormor som skickade henne lite pengar varje månad. Men utan dem hade vi aldrig klarat oss. Vi levde på under existens minimum. Hur vi lyckades överleva förstår jag fortfarande inte än idag. Är så tacksam över det vi har idag även om det inte är några enorma summor så klarar vi oss i alla fall. Vi vet hur det är att inte ha pengar och därför är vi noga med att sköta ekonomi så bra vi kan och betala allt vi ska först, sedan köpa mat och sist köpa övriga saker. Vi tänker inte ta en massa onödiga sms lång eller andra stora lån med sky höga räntor. Det aktar vi oss verkligen för.

Men det är tufft ändå att tänka att vi kunde ha varit i samma smet som de i ”Lyxfällan” om vi inte redan hade varit så långt ner i träsket som vi redan varit. Vi lever verkligen inget lyx och kommer aldrig någonsin kunna göra det heller. Men så länge det finns pengar så vi klarar oss så är jag nöjd och glad.

//Marie

logga_chatt_470

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s