Archive | maj 2016

Mina ilskna ADHD utbrott och vårt förhållande.

Som de flesta vet så när man har ADHD eller ADD som jag har, så får man ibland ilskna utbrott. Det finns vissa faktorer som utlöser utbrotten och det är bland annat stress, rädsla eller oförstående, ologiska ting och min extrema envishet. I alla fall är dessa utlösande faktorer på mig.

Man blir tvär arg väldigt plötsligt och hastig utan förvarning. Det finns liksom inget mellanting heller på ilskan utan antingen är man glad eller skitförbannad. Men det beror väl på att jag är så impulsiv. Jag agerar ofta fortare än jag hinner tänka mig för om det jag gör är bra eller dåligt eller vad som kan hända eller inte om jag gör eller säger på ett visst sätt. Jag hinner sällan tänka efter innan jag exploderar, det bara kommer jätte tvärt. Ibland blir jag väldigt förvirrad för jag förstår verkligen inte vart all denna ilska kommer ifrån?

Men jag blir sällan bara lite irriterad men ibland kan jag bli det också. Rädsla är en stor utlösande faktor för när jag bränner mig på ugnen/spisen så blir jag extremt rädd och då reagerar jag i ilska rent reflexmässigt. När jag inte förstår vissa saker kan jag bli arg just för att jag inte förstår och för att jag inte förstår varför jag inte kan förstå just den saken. När jag inte förstår saker beter jag mig som jag vore korkad och många tror att jag gör mig dum med flit och då blir folk arga på mig och jag känner mig anklagad och påhoppad. Då blir jag arg och ställer till scener.

Ibland blir jag arg när vissa saker för mig är så otroligt ologiska så det finns inte, ändå är de så det är och det spelar ingen roll ur mycket man vänder och vrider på det, det finns ingen lösning på det. Visst efter ett tag kan jag acceptera att det är, som det är, eller reglerna är så bara. Men i mitt huvud är det fortfarande kaos för jag får inte ihop det ändå och ser ingen logik i det och kan därför kan jag inte släppa taget om det. Det gör mig arg.

Jag blir också arg när jag är väldigt stressad, då blir jag arg för att jag inte förstår hur tiden kunde gå så fort plötsligt eller går för fort för att jag ska hinna med. Då hittar jag heller inte saker och jag glömmer saker och så kommer jag för sent till tider som jag ska passa och jag hatar att komma försent då jag egentligen är extremt punktlig. Är alltid extremt tidig annars.

Sedan är det min extrema envishet som kan utlösa mina utbrott. Jag sitter och försöker och försöker lösa en sak och jag ger aldrig upp, till slut får jag utbrott på saken. Jag är så förbannat envis, men har inte tålamodet för denna extrema envishet. Hur sjutton löser man det?

När jag slår mig vilket jag gör ofta då jag har dålig motorik och jag är väldigt klumpig av mig, då blir jag arg dels för att det gör ont men också för att jag känner en slags hämnd på saken jag slår mig på. Då skriker på jag på skåpdörren jag drämde in huvudet i och smäller igen den med en hård smäll eller bankar och slår på den hårt. Det har hänt att jag haft sönder saker då jag blir så arg för att jag tycker saker bara jävlas med mig.

När jag får mina utbrott blir jag arg på saker och tar ut min ilska på just det jag blir arg på. Dessutom skriker jag på saken jag är arg på. Jag skriker ut min ilska. Jag skriker ut vad jag tänker.

Varje gång jag har mina utbrott, så exploderar min sambo och börjar gapa och skrika på mig. Dessutom rusar hon alltid till mig och direkt börjar städa upp efter mig, när jag spillt ut något, kastat runt saker, eller stökat ner på något sätt under mina utbrott. Samtidigt skäller hon på mig för att jag beter mig som jag gör.

Detta gör att jag dels tar längre tid för mig att lugna ner mig, för jag blir bara ännu mer arg då det provocerar mig. Sedan vänds alltid ilska mot henne då i stället för på det jag blev arg på från början. Hon säger att hon blir arg för att hon blir rädd för mig och dessutom tar hon det som att jag alltid riktar min ilska på henne. Hon tar åt sig på mina utbrott personligen. När hon börjar gapa och skrika på mig så, skriker ju jag och gapar på henne tillbaka och då går min ilska ut över henne. Då får hon ta allting.

Har försökt saga till henne att inte lägga sig i mina utbrott men när jag kastar saker eller välter ut något så tycker hon, någon måste ju ta hand om det och denna någon är hon. Denna någon är jag själv. Har jag stökat till det eller hällt ut saker så är det väl min uppgift att städa efter mig inte hennes. Problemet är att hon tycker det ska städas på en gång så fort det bara går ska det röjas. Medan jag behöver 5-10 minuter till att lugna ner mig sedan städar jag gärna efter mig själv. Ska jag börja städa medan jag fortfarande är rasande så blir det ingen bra städning och dessutom blir jag då arg på nya saker under tiden. Saker som kanske ligger i vägen hivar jag iväg för hårt så det går sönder när jag egentligen bara behöver flytta den några centimeter, för att komma åt att torka upp.

Jag får liksom aldrig en chans att ta mina egna konsekvenser över hur jag beter mig då hon alltid ska städa efter mig.  Har försökt prata med henne men hon verkar inte förstå. I stället anklagar hon sig själv för att vara dum, korkad, inte förstår någonting eller är dum i huvudet. Hon anklagar sig själv för att det är henne det är fel på och ber mig göra slut så jag slipper henne. När jag säger att det handlar inte om att du är korkad för att du inte förstår hur du ska hantera situationen, då frågar hon, vad ska jag göra då när du blir arg? Bara resa mig upp och gå hemifrån säger hon? Jag vet inte om det är rätt lösning, men inget blir bättre av att hon lägger sig i mina utbrott. Det enda hon vet är att hon blir rädd för mig när jag får mina utbrott. När hon blir rädd, så blir hon också arg.

Jag förstår verkligen inte vad det är som händer i henne när jag får mina ilskna utbrott och jag tror inte hon förstår det själv riktigt. Först måste hon lära sig förstå det, sedan försöka hitta en strategi för när och om hon ska reagera eller inte. För det händer ju att jag slår mig eller gör illa mig ordentligt på något annat sätt och då vill hon ju hjälpa till, men vet inte när det är en sådan tillfälle eller bara ett vanligt utbrott. Blir ju arg vilket som och reagerar och skriker då också.

När jag får mina ilskna utbrott då jag är ensam då går de över väldigt fort för jag har då ingen i närheten som svarar mig på det jag säger eller uttrycker mig i ilskan. Jag får ingen respons, jag blir inte förmanad, jag blir inte uppassad, jag blir inte mer provocerad och jag behöver inte ta emot en massa skäll för att jag beter mig som jag gör. Får ofta höra att jag beter mig som en idiot när jag får mina utbrott. Jag sätter mig bara en stund och tjurar, medan tankarna snurrar i huvudet, sedan när jag är lugnare ner mig så går jag och städar upp efter mig.

Om vi inte hittar en lösning på detta så kommer mina utbrott förstöra vårat förhållande. Men jag vet bara inte hur vi ska lösa det? Vet bara hur jag fungerar och hur jag vill ha det när jag får mina utbrott, men när Jennie inte hjälper till eller bara tar åt sig personligen på ilska som inte är riktad till henne eller aldrig låter mig ta konsekvenserna över mitt handlade, för att hon inte verkar förstå vad hon gör för fel eller varför hon gör som hon gör. Så spelar det ingen roll hur mycket jag lär mig hur jag fungerar och ska tänka i vissa situationer. Det enda hon verkar tro är att om jag bara slutar få mina utbrott så löser sig allting annat också. tror inte det är så enkelt.

Vet inte riktigt hur jag ska förklara bättre heller för henne. Hon har ju Asperger Syndrom så hon kan kanske inte förstå eller lära sig hur hon ska göra eller inte göra när jag får mina utbrott. En sak har jag lärt mig och det är att jag ska i alla fall inte prata med henne när hon är upprörd för då är det som att prata med en vägg.  Men med tanke på att hon har just Asperger Syndrom så borde hon egentligen reagera med att sluta sig inom sig när jag får mina utbrott inte agera utåt.

Tycker det är ganska jobbigt att hon blir arg varje gång jag får mina utbrott, för det gör situationen värre än vad den behöver bli och dessutom tar då alltid ut min ilska på henne och det vill jag inte när det inte är henne jag är arg på från början. Så det känns som om jag måste akta mig för att reagera minsta lilla på något med risk att hon exploderar då och tar åt sig en massa i onödan på mina reaktioner.

Nu har ju inte jag min utbrott varje dag tack och lov, utan jag kanske har dem en eller två gånger i veckan och knappt det. Mest kommer mina utbrott när jag har PMS. Jag vet också att det jag skriver nu kan låta som jag vänder allting till att mina ADHD utbrott är hennes fel, men så är det inte. men tyvärr genom sin reaktion så blir det värre och antagligen kan inte hon rå för att hon reagerar som hon gör, men jag vill förstå varför, för då kanske jag kan hantera henne bättre i dessa situationer och låta bli att bli provocerad och slippa ta ut min ilska på henne.

På något sätt måste vi försöka lösa detta annars tar det slut på våran relation. Iofs tror inte jag att varken jag eller Jennie någonsin kommer få det bättre utan varandra, men om det inte går att leva ihop längre så går det ju inte, så då finns det ju inget annat val om vi inte hittar en lösning på hur vi ska göra när mina utbrott kommer. För vi älskar ju varandra otroligt mycket fortfarande efter 14,5 år tillsammans och jag vill i alla fall inte leva utan min Jennie. Då försvinner även Mynta min katt också i från mig. Eftersom Mynta är Jennies katt. Det vill jag inte. Har redan förlorat en livskamrat för 1,5 år sedan snart. Min älskade katt Spookie.

Medicin fungerade ju och mina utbrott minskade och jag behövde inte bli så tvär arg, men jag kan inte äta medicinen för jag mår inte bra av den och jag blir något som inte är jag. Dessutom krockar den med min sköldkörtelmedicin och mina symtom på min sköldkörtelmedicin. Så nej, aldrig mer medicin för mig. Inte centralstimulerande i alla fall.

Så jag har anmält mig till en KBT terapi grupp till hösten så jag kan komma och prata med andra om min ilska och kanske lära mig att tänka efter innan det går så långt att jag exploderar. Jag står på kö och får en kallelse från ADHD-kliniken i Söderort som jag tillhör när jag står på tur. Det är tydligen någon Asperger grupp jag står på kö till.

Så det är bara att vänta tills jag blir kallad. För jag behöver verkligen arbeta med min ilska, även om jag redan vet väldigt mycket om den och hur jag fungerar och vad som utlöser den. Har alltid varit väldigt självmedveten. Inte för tt skryta men jag känner mig själv väldigt bra.

//Marie

Marie&Jennie2
Foto taget under Pride 2002.
Här är vi så ny kära. ❤

Ett blogginlägg!

Hej

Nu var det ett tag sedan jag bloggade igen. Jag glömmer av att blogga ibland, vet inte varför? Men de kanske har att göra med att jag inte alltid har något att blogga om. men som jag sagt förut så försöker jag hålla det till minst ett blogginlägg i veckan. Men ibland blir det mer sällan. Som denna gång blev det ett långt hopp. Jag ber om ursäkt för det. Ska försöka skärpa mig.

Kan berätta att jag har varit på gruppintervjun till den kreativa kursen som jag har sökt. Tycker det verkar kul där. Har också varit på öppethus. Jag får besked någon gång i mitten av juni om jag kommer in eller inte. Om jag kommer in så blir jag inte kvar på min dagligaverksamhet. Min LSS handläggare tycker inte det för det blir svårt att veta vilken roll min handledare på dagligaverksamheten ska ha när jag går kursen. Men kursen börjar inte förrän 24 augusti så jag hoppas jag får vara kvar under sommaren och vara med på sommaraktiviteterna i så fall. Får se vad som händer och fötter när jag fått besked om jag kommer med eller inte.

Förra veckan den 20 maj var det årsdagen för min mammas bortgång. Den dagen var det exakt sju år sedan hon somnade in. Jag var med min bror till graven i helgen och satte blommor. Nu till helgen ska jag träffa min bror igen för han fyllde år igår onsdag. Jag har världens överraskning till honom. Han har köpt så dyra presenter åt mig de senast åren så nu kände jag att det är min tur och jag har verkligen slagit till på stort. Har aldrig förut gett honom en sådan dyr present. Tyvärr vill jag inte berätta här vad det är för jag vet inte om han läser min blogg. Men jag hoppas han blir glad i alla fall. Jag berättar efter helgen vad jag gav honom.

Jag var ju och klippte mig förra veckan och då fick jag veta att min hårfrisörska ska ta tjänstledigt så det var sista gången jag fick klippa mig hos henne. Är det inte typiskt, så fort man hittar en hårfrisör man är nöjd med, känner sig trygg med och som faktiskt klipper en jättefint och som efter flera klippningar verkligen har lärt sig mitt huvud och mitt svåra hår. Så får man inte ha kvar den personen längre. Jag förstår verkligen inte de som får ha kvar sina frisörer i flera år? Hur lyckas man med det? Jag lyckas aldrig med det. 😦

Det är alltid så läskigt att lämna ut huvudet till någon ny. Jag har så tjockt hår och otroligt mycket. Har mängder med virvlar och mitt hår är så halt vilket försvårar klippningen betydligt för den som inte klippt mig förut och vet hur min skalle är. Hur som helst är det jobbigt. Men jag är glad att jag hann komma en sista gång till min hårfrisörska och få höra det direkt från henne. Var lättare att ta beskedet då än om jag ringt för att boka tid och så hade hon bara varit borta. Det hade inte varit kul. Nu fick jag ett namn på en person som jag kan boka tid hos nästa gång jag behöver klippa mig, men som vanligt när jag ska till någon ny kommer jag vara väldigt nervös. Nu är jag ju väldigt nyklippt så det blir väl senare i sommar som jag måste klippa mig igen. Får se hur det går då.

Det får väl vara allt för denna gång. Ska försöka blogga snart igen.

//Marie

Astrid Lindgrens hem

I måndagskväll för en vecka sedan så var jag och Jennie och besökte Astrid Lindgrens hem på Dalagatan 46. Det var en rolig upplevelse men kändes lite konstigt att gå runt i någon annans hem. Fast det är ju 14 år sedan Astrid Lindgren dog. Hon hade mycket saker och dessutom dog hon i sitt hem också. Det finns mycket spännande att få veta om Astrid Lindgren måste jag säga. Vi skulle ju gått visningen redan i februari men vi åkte på som alla andra den stora influensan och låg sjuka i två veckor då. Inte kul alls så vi hade fått tid 2 maj i stället 18.30. Det fanns böcker i varenda rum hemma hos Astrid Lindgren. Sina priser hon fått ställde hon alltid i fönstret. Allt stod kvar precis som det var när hon bodde där. Var någon enstaka möbel som var utbytt och sedan var det lite omöblerat i finrummet. De rummet Astrid Lindgren tog emot pressen, hade möten med bokförlag, lät sig intervjuas i, tog emot folk i liksom.

Lägenheten på Dalagatan 46 i Vasastan i Stockholm var Astrid Lindgrens hem från 1941 fram till hennes död år 2002. Lägenheten har hennes familj bevarat i samma skick som då hon levde. Lägenheten är 140 kvadrat meter stor med 4 rum och kök med matplats och stor hall. Det finns också två toaletter. Här kan du själv vandra runt i lägenheten och titta. http://www.astridlindgren.se/sites/default/files/dalagatan/AL_Dalagatan_sv.html Under promenaden i lägenheten kan du dra i lådor och se vad som finns i och  lyfta på saker och se vad som händer. På hemsidan. http://www.astridlindgrenshem.se/start/  kan du boka en visning hemma hos Astrid Lindgren. Kostar 150 kr och det är värt dessa pengar. Men det är fullbokat ganska långt fram i tiden så man måste boka långt innan man vill gå dit.

Tog lite bilder som jag tänkte lägga upp.

13094405_10154174393872520_8241611067211025722_n
Astrid Lindgrens säng.

13087452_10154174393812520_5251623674131535571_n
Förlagan till Madicken, en målning av
Astrid Lindgrens bästa värninna.

13151856_10154174393807520_5409307751537055344_n
Vacker tavla, känns som en bild hämtad från
Bröderna Lejonhjärta eller Mio Min Mio.

13087555_10154174393742520_1350566219181308509_n
Lite figuriner från Astrid Lindgrens sagor.
Tjorven & Båtsman, Madicken, Emil och Ida,
Ronja, Pippi, och Bröderna Lejonhjärta.

13164212_10154174393732520_2514213549966062093_n
Emil & Ida. Träfigurer.

13151768_10154174393672520_6082758091518954741_n
Pippi Långstrump. Lisa Larsson figurin.

13103513_10154174393662520_1364097453458019546_n
Ur gullig rosa fåtölj.

Kryssning

Nu har jag och Jennie varit på vår kryssning till Helsingfors. Det blev en lyckad resa trots att jag lyckades få min mens samma dag (torsdag) som vi åkte och i samma stund som vi klev in genom dörren hemma igår lördag så tog den slut. Jag brukar ha otur att må så dåligt då med både illamående, kräkning, magsmärtor, migrän och diarré. Men jag hade tur med allt, fick bara lite magsmärta och migrän en gång som jag stoppade med medicin jag hade med mig. Inget illamående eller dålig mage. Inte värre än vanligt. Så det gick jättebra ändå.

Vi åkte båten Symfoni, Silja Line och vi var ju bjudna på resa så i Commandor hytten ingick dubbelsäng, balkong, badkar, minibar, soffa, TV och Commandor loungen, där vi fick ta vad vi ville och så fanns där en bastu vi kunde boka tid till om vi ville.

Vi fick champagne (alkoholfri) och frukt i hytten. Det fanns badrock och tofflor också i hytten. Vi fick ju resan och där ingick det lyxhytt, musikalbiljetter, drinkkuponger, matkuponger och badbiljetter. Så det enda vi lagt pengar på är shopping i butikerna på båten, Taxfree och det vi handlade och åt i Helsingfors.

Det har varit en mysig resa förutom att jag hade så väldigt svårt att sova första natten på båten. Dessutom låg jag och var både orolig för och saknade min katt Mynta. Hon sov ju helt ensam för första gången någonsin. Min bror kom hit under fredagen och gav henne mat, bytte vatten, rensade i kattlådan och gav henne kattmjölk och godis och lekte med henne en stund. Han hade både filmat Mynta och tagit bilder på henne när han var här så det var skönt att se efter första natten utan knappt någon sömn. Vi förlorade ju en timme också första natten då Finland ligger en timmer före oss men fick tillbaka den under nästa natt.

Vi hade otroligt tur med vädret hela tiden och slapp hemska sjögång. Det var så lugnt på vattnet hela tiden och strålande sol. Vi såg ju musikalen Grease på båten och det var kul. För övrigt åt vi två middagar och två frukostar ombord och en lunch i land. Vi var ganska mycket i hytten faktiskt. Kommer nog aldrig någonsin mer få möjlighet att kryssa så lyxigt så vi passade på att ta vara på lyxen i stället för att springa runt en massa på båten.

Det var roligt att komma iväg lite hemifrån då vi reser så sällan men ändå skönt att komma hem igen också. I Helsingfors var det strålande som där också men inte riktigt lika varmt som här hemma. Jag hade ju med mig rullatorn men det var ingen bra idé då det var väldigt mycket gatstenar i Helsingfors så det blev ganska skakigt att gå runt där. Vi hade ju egentligen tänkt åka till deras Naturhistoriska museum men vi struntade i det för jag var för trött för att orka med det också då jag hade sovit så lite under natten. Vi promenerade bort till turistbyrån och sedan vidare till det stora varuhuset Stokkmann. Där gick vi runt ett tag plus att vi åt en lättare lunch. Sedan besökte vi en galleria med en massa affärer. Där hittade vi Mumin affären, (Tove Jansson och hennes Mumin troll/värld är så populära i Finland) och en helt underbar present affär. Kikade även in både på Kappahl och Lindex. Vi besökte också en souvenirbutik. Blev en fin dag i Helsingfors.

Jag är egentligen inte mycket för att kryssa, då jag inte gillar att festa och jag tycker det brukar vara ganska tråkigt på båten. Men om man alltid fick möjlighet att kryssa så här lyxigt, där allt ingår gratis så skulle jag kryssa mycket oftare än vad jag gör. Dessutom om det ska vara värt att kryssa så vill jag ha två nätter på båten och en dag i land. Sedan så vill jag kunna unna mig Spa så då måste det finnas tillgång till pengar. Nu fanns inget Spa men vi fick badbiljetter så vi hade kunnat bada i bubbelpool och badat bastu. men vi gjorde inte det då jag tyckte det kändes olustigt när jag hade mens. Annars hade vi badat förstås. Brukar alltid ta vara på sådant när vi får möjlighet. Älskar att bada helst väldigt varmt. Jag badade i vårt lilla egna badkar i hytten i stället. Två gånger. Det fick räcka. Vi hade en mysig resa ändå men nu lär det dröja innan vi reser någonstans igen.

Tog inte så värst mycket bilder i Helsingfors men det blev några på båten. Blev ingen bild på mig då jag stod bakom telefonen och tog bilderna.

 

13179120_10154185834417520_4444651450101815223_n
Musikal programmet

13100829_10154185834347520_1321116926648601186_n
Loungen där vi fick ta vad vi ville ha under resan

13178748_10154185834342520_6695572506665088358_n
Min Jennie i Loungen

13094253_10154185834272520_6319189652798903797_n
Balkongen i hytten

13133111_10154185834267520_7316507185062472571_n
Dubbelsängen

13091888_10154185834202520_5347880035119413165_n
Badrummet med badkar.

13151401_10154185834197520_7417724974763003947_n
Tv och fåtöljerna.

13138832_10154185834132520_7410897078402925319_n
Soffan som var en bäddsoffa

 

 

12036491_10154185834042520_6598539068490206003_n
Dubbelsängen igen

13118914_10154185834032520_8847263390746979813_n
Solnedgång från fönstret i restaurangen precis
när vi kom ut på öppet hav från skärgården.

13139281_10153519610447483_2701432787254959737_n
Utsiktsbild tagen av Jennie från båten. Man ser Helsingfors med sina båda kyrkor och sitt stora pariserhjul.

13094134_10154185837947520_23345610018687313_n
Några småsaker som vi köpte.

13138916_10154185839702520_7692268918141759289_n
Tog med mig färjan hem jag. Det är Cobi = Lego