För jobbigt i skolan idag!


Idag var jag inte länge i skolan för det hände något inombords som blev för jobbigt. Vi skulle halva denna vecka ha gemensamma dagar med resten av skolan och hade blivit uppdelade i grupper, så två från varje klass skulle vara med i en grupp. Vi var två från Lust att skapa som skulle vara i grupp 1.  Bara det att allt började redan när jag kom då jag trodde vi skulle samlas klassvis först och sedan gå tillsammans till Röda korsets folkhögskola för att sitta och lyssna på en föreläsning. Men vi skulle samlas i våra grupper i rum Gösta som jag inte hade den blekaste aning om vart det var. Sedan får jag veta att den klasskamraten som jag skulle vara med inte skulle komma idag vilket betydde att jag skulle få vara helt ensam hela dagen med helt nya människor som jag aldrig träffat förut. Skulle inte ha någon att prata med på hela dagen. Efter lite letande hittade jag klassrummet och där hade de slagit ihop grupp ett och två för en lärare var sjuk. Men ingen fanns där från min klass. Fast två stycken borde varit där som tillhörde grupp två. Kände när jag satt där i klassrummet att det här kommer jag inte palla att stå ut med. Ville bara gå därifrån. Gick ner och hämtade min väska och rullatorn och gick ut i entrén där vi skulle samlas och följde med en bit. Gick lite sakta så jag hamnade efter och sedan smet jag min väg.

Vet inte riktigt vad som hände i mig, med dels fick jag en känsla av övergivenhet, för tack vara att vi skulle vara två från vår klass kände jag redan i fredags att det här kommer gå bra ändå. Blev lite rädd redan då när jag hörde att vi skulle vara med resten av skolan som vi inte känner och att vi redan var indelade i grupper. Men när inte min klasskompis kom idag kände jag mig väldigt besviken och övergiven. Kände mig extremt ensam. Dessutom blev jag rädd och tyckte det blev väldigt jobbig situation jag befann mig i. Speciellt när jag inte hade någon att prata med om hur jag kände inför dessa dagar eller hur det kändes när min klasskompis inte dök upp. Inte ens läraren kände jag eller hade haft lektion med förut så henne kunde jag inte heller prata med. Det hade känts lite mer tryggt om det hade varit någon lärare som känt  mig en del sedan förut och visste vem jag var. Nä, som sagt jag smet iväg när vi gick över till Röda korsets folkhögskola. Åkte hem i stället. Nu är jag hemma och måste ta dagen till att fundera på vad det var som bubblade upp inom mig egentligen? Vet inte om jag fick panik eller om det bara var någon sorts ångest. För jobbigt blev det i alla fall.

Måste erkänna att lite dåligt samvete har jag nog också över att jag bara gick. Kanske skulle jag ha pratat med någon om hur jag kände det. Kändes som om alla bara sprang runt för att försöka hitta vart de skulle vara. Även lärare sprang runt. Kändes som ett enda kaos i skolan tyckte jag. men det var kanske inom mig det blev kaos eller något. Som det känns nu vill jag inte vara med alls på detta. Så jag kanske inte kommer komma tillbaka till skolan förrän på torsdag då vi är med hela klassen igen. Det vi skulle göra eller pröva på under dessa två  och en halv dag verkade iofs ganska kul så på det viset är det synd att jag missar det. Men jag vet ju inte om min klasskompis tänker dyka upp och jag vill ju inte vara ensam hela tiden i gruppen.

En sak är säker och det är att man är aldrig så ensam som i en grupp med människor man inte känner. Det var ju lite samma sak första dagen i skolan också men skillnaden då var ju att alla var i samma sits. Ingen kände någon. Här har ju alla en de kände sedan förut utom jag. Tror den största anledning till att skolan ordnar detta är att vi ska lära känna andra på skolan men för Lust att skapa gruppen är det ju ingen vits egentligen då vi bara går där en termin. Det är ju större anledning för alla andra linjer som är 1-2 år. För de människor som ska gå länge på skolan. Men som sagt vi är dessutom alla på olika våningar och ser inte varandra ändå på dagarna förutom vi i Lust att skapa kursen linjen Levande verkstad och Media verkstaden är på vår våning. Alla andra håller till på sina våningar och dessa ser man ändå aldrig röken av.

Men för oss som går endast en termin fattar jag inte vad detta ska vara nödvändigt för? Men detta gör de tydligen vare år på skolan. Som sagt jag ska fundera lite på detta och kanske kommer jag så långt i tankebanorna att jag kanske kan överväga att gå till skolan i morgon i alla fall. Vi får se.

Hur som helst när jag kom hem och var framme vid min port mötte jag Jennie som precis skulle åka till jobbet. Hann pussa och krama på henne lite innan hon gick. Sedan möttes jag av en jätte förvånad med väldigt glad katt när jag kom in. Jennie hade ju precis klivit ut genom dörren och låst och i nästa stund låser jag upp och kliver in. Min katt trodde nog att det var Jennie som kom in igen för att hon glömt något. Så kom jag och hon blev hel snopen med så glad. Spann och strök sig på mig. Kändes skönt och mysigt att bli bemött så kärleksfullt när jag kom hem med alla obehagliga, jobbiga känslor jag hade inom mig.

Jag måste göra mig någon lunch snart. Min lunch jag hade med mig blev kvar i skolan i kylen där. Om jag inte åker dit i morgon får jag slänga den när jag kommer tillbaka.

Det jag upplevde inom mig idag har jag aldrig förut upplevt och därför vet jag inte riktigt vad som hände, vet bara att det blev jobbigt. Nu ska jag göra lunch och sedan sätta mig och fundera lite.

//Marie

Illustration Featuring a Panicked Smiley

Illustration Featuring a Panicked Smiley

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s