Lite av varje


Som jag skrivit tidigare i bloggen så har jag haft lite att fundera på under sommaren. Tyvärr har det inte blivit så mycket tänkande eftersom jag känt att jag velat leva i nuet och lagt bort funderingarna åt sidan. Känts bra att göra så. Har känt att detta kan jag ta tag i när det börja bli dags för att bestämma mig hur jag ska ha det med vissa saker.

Jag vet fortfarande inte hur jag ska lösa träningen i höst, då jag inte vet vart jag ska få pengar ifrån till ett halvårs kort på badhuset. Tankarna har gått till om jag ska försöka ansöka igen om klimatvård utomlands men det är ingen garanti för att jag blir godkänd för det även fast jag har EDS. Dessutom vet jag inte vilken läkare jag ska vända mig till för att få hjälp med det? Min husläkare som jag inte drar samma värderingar med eller läkaren på Klinisk Genetik som satte min diagnos. Har också funderat på om jag ska leta upp någon rehabilitering här i Stockholm som jag kanske kan börja på. Vet inte hur jag ska lösa detta, Men det börjar bli lite bråttom du i alla fall om jag ska köpa halvårs kortet på Stockholms badhus.

En annan sak som jag funderat på är hur jag ska ha det med min dagliga verksamhet. Det enda jag har vet är att jag är inte ett dugg intresserad av någon praktik, utan jag vill bara gå kurser för att ha något att göra vissa dagar. Vill gå någon kreativ kurs som keramik, vävning eller kanske gå och lära mig hur man släktforskar. Någon mer spännande hobby finns inte. Detta kan nog betyda att det är dags för mig att sluta på min dagliga verksamhet tror jag. Har ju varit där ganska länge. Känner inte att jag varken vill eller behöver ha en praktik. Dessutom vet jag inte heller om jag kommer orka med det eller om min kropp kommer orka med den pressen. Känner ofta att jag blir helt slut bara av att vara medveten om att jag har en massa måsten som jag ska göra. Med måsten menar jag bland annat träning eller gå till en praktik. Saker som känns som måsten är sådant jag inte väljer själv att göra utan sådant jag måste göra vare sig jag vill eller inte.

Träna är inget jag väljer själv, eller vill göra, utan något jag måste göra för att kroppen ska fungera och må okej. Fick jag välja så skulle jag absolut inte träna.

Praktik känns också som ett måste eftersom det krävs i den dagliga verksamheten jag går på nu. Problemet är att det känns som jag måste ta något som jag inte alls ha lust med eller som känns bra att var på bara för att. Speciellt inte när jag inte vill vara på praktik överhuvudtaget. Jag är dessutom uttömd på idéer och jag tror dessutom inte någon kan hitta något praktik som passar till mig.

Även städningen här hemma känns som ett måste, men det är för mycket planering, struktur och organisering för att jag ska kunna ta tag i det själv. Kanske skulle fundera på att ansöka om boendestöd i alla fall eller kanske ansöka om hemtjänst snarare. Min kropp orkar inte med så mycket städning längre, då jag får väldigt ont. Diska och tvätta går bra att göra, för där behöver jag inte böja mig eller ligga på golvet för att göra. Fixar inte att ligga och krypa på golvet utan att få rysligt ont och blir så stel att jag inte kommer upp. Har nu inte städat något på hemma sommaren här hemma. Börjar vara ganska skitigt.

Men när jag gör något jag valt själv så går det bättre, något jag är intresserad av och som jag både vill göra och tycker är kul. Då går det jättebra. Men detta är något som ligger i min ADHD och Autismliknande tillstånd. Man kan och klarar bara av att ägna sig åt sina specialintressen. Dessutom är man inte samma intressen som alla andra, utan helt andra saker intresserar mig. Därför om jag ska göra något, så vill jag att det är något som intresserar mig och faller mig i smaken annars gör jag hellre ingenting.

Jag är ju väldigt kreativ så detta vill jag utnyttja. Jag älskar att skapa saker med händerna. När jag väl kommer igång med något kreativt skapande kan jag sitta och hålla på nästan hur länge som helst. Så för att jag ska må bra måste jag få göra sådant som jag vill göra och klarar av. Därför kanske jag ska ansöka om hjälp med städning i stället för att sitta här hemma och gruva mig för att det aldrig blir något gjort här hemma. Dessutom ska jag kanske sluta på min dagliga verksamhet och i stället bara gå kurser och läsa sådant jag tycker är roligt och är intresserad av. Sådant som ger mig lagom stimulans och som jag känner att jag klarar av.

Vad det gäller träningen så är det bara bassängträning jag hittat som jag tycker är roligt nog att fortsätta med. Dessutom är det de enda jag inte får ont av efteråt och som kroppen mår bra av. Måste lyssna på mig själv och min kropp nu för tiden.

För det är ju så att jag vet ju aldrig från dag till dag hur jag mår eller från dag till dag hur ont jag kommer ha. Går ju inte en enda dag utan att jag har ont i alla fall. Sedan vet jag aldrig från dag till dag hur mycket ork jag kommer ha. Vissa dagar orkar jag ingenting, har jätteont och mår väldigt dåligt. Andra dagar är okej dagar och jag orkar en hel del. Jag har ju inte bara EDS med värk som påverkar mig mycket och gör mig ibland utmattad och trött, utan även hypotyreos (sköldkörtelsjukdom) som gör mig trött, har migrän som kommer när den själv behagar och inte när det är speciellt lämpligt. Sedan har jag ju något som heter Dyspepsi en kronisk magkatarr. Så rätt var det är kan magen balla ur och då mår jag inget vidare. Får magsmärtor, kräks och kan inte äta. Ibland kommer alla besvär i kombination och då mår jag verkligen skit. Men oftast kommer bara en sak i taget.

När det gäller min EDS kan jag ibland vakna en morgon och knappt komma ur sängen för att ländryggen är stel och gör förbannat ont eller så är det ett knä som trilskas och jag knappt kan gå. Får så kallad EDS kramp i knäna bland vilket innebär att muskeln krampar när man ligger i överböjlig ställning för länge och då drar muskeln med sig leden och den hamnar snett. Vilket kan göra hysteriskt ont när man vaknar. Blir något bättre när jag börjar röra på mig men brukar knappt kunna gå när detta händer. Smärtan blir värre i stilla läge. Kan ibland ta flera veckor innan det går över och då får jag äta Citodon när jag lägger mig och på nätterna och dessutom måste jag gå med kryckor.

Nu har jag inte haft detta på ganska länge. Förutom i våras då jag fick lite lättare besvär som gick över efter 3-4 dagar bara.  När det är som värst med knäna håller det i sig i flera veckor ibland månader. Tur i alla fall att det sällan är ont i bägge knäna samtidigt i alla fall. Nog om detta nu.

Som sagt jag måste fundera lite till på hur jag vill  ha det med saker och ting i mitt liv. Nästa vecka ska jag prata med min handledare på min dagliga verksamhet och rapportera.

En sak till, vad gäller mina ADHD utbrott och min och Jennies förhållande så hoppas jag det löser sig av sig själv då jag börjar på KBT terapi på psykiatrin. Jag hoppas bara inte att de har glömt bort det och att jag står i kö för det. Skulle bara vänta tills jag får en kallelse. Har jag inte hört ifrån den i oktober så kommer höra av mig igen och kolla läget. Tillhör ju en speciell klinik för endast vuxna med  NPF -hinder nu. Så det är väl bara att fortsätta och vänta på en kallelse till det.

Det var allt för denna gång.

//Marie

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s