Halsfluss, blääää!


Jag har fått halsfluss. Inte kul alls för man blir så himla sjuk. Dessutom var det helt fel läge för det nu. Vi skulle ha träffat kattvakten i morgon. Ett möte inför kattpassningen då vi åker till London. Det fick vi avboka. Jag har heller inte varit till doktorn och kollat upp att det verkligen är halsfluss men jag är 95 % säker för jag har haft så mycket halsfluss när jag var barn och tonåring så jag vet hur det brukar utveckla sig, vet vad som händer och hur jag brukar bli när jag får det. Sista gången jag hade det innan jag slutade få det var då jag 30 år. Före det hade jag det sju år tidigare då jag fick halsböld.

Efter 30 så fick jag det bara en gång till och det var för några år sedan då Jennie åkte på det först. Så jag har bara haft det en gång sedan jag var 30 år. Nu har jag fått halsfluss igen.

Tycker det är skitjobbigt för det första kommer det så plötsligt och pang på rödbetan. Det bara smäller till från ena dagen till den andra helt utan förvarning. Vaknade i söndags morse med hög feber. Började förstås kräkas som jag alltid gör när jag har hög feber. Tänkte inte på det för det var så länge sedan jag hade så hög feber. Kom på det efter halva dagen jag sprungit och kräkts att jag nog har feber och fick trycka i mig febernedsättande. Får inte i mig det genom munnen då det bara åker ner och vänder, innan det hinner börja värka, så jag måste alltid köpa stolpiller som man trycker in där bak. har alltid det hemma även om jag inte får feber såå ofta längre.

Fick i mig det och då slutade jag kräkas. Hade ju inget att kräkas. Stod typ bara och skrek i toan men kunde inte stoppa det. Så jag blev förstörd i halsen, fick jätte ont i magen och blev helt slut och uttorkad.

Fick ner febern, slutade kräkas och därmed kunde jag äta igen. Idag dagen efter är jag illröd i halsen, med jättesvullna halsmandlar med en massa beläggning på. Ser förskräckligt ut och jag har hysteriskt ont i halsen. Får köra med Alvedon och Ipren som lindrar det värsta. Har ont i huvudet och må illa mest hela tiden och har ingen aptit, allt jag äter smakar skit. Magen skriker efter mat men jag vill inget ha.

Har börjat äta en penicillin kur jag hade hemma för att stoppa infektionen. Men jag är orolig, att dosen inte räcker eller att det inte ska hjälpa. Om det inte hjälper måste jag gå till läkare och få annan penicillin. Vi åker ju om fyra veckor till London och detta kan kan bryta ut på Jennie också. Så då måste hon gå till läkaren och få penicillin hon med. Allt kan bli fördröjt och då är risken stor att vi måste ställa in resan. Vi har tur nog avbeställningsskydd så resa och hotell får vi tillbaka men inte för musikaler och Riplys som vi redan bokat och betalt. Är så rädd att vi måste ställa in för blir Jennie sjuk är det risk att vi inte hinner ha möte med kattvakten och det måste ske här hemma.

Det är inte bara jobbigt fysiskt att vara sjuk, det tar en del mentalt också känner jag. Dessutom känner jag mig så ynklig och liten när jag blir så här dålig. Är det någon gång jag saknar mamma riktigt mycket så är det när jag är väldigt sjuk. Mamma gick bort för åtta år sedan ni som inte vet. Är vuxen och fyller 44 år i november men det spelar ingen roll. Man är alltid mammas lilla flicka hur gammal och vuxen man än blir.

Vet ju att det blir bättre men just nu mår jag skit och vill inte ha det så här. Jag mår illa också hela tiden, har gjort det till och från hela dagen. Äter för att jag måste inte för att jag vill ha.

Just nu skulle jag bara vilja krypa upp i mammas knä och bli kramad av henne, höra hennes vänliga röst, få hennes tröstande ord och känna hennes goda doft. Hon fanns alltid hos mig när jag var sjuk när jag var liten.

Minns en gång när jag fick halsfluss när jag gick på Vårdinge folkhögskola. Det ligger mellan Gnesta och Vagnhärad i Sörmland, utanför Södertälje. Vi bodde i Tensta och hon satt och körde hela vägen dit för att hämta hem mig som låg där på mitt rum och kräktes för att jag hade hög feber. Hon kom hela vägen, det var bra många mil och hade med sig stolpiller som hon stoppade in i rumpan på mig för att få ner febern så jag skulle sluta kräkas, sedan tog hon med mig hem. Dagen efter tog hon mig till läkare och jag fick penicillin. Fick stanna hemma tills jag blev frisk. Hon ställde verkligen upp när jag var sjuk. Därför saknar jag henne så mycket när jag blir väldigt sjuk. Men det reder sig väl och det kommer känns bättre när jag börja tillfriskna. ursäkta men jag känner mig pjoskig så jag slutar skriva nu.

Får se vad som händer det närmsta dagarna.

//Marie

Annonser

One thought on “Halsfluss, blääää!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s