Archive | februari 2016

Vilken vecka!

Det var ju meningen att jag skulle sätta igång och blogga igen denna vecka men förra söndag hände något som varken jag eller Jennie hade räknat med. Jennie planerade att gå tillbaka till jobbet igen efter hon varit sjuk i influensa i två veckor och jag skulle återgå till mitt också igen med träning och daglig sysselsättning. Det var vad vi planerade efter förra helgen.

Men…

Förra söndagen satt jag och Jennie och tittade på tv i vardagsrummet. Helt plötsligt hör vi katten som leker med något i sovrummet och Jennie reser sig snabbt upp och skyndar in i sovrummet för att se efter vad hon leker med. Vi brukar kolla för hon leker med allt möjligt konstigt hon hittar på golvet. Allt från snören till en gammal makaron. Det var som tur var inget konstigt hon lekte med så Jennie kommer tillbaka till sin plats i fåtöljen och samtidigt säger hon. Vad yr jag blev. Hon sätter sig ner och blir mer och mer yr, hela rummet snurrar, det trycker och gör ont i huvudet och hon börjar kallsvettas och må jätte illa. Jag ber henne sitta kvar, springer och hämta spyhink plus att jag hämtar min blodtrycksmätare. Tänkte att hon fick ett kraftigt blodtrycksfall. Jennie säger att det känns som hon håller på att svimma. Jag säger till henne att sitta kvar framåt lutad och blunda. Jag har även hämtat min blodsockermätare och försökte då ta ett socker på henne för att se om det är något med sockret. Får den inte att fungera, var väl i för fumligt tillstånd. Hon ville inte att jag skulle ta blodtrycket eftersom hon mådde så illa.

Plötsligt säger hon att hon vill gå och sätta sig på toa. Jag hjälper henne dit, tar med spyhinken och så får hon sitta där. Men det kommer inget, i stället börjar hon kräkas. Då tänkte jag, hon har åkt på kräksjukan. Men det stämde inte för man brukar inte bli yr. Jag frågade om jag skulle ringa ambulans. Jennie tyckte det räckte med att ringa sjukvårdsupplysningen för hon tycker att yrseln nästan har gått över efter hon kräkts klart, men hon vågar inte resa sig från toaletten. Jag tar blodtrycket på henne och det visar sig vara alldeles för högt. Så jag börjar fumla, med att hitta ett nummer dit i en katalog vi har. Hittar numret och ringer, Jennie får prata själv. De tycker vi ska avvakta lite för de tror hon haft en kristall som lossnat och där med yrseln och kräkningen. De tyckte vi skulle vänta till dagen efter med att åka in till vårdcentralen i stället men hålla koll på blodtrycket.

Jennie vill efter hon pratat med dem gå och lägga sig i sängen. Tar med spyhinken till sängen och hon lägger sig. Där ligger hon ett tag. Då kommer vi på att vi glömde säga att hon bland annat hade ont i nacken och att vi precis legat i influensan till sjukvårdsupplysningen. Så medan vi funderade på om vi skulle ringa ambulans igen eller bara ringa upp sjukvårdsupplysningen igen, så känner Jennie att hon måste på toaletten igen. Yrsel har mer eller mindre gått över. Hon går till toan och sätter sig men det enda som händer är att hon spyr kraftigt igen. Tömmer magen. Sedan när Jennie är klar, och har lagt sig i sängen ringer vi upp sjukvårdsupplysningen igen och Jennie berättar det hon missade och undrar om hon fortfarande inte ska ringa ambulans?

De säger att om blodtrycket blir över 200 ska vi åka in. Annars avvakta. Jag tar blodtrycket på Jennie en gång i kvarten under hela kvällen. Från ca 20.00 till ca 22.30.  Trycket flackar upp och ner, men är hela tiden för högt. Jennie har ont i huvudet, nacken och det trycker i skallen. Men hon vill sova, så vi bestämmer oss för att vänta till dagen efter och ringa efter en akuttid på vårdcentralen. Jennie somnar men för mig tog det jättelång tid att somna.

Dagen efter vaknar vi vid 9.00 och direkt ringer Jennie efter en tid på vårdcentralen. 15.45 på eftermiddagen fick hon en tid. Jennie höll sig i sängen hela dagen, fick i sig att äta flera gånger. jag tog blodtrycket en gång i timmen på henne. När det äntligen blev dags att åka beställde vi taxi. Vi var där ganska mycket för tidigt. Men vi fick träffa en läkare som tog blodtrycket som sjunkit till nästan normalvärde, gjorde en massa Neurologiska undersökningar och kollade noga så hon inte fått en stroke. Han testade också om det var en kristall som lossnat men inget hände när han gjorde en viss rörelse med henne. Så det var inte det som hänt i alla fall. Han lyssnade på hjärtat och lungorna. Hittade inget fel. Han tog inga prover på henne men tyckte hon skulle komma tillbaka och kontrollera blodtrycket i några dagar framöver, sedan sjukskrev han henne i tre dagar. Det var allt som hände. Fick rekommendation att inte hålla på och ta blodtrycket hela tiden på henne för enligt honom stressar min apparat upp trycket ännu mer, då den spänner åt så hårt.

Vi gick till affären efteråt och handlade och sedan tog vi en taxi hem igen. Vi åt mat och tog det lugnt. Jennie höll sig i sängen resten av eftermiddagen och kvällen. Sedan på kvällen en stund innan vi skulle lägga oss tog jag blodtrycket på henne igen och då hade det blivit jättehögt. Så jag tog om det och då blev det något lägre. men fortfarande väldigt för högt. Så vi bestämde att jag skulle ringa ambulans så hon fick åka in till akuten där det kunde ha uppsikt över henne. Ringde någon gång strax efter 21.00. Strax efter midnatt kom äntligen ambulansen. Vi det laget hade Jennie varit desperat flera gånger om för hon var rädd och ville inte åk in, sedan blev hon arg för att det dröjde så innan de kom, så hon han ändra sig flera gånger och ville inte längre. Hon ville sova. Jag försökte hålla mig lugn och inte bli arg jag med men visst blev jag irriterad över att det tog så lång tid. Vankade till fönstret och sängen hela tiden för att se om de inte skulle komma. Katten blev orolig över mitt vankande och hon var även orolig över Jennie.

Ambulansen kom äntligen och de kom in och undersökte Jennie. Tog blodtrycket som var högt, kollade socker, lyssnade på lungorna, tog tempen och gjorde några enkla Neurologiska undersökningar plus att de frågade ut henne om hon tagit mediciner och hur ont i huvudet hon hade. Efter en stund tog de med henne i alla fall. Hon gick själv ut till bilen. Jag drog en liten lättnade suck. För nu var hon äntligen under uppsikt och i trygga händer.

Jag stannade hemma och plockade undan skräp efter ambulanspersonalen och sedan gick jag runt och släckte och så gick jag och la mig. Tog väldigt lång tid att somna men till slut somnade jag.

Jennie fick tydligen en nål i handen i ambulansen och sedan fick hon morfin smärtlindring för huvudet och det hjälpte.

Väl på akuten hamnade hon på medicinavdelningen på akuten, där hon fick ligga i korridoren. 6.30 på morgonen ringde hon mig och var helt förstörd. Hon hade inte sovit knappt något, bara ett par timmar. Ingen hade hjälpt henne eller brytt sig om henne överhuvudtaget. Hon hade till och med varit och kräkts en gång utan att någon märkte det. Hon låg precis bredvid toaletten. Jennie var jätteledsen. Jag kunde ju inte göra så mycket. Var skit trött, då jag bara hade sovit knappt fem timmar. Försökte lugna henne lite sedan sa jag att jag måste försöka sova lite till så vi la på.

Senare sedan fick jag veta att först vid 8.00 på morgonen kom de och tog första blodtrycket på henne. Sedan runt 9.00 fick hon äntligen träffa läkaren, som ville ta prover, göra skiktröntgen på huvudet och ta ett EKG plus ännu mer prover. Hon fick också dropp inkopplat med vätska. Men fick fortsätta ligga i korridoren. De trodde hon skulle få komma upp på avdelning senare. De sa också att de trodde något hade hänt i huvudet som orsakade de höga blodtrycket.

Själv kunde jag aldrig riktigt somna om, fick migrän tog medicin och så låg jag och slumrade lite, sedan tog jag det lugn, låg kvar ganska länge i sängen. Åt lite frukost de jag kunde få i mig. Jennie hörde av sig då och berättade vad som hände. Hon hade även fått ett par smörgåsar och lite jos.

Jag hade egentligen tänkt åka upp till Jennie när hon kommit upp till avdelningen men jag kände att jag inte orkade sitta hemma och vänta, så jag packade lite kläder och saker till Jennie, gjorde mig i ordning och åkte upp till henne. När jag kom till akuten blev jag tillrättavisad till medicinavdelningen på akuten, men där sa de att hon var kvar på röntgen och de tyckte jag skulle vänta där för någon skulle snart hämta henne.

Satte mig i ett väntrum en stund och väntade men kände att det kan dröja länge till någon har tid att hämta henne, så jag letade mig fram själv och hittade en jättetrött Jennie i en förskräckligt smal brits med tunn madrass, inkopplad till dropp. Det var skönt att se henne men hon var dålig, hade väldigt ont i huvudet. Efter en stund kom de och hämta henne. Hon fick åter igen ligga i korridoren. Fick direkt leta upp ett droppstativ för Jennie behövde på toaletten. Sedan låg hon bara där på sin brits och var trött och så plötsligen började hon må illa. Jag gick iväg och frågade efter något mot illamående till henne och de kom efter en kort stund. Men medicinen hann aldrig verka innan hon började kräkas hysteriskt. De sa att hon reagerat på kontrastvätskan hon fick intravenöst under röntgen. De röntgade både huvudet och kroppspulsådrorna.  Jag hämtade sköterskan igen som fick ta hennes spypåse och jag gav henne en ny. Men kort efter försvann Jennie in på toa där hon fortsatte kräkas lite till. Efter hon var färdig, var hon helt slut och så trött att hon knappt orkade hålla sig vaken. Trycket i huvudet hade lättat lite. Hon låg och slumrade på britsen hela tiden medan vi väntade på att hon skulle få komma upp till avdelning. Hennes läkare kom och gav besked om alla tester som såg helt okej ut och proverna var normala.

Jag satt och läste för Jennie orkade inte med mig. Fick inte ta i henne, klappa på henne, pussa på henne eller knappt prata med henne. Var väldigt jobbigt. Men efter lång väntan fick hon komma upp till AVA =Akutvårdsavdelningen för observation över natten. Följde med upp, såg till att hon blev hemmastadd genom att lägga in alla grejer i skåpet, bäddade ner henne och sedan åkte jag hem för Jennie ville bara sova. Hon orkade inte ha mig där längre.

Åkte raka spåret hem, där jag började med att vila en stund, sedan åt jag lite och så tog jag en dusch. Var sjukt trött. Låg i soffan ett tag för jag började må illa, sedan efter att Jennie hört av sig som var bättre och piggare hört av sig la jag mig i sängen och lyssnade på radio. Till slut gick jag och spydde och då blev det lite bättre. Tog två timmar innan jag kunde somna eftersom jag mådde illa, men ville inte spy igen så jag höll mig, för jag tänkte jag kunde somna ifrån det, men fick gå en gång till och sedan somnade jag efter det. Men jag la mig vid 20.00 också och brukar aldrig kunna somna så tidigt. Strax efter 22.00 somnade jag och sov ganska bra den natten men dock lite oroligt. Det var mens illamående som kommit över mig plus att jag var trött och så hade jag tryckt i mig lite för mycket mackor när jag kom hem. var så hungrig och med min mage blir jag lätt lite för mätt ibland.

Under morgonen efter sedan fick jag höra av Jennie att de tänkte skicka hem henne. Hon hade pratat med sin läkare, sköterskor, och även med en neurolog. Jennie var väldigt mycket bättre, hon hade inte ont i huvudet längre, inget tryck i huvudet och blodtrycket hade gått tillbaka till normalnivå. Hon hade bara lite lätt smärta i nacken kvar. Sedan var hon trött förstås även om hon hade sovit en hel del.

Själv fick jag total panik över att de tänkte skicka hem henne, för till att börja med kunde de inte exakt säga vad som egentligen hade hänt, mer än att de trodde allt berodde på influensan som vi legat i under två veckor innan detta hände. De trodde hon hade stressat upp det höga blodtrycket på grund av huvudvärken, sedan fått tryck i huvudet av de höga blodtrycket. Huvudvärken trodde de var rester av influensan. Så de skickade hem henne med vila veckan ut och så fick hon värktabletter med sig.

Jag kunde inte köpa detta, sedan min senaste bild av henne var ju att hon var jättedålig, trött och hade jätteont i huvudet. Så för mig var det helt fel att hon skulle komma hem. Jag klarade inte ens av att vara hemma när hon kom, så jag packade en väska och drog ner till stan i flera timmar. Kunde inte känna varken lättnad eller att det var skönt att hon var hemma igen, kände endast panik över det och en jätte press över att de slängde över ansvaret till mig att ta hand om Jennie, som inte ens visste vad jag skulle göra om det hände igen? Dessutom var jag livrädd att det skulle hända igen och att blodtrycket skulle stiga sky högt igen fram till kvällen.

Jag ville inte gå hemma och vara värsta hönsmamman som hela tiden tar blodtryck och som tjatar med att fråga hur hon mår, hur det känns, har du ont, mår du illa, är du snurrig eller har du tryck i huvudet? Dessutom hade jag antagligen inte kunnat släppa henne med blicken, iakttagit henne hela tiden och ägnat mig åt att försöka läsa av hennes minsta lilla rörelse eller grimas. Jag tyckte inte att Jennie behövde ha en sådan nojig och ångestladdat flickvän upp i sig när hon kom hem. Därför höll jag mig undan. Kändes bättre för mig också. Jag slapp känna pressen över ett ansvar jag inte förmådde kunna ta.

Jag kände mig också förtvivlad över att jag hade varit för stark, hållit inne alla mina känslor, underrättat alla som undrade hur det gått för Jennie och hur hon mådde, hållit humöret uppe och stått på mig för att inte själv bryta ihop.
Men ingen hade nästan fråga efter hur jag mådde, hur jag tog det som hade hänt, hur det kändes för mig eller hur jag klarade av situationen? Tyckte det kändes för jävligt. Jag hade hela tiden lyssnat på Jennie, tagit hand om och hjälp Jennie men ingen hade tagit hand om mig? Jag hade inte ens haft någon att prata med under dessa dagar. Skrev av mig min förtvivlan på Facebook.

Medan jag var i stan så fick jag prata av mig i telefonen med två olika vänner som faktiskt ringde mig. De ringde precis när jag verkligen behövde det för jag behövde verkligen få prata med någon om vad som hänt, hur jag upplevt det och vad jag kände. En tredje ringde också medan jag pratade men en annan. Fick meddelande på min telefonsvarare. Jag skrev med ett par vänner på Facebook också, så pratade jag även med Jennie medan jag sakta började dra mig hemåt efter flera timmar i stan.

Måste säga att jag har faktiskt aldrig tidigare haft några vänner som bryr sig och ringer sådär och pratar med mig. Jag måste berätta att jag hade aldrig tänkt sticka från Jennie, jag hade heller aldrig tänkt göra något dumt, jag orkade bara inte vara hemma när Jennie kom hem. Jag behövde dessa timmar i stan och Jennie behövde några timmar ensam hemma och tyckte ändå att det var ganska skönt att jag inte var hemma när hon kom.

När jag kom hem så var vi lite skygga för varandra, men vi fortsatte prata en del under kvällen. Min klump i magen av oro minskade och pressen jag kände också. Sedan satt vi i soffan tätt ihop och såg på en film. Vi la oss ganska tidigt och sov gott under natten. Dagen efter på torsdagen tog vi det bara lugnt. Jennie åkte till vårdcentralen bara för att kontrollera blodtrycket.

På fredagen var jag på akupunktur på morgonen och Jennie gjorde ett nytt besök på vårdcentralen för kontroll av blodtrycket. Sedan var vi ute med min bror och hans sambo på kvällen och käkade plus att vi gick på en musikal. American Idiot. Det var trevligt och det behövde vi efter en mycket tuff vecka. Jag fick naturligtvis mens den dagen och mådde inte särskilt bra under dagen, och det var nära att jag inte kunde följt med, men blev bättre under kvällen. Vi hade en trevlig kväll med god mat och okej musikal. Igår lördag och idag söndag har jag mått sådär. Har varit väldigt PMS :ig. Haft mens ont och varit trött.

I morgon ska Jennie gå tillbaka till jobbet igen. Jag ska väl försöka göra någon nytta här hemma om jag orkar. Har inget speciellt inplanerat just i morgon annars.

Kommer ta ett tag innan jag kan släppa det som hänt under den här veckan. Jag hoppas det blir bättre och bättre med tiden. En sak är i alla fall säker. Det är att jag älskar min Jennie över allt annat på denna jord. ❤

IMG_5930

Annonser

Sjuk

Jag vill bara meddela att jag ligger sjuk i någon influensa liknande symtom. Har feber, huvudvärk, hosta och ont i halsen. Har varit sjuk sedan i onsdags. Blivit smittad av Jennie som varit dålig sedan i måndags. För mig small det till över en natt medan för Jennie kom det smygande. Hon gick nämligen och var halv vissen i flera dagar innan det bröt ut. Vi har haft feber till och från, har hosta, huvudvärk, irriterad hals, små värk i öronen och ont i kroppen. Vi är rätt avslagna. Men ingen snuva har någon av oss. Skönt det att slippa håll på och snyta sig hela tiden. Jennie borde börja bli bättre snart men ännu känner hon sig inte särskilt bra så det verkar inte riktigt ha börjat ända ännu. Hon har dock varit feberfri både igår och är det idag. Hon hade feber i tre dagar. Jag var feberfri igår hela dagen men fick feber igen igår kväll.  Idag är jag feberfri just nu men det kan komma tillbaka igen.

Vi har legat nerbäddade i sängen i flera dagar nu. Igår var vi uppe lite och idag är vi uppe. Nu vet ni varför jag inte bloggat. Har inte orkat.

Jag ville bara tala om detta. Återkommer när jag orkar blogga igen.

Host, host!

//Marie

Cold2